Th. Etat--Littérature comparée--Paris 3-Sorbonne nouvelle, 2001. / Photocopie interdite. Bibliogr. f. 387-431. Index.

Franz Liszt levde under 1800-talet och var en av sin tids största pianovirtuoser och kompositörer. Vid 42 års ålder skrev han Pianosonat i H-moll som kom att revolutionera den klassiska sonatformen. Denna sonat möttes av hård kritik i början, men med tiden växte respekten för verket och idag anses det vara ett av Liszts viktigaste pianoverk. Detta arbete kommer att handla om just denna sonat. Uppsatsen innehåller en bakgrundsdel med en sammanfattad historik kring Liszts liv och stycket. Detta segment uppföljs av en analysdel där jag analyserar styckets form och skriver om mina interpretatoriska val och tips. Syftet med arbetet var att skaffa mig en stabil kunskapsgrund att utgå från när jag interpreterar verket. Jag kommer fram till att det är viktigt att man inte spelar alltför rubaterat och att man ska vara sparsam med alla redskap vi kan utrycka oss med som dynamik, accenter och tempi, eftersom risken med stycket är att man lätt tappar den röda tråden genom verket. En förhoppning är att denna uppsats ska ge andra pianister en större förståelse för Liszt och hans Pianosonat i H-moll för att få en bättre uppfattning av stycket och förhoppningsvis på så sätt nå en djupare interpretation och en mer genomarbetad konstnärlig instuderingsprocess.

Examensarbetet handlar om min instudering av hur F. Liszts hanterade orgel och fugaformen. Som exempel tog jag hans BACH Preludium och fuga, eftersom fugaformen och harmoniken var viktiga för honom. Det finns både orgel och piano version av detta verk och det kommer att vara intressant för mig som både pianist och organist att jämföra båda versioner.

The theoretical part of the thesis describes the live of Franz Liszt and his personality, focusing also on his personality, pedagogical work and innovative approaches in music. The practical part analyzes interpretation problems in his piano cycles Consolations, Harmonies poetiques et religieuses, Hungarian rhapsodies and Grandes Etudes de Paganini.

Liszt's Hungarian Rhapsodies are uniformly considered highly challenging in terms of technical execution. However, their artistic value is frequently questioned. This dissertation examines the compositional elements that are often overlooked in these virtuoso works, and provides a viewpoint into their interpretative characteristics. Furthermore, it pursues a claim that besides being excellent performance pieces, these works also make an intriguing contribution to Liszt scholarship, and deserve meaningful consideration in terms of their artistic quality. Following the Introduction (Chapter 1), Chapter 2 provides a brief historical perspective of the critical affirmation Liszt the composer encountered from the musical society. It also includes a short background on Liszt's Hungarian Rhapsodies, as well as the general reactions these works evoked from pianists, audiences, and scholars, during the time they were composed to the present day. As the main body of the dissertation, Chapter 3 investigates the three primary compositional concepts found in Rhapsodies Nos. 6, 10, and 12. These concepts are divided into three subchapters: Transformation of Themes, Controlled Pianistic Textures, and Coloristic Effects. Each of these subchapters provides explanatory information, as well as some of the most characteristic passages presented.

The lecture recital was given April 2, 1973. A discussion of Liszt's late piano works included information about specific compositional techniques and innovations which influenced twentieth-century composers. Five selections of the late works were performed by memory. In addition to the lecture recital, three public solo recitals were performed. The first solo recital, performed on April 9, 1972, consisted of works by Haydn, Beethoven, Ravel, and Chopin. The second solo recital, performed on August 4, 1974, included works by Beethoven, Debussy, and Brahms. The final solo recital, performed on April 5, 1976, consisted of works by Bach, Chopin, and Prokofieff. All four programs were recorded on magnetic tape and are filed, along with the written version of the lecture recital, as part of the dissertation.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.