The current philosophical debate about prostitution is mainly concerned with two different points of view: (a) the permissibility of prostitution and if paternalistic interference on behalf of prostitutes is legitimate in a liberal democracy, and (b) feminist objections claiming that it is the unjust structures of the patriarchy that enables and affirms the institution of female bodies being sold on an open market for the sexual desires of males. The aim of this paper is to investigate if both of these perspectives take on too narrow a view when trying to address the phenomenon of prostitution. If so, the conclusions drawn may lead to unwanted consequences making it necessary for a more context-sensitive approach and/or a broader theoretical foundation.

No description available.

This essay aims to critically discuss John Rawls’ theory of “Justice as Fairness” with prime focus on Rawls’ view of the family and its role in a politically just society. Feminist critics, Susan Moller Okin and others, have suggested that Rawls’ theory fails to address issues of gender structured inequalities in society and within families. Starting from the question of what potential Rawls’ theory has as philosophical framework for just family conditions and family policy, and with support from Okin’s criticism and the critical comments presented by Charles W. Mills, concerning Rawls’ omission of issues of racial oppression, I argue that there are two particularly significant problems with Rawls’ theory when applied as basis for family policy aimed at promoting equal rights and opportunities for all individuals, men and women: (1) That Rawls fails with his intention, to free the conditions that the theory is derived from, from impact of actual political and social structures and (2) that Rawls fails to define the balance between the family’s (in this context) double roles; as an autonomous association and as a part of the society’s basic (political) structure. I also discuss an alternative interpretation of Rawls’ theory, which suggests that the theory benefits from a built-in flexibility in dealing with the private and public spheres of life and thereby manages both to promote diversity and autonomy and to oppose patriarchal hierarchies.

No description available.

Detta är en uppsats där jag för en diskussion om ett par aspekter som rör den filosofiska debatten om fiktiva karaktärer. I den första delen av analysen diskuterar jag ett antal olika ontologiska teser om fiktiva karaktärer såsom, till exempel, non-actualism och abstractism. I den andra delen av analysen så diskuteras fiktiva karaktärer utifrån hur deras namn används i olika sorters diskurs (fiktiv diskurs och kritisk diskurs framförallt).

No description available.

In recent years, scientists and science popularisers alike have seen profound consequences for our view of ourselves and the organisation of society in new findings about the functioning of the human brain. Prominent in the debate surrounding these claims is the question of free will, i.e. whether or not humans are able to choose and act freely in a certain fundamental sense thought required for our practice of holding ourselves free and responsible for our actions, both morally and legally. One common position, as taken by, e.g. Sam Harris (populariser) and Daniel Wegner (scientist), holds that free will of this kind is unsupportable in the face of empirical evidence – i.a. evidence from neuroscience about the way consciousness lags behind unconscious neural processes – and that we therefore need to revise our views and practices in light of these scientific facts. In this thesis, I argue that what might be termed the "revisionist" position is predicated not only on empirical evidence, but is essentially motivated by a belief in the fundamental incompatibility of free will with any reasonable (meta-) physics. In Part 1 I investigate the fundamental philosophical debate and find that the question of the possibility of free will is unresolved, thus challenging any simple appeal to the impossibility of free will such as that made by Harris in his short book on the subject, Free Will (2012). I also provide independent reason for upholding a broadly commonsense belief in free will by highlighting the sceptical nature of the challenge from determinism, which can be overcome with the help of P.F. Strawson’s "soft naturalism"-appeal to our self-justified reactive attitudes. In Part 2 I investigate the empirical evidence adduced as support for the revisionist position, focused through the well-developed argument presented by Wegner in his Illusion of Conscious Will (2002). Here I argue that the revisionist interpretation of the data loses out to a traditional interpretation that is realist about conscious causal efficacy when the former is divested of its untenable appeal to incompatibilism. I conclude that neuroscience has not settled the question of free will, and, furthermore, that the current state of the two debates – the theoretical and the empirical – supports a continued belief in free will of a kind that fits with our practice of generally believing ourselves free in our choices, and responsible for our actions.

Oppgaven tar for seg forholdet mellom dataspill og skillet mellom fakta og fiksjon, og ser på muligheten for en possibilistisk løsning på hvorvidt dataspill er fiktive eller ikke. En generell innføring gir grunnlag for en videre lesning av oppgaven som legger fram tre tekster som alle omhandler dette forholdet. Deretter blir disse tre tekstene kritisert, og en egen teori om fiksjon,basert på proxyer for innhold i mulige verdener, nærhet mellom verdener og leserens/ spillerens forståelse av vår verden og spillverdenen legges fram. Det følger av dette at man ikke kan si at et medie, eller intensjon hos forfatter er betingelser for fiksjon, og spørsmålet om hvorvidt dataspill er fiksjon eller ikke blir vist å være et spørsmål uten noe nødvendig svar. Videre utforskes dataspillenes metafysikk med fokus på hva vi med sikkerhet kan si om den eller de verdener dataspillet viser til, med fokus på tid og identitet. Det er i hovedsak David Lewis’ filosofi som utgjør det teoretiske grunnlaget rundt mulige verdener, men det vises også at han i noen tilfeller er uklar, eller tar feil. Konklusjonen blir at det ikke er mye vi kan si med sikkerhet om verdenene spill viser til generelt, men at dataspill kan være et interessant instrument for mer eksperimentelt rettede filosofer. Til slutt kommer en oppsummering, samt en tilbakevisning av kritikk rettet mot possibilistiske forklaringer av fiksjon.

I denna uppsats ska jag titta på tre argument mot doping. Syftet med detta är att undersöka dels om de är hållbara och dels om de kan rättfärdiga nuvarande dopingförbud. Argumenten mot doping kan delas in i åtminstone tre kategorier. Jag kommer att undersöka ett argument från vardera kategori. Först ämnar jag ge en så korrekt presentation av argumenten, ett i taget, som jag kan. Sedan kommer jag att presentera en analys av dem var för sig. Avslutningsvis ska jag ge en sammanfattande analys av alla tre argument, där jag jämför dem med varandra och söker komma fram till vilket som är mest hållbart, och vilket som bäst kan rättfärdiga det nuvarande dopingförbudet[3]. Mitt underlag kommer att vara tre artiklar, i vilka tre olika argument från de tre olika kategorierna presenteras. Så det är dessa artiklars versioner av argumenten jag kommer att arbeta med. De tre kategorierna av motargument är 1. integritetsargument-doping är onaturligt, omänskligt eller skadar idrottens syfte, 2. hälsoargument-doing är ohälsosamt och 3. rättviseargument-doping är orättvist. Det har i den filosofiska dopingdebatten presenterats flera olika slags integritets, hälso och rättviseargument. De artikelförfattare vars argument jag presenterar och analyserar i det här arbetet tycker sig alla ha bidragit med en ny och unik infallsvinkel på respektive argument. I föreliggande uppsats kommer jag att visa att integritetsargumentet (presenterat av John William Devine) inte håller på grund av att slutsatsen inte följer av premisserna. Jag kommer att visa att rättviseargumentet (presenterat av Corlett m.fl.) inte heller är hållbart, med anledning av att det får konsekvenser som är absurda. Vidare kommer jag att visa att hälsoargumentet (presenterat av Eric Shwang) kan vara sårbart vad gäller den empiriska delen av argumentet, d.v.s. om den empiriska verkligheten är beskaffad på ett visst sätt så faller detta argument. Att verkligheten också är beskaffad på ett sätt som gör att Shwangs argument faller är något jag emellertid inte tycker mig kunna visa. Därför kommer jag att argumentera för att detta argument (även om jag också visar att det inte kan rättfärdiga det nuvarande dopingförbudet) är det mest hållbara av de tre presenterade motargumenten.

Diss. Stockholm : Kungliga tekniska högskolan, 2006. / I publikationen felaktigt: KTH/IEO/R-06/07--SE.