Studien undersöker informella normer inom familjerätten och tillståndsenheten, och hur de kan påverka yrkesverksamma socionomer i sitt arbete. Undersökningen innefattar fyra intervjudeltagare, två socionomer från familjerätten och två socionomer från tillståndsenheten. Genom att undersöka de yrkesverksamma socionomernas förhållningssätt gentemot formella strukturer, handlingsutrymme och samarbete med kollegor kan de informella normerna, som styr de anställdas sätt att tänka, känna och agera, identifieras och analyseras. Med hjälp av teorier om kultur, organisationskultur och informella normer analyseras yrkesverksamma socionomers sätt att tänka, känna och agera utifrån vad som för organisationskulturen anses vara det korrekta sättet. Genom att studera likheter och skillnader i de anställdas uttryckande av sina inställningar och attityder, så är tanken att man ska kunna utläsa deras individuella sätt att tänka och känna, gentemot det sätt som organisationskulturens informella normer försöker styra dem till. Resultatet i undersökningen visar på att det finns informella normer i både tillståndsenheten och familjerätten som påverkar de yrkesverksammas samarbete med kollegor och tillhörighet till gruppen, vilket tycks påverka deras inställningar och attityder gentemot olika delar i yrkesutövandet. Resultatet visar ett samband mellan grupptillhörighet och positiva attityder och inställningar till samarbete med kollegor, och ett samband mellan negativa attityder och inställningar till utanförskap/exkludering ur gruppen. Resultatet visade att de informella normerna påverkade de yrkesverksamma socionomernas praktiska arbete, vilket gjorde sig påtagligt i deltagarnas konflikthantering, samarbete med kollegor och självständighet i handläggning och beslutsfattande.

Les habiletés rythmiques varient considérablement d’un individu à l’autre. Cependant, notre compréhension du lien entre ces variations au niveau comportemental et les marqueurs électrophysiologiques qui les sous-tendent est incertaine. L’objectif du travail actuel était d’examiner la signature cérébrale (EEG) des différences individuelles des habiletés rythmiques impliquant la prédiction temporelle (i.e., perceptuelles, sensorimotrices). Les participants (n=43) ont effectué deux tâches provenant de la Battery for the Assessment of Auditory Sensorimotor and Rhythmic abilities (BAASTA, Dalla Bella et al., 2017). De plus, l’activité cérébrale de ces participants a été enregistrée lors d’une tâche de prédiction temporelle. Cette tâche utilisant le paradigme du stimulus discordant (i.e., oddball paradigm) consistait en la présentation de sons purs standards (i.e., non pertinents) et discordants (i.e., pertinents) sur des séquences isochrones ou non-isochrones (i.e., régulières ou non). Les résultats ont montré des différences individuelles dans les habiletés rhythmiques se reflétant au niveau des composantes ERP. Chez tous les participants, des meilleures habiletés sensorimotrices ont été associées à de plus petites amplitudes de la P50 lors de la présentation de sons standards, suggérant une inhibition accrue des stimuli non pertinents. Aussi, l’amplitude de la composante N100 pourrait servir de marqueur de la capacité de traitement de la discordance des stimuli. Effectivement, les individus ayant de bonnes habiletés de traitement du rythme, présente des amplitudes moins négatives de la N100 pour les sons discordants présentés régulièrement, suggérant une discrimination accrue des sons discordants. Ainsi, ces résultats ajoutent à notre compréhension des processus sous-jacents aux différences individuelles dans les habiletés rhythmiques. / It is known that rhythmic abilities vary widely in the general population. However, our understanding of the link between these variations at the behavioral level and their underlying brain electrophysiological patterns is uncertain. The aim of the present work was to investigate the electrophysiological correlates of individual differences in rhythmic abilities (i.e., perceptual, sensorimotor). Participants (n=43) performed two tasks of rhythmic abilities (beat alignment test and paced tapping) from the Battery for the Assessment of Auditory Sensorimotor and Rhythmic abilities (BAASTA, Dalla Bella et al., 2017). Moreover, the brain activity (EEG) of these participants was recorded while they performed a temporal predictability task. This task consisted in an oddball paradigm where standard (i.e., irrelevant tones) and deviant (i.e., relevant tones) sinusoidal tones were presented in isochronous (i.e., regular) and temporally random (i.e., irregular) sequences. Results indicated that individual differences in rhythmic abilities are reflected in electrophysiological markers of temporal predictability. Across all participants, improved sensorimotor abilities were associated with smaller amplitudes of the P50 auditory evoked potential to standard tones, suggesting increased inhibition of irrelevant stimuli. Moreover, the amplitude of the N100 component serve as a potential marker of the ability to process stimuli deviance. Indeed, individuals with good rhythm abilities have less negative amplitudes of N100 for deviant tones presented in the isochronous sequence, suggesting enhanced discrimination of deviant tones. Altogether, these findings add to our understanding of the processes underlying individual differences in rhythmic abilities.