Syftet med undersökningen är att studera undervisningen i SO inom en pedagogisk riktning, Freinetpedagogiken, där olika arbetssätt belyses för att stimulera lusten till lärande. Genom att studera undervisningen på en Freinetskola har jag sökt svar på frågor om vad som är viktigaste mål för SO-undervisningen, hur undervisningen organiseras och vilken syn lärare och elever har på SO.

Mitt arbete handlar om hur lärare beskriver att de arbetar med den tidiga läs- och skrivinlärningen samt hur de upptäcker och arbetar stödjande med elever i läs- och skrivsvårigheter. Vidare har jag undersökt i vilken utsträckning lärarna anser att riktad specialundervisning kan hjälpa elever i läs- och skrivsvårigheter. Slutligen har jag även tittat på vilka likheter och skillnader som kan finnas mellan lärare som arbetar på en kommunal skola och lärare som arbetar på en friskola med Freinetpedagogik. Syftet med denna studie är att undersöka lärares beskrivning av hur de arbetar med läsinlärning i de lägre åldrarna samt hur lärarna upptäcker och arbetar med barn i läs- och skrivsvårigheter. Studien baseras på kvalitativa intervjuer med åtta pedagoger. Fyra pedagoger arbetar på en kommunal skola och fyra pedagoger arbetar på två friskolor med Freinetpedagogik. Resultatet av intervjuerna visar att samtliga lärare som deltagit i studien inte enbart använder sig av en metod när det gäller den tidiga läsinlärningen, utan de blandar flera metoder. Flera pedagoger anser att det är relativt enkelt att tidigt upptäcka elever i läs- och skrivsvårigheter, eftersom dessa elever har svårigheter med den fonologiska medvetenheten. Övriga lärare anser att utveckling sker individuellt och att svårigheter med att läsa och skriva kan bero på omognad. Lärarna på den kommunala skolan anser att de differentierar undervisningen utifrån olika elevers behov genom att använda nivåanpassat material och genom att eleverna har eget arbetsschema och kan arbeta i egen takt. Lärarna på Freinetskolorna menar att deras arbetssätt, de jobbar tematiskt och värderar handens och hjärnans arbete lika, främjar alla elever. Alla lärare utom en anser att eleverna blir hjälpta av riktad specialundervisning. På den kommunala skolan får elever i behov av stöd gå till specialläraren och det gör även eleverna på den ena Freinetskolan. På den andra Freinetskolan sköts specialundervisningen av samtliga pedagoger och de arbetar gärna 1 till 1 under en kort men intensiv period. De lärare som arbetar på den kommunala skolan verkar vara mer detaljstyrda i sin undervisning. De har en noga utarbetad plan för hur de skall arbeta med sin klass när det gäller läs- och skrivinlärning och de följer oftast lärobokens innehåll. Lärarna som arbetar Freinetskolorna säger sig utgå mer från barnets lust. Barnets behov och vilja står i centrum och det föreligger inget tvång att arbeta med en viss uppgift eller ett visst område. Samtliga lärare som deltagit i studien upplevs som väldigt engagerade och visar stor entusiasm över sitt yrke.

SAMMANFATTNING Syftet med detta arbete är att beskriva och analysera på vilket sätt Freinetpedagogikens syn på barn och dess lärande är förenligt med Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, (Skolverket 2010). För att få svar på detta har jag intervjuat fyra pedagoger på två olika Freinetförskolor, som beskriver sina erfarenheter och upplevelser av att arbeta med den franske pedagogen Freinets tankar och idéer i en svensk förskola. Jag har i detta arbete utgått från en kvalitativ forskningsansats där jag via litteraturstudier och kvalitativa djupintervjuer söker besvara studiens frågeställningar och syfte. Vad gäller resultatet så ser samtliga pedagoger Freinetpedagogiken mer som ett medvetet förhållningssätt än en metod, där det utmärkande är synen på barnen. Mycket av respekten för barnen och deras kompetens befästs i det trevande försöket, handen och hjärnans arbete värderas lika. Att barnen ges stort utrymme till inflytande och medbestämmande, samt att de ges ansvar utifrån sin förmåga, är något som samtliga respondenter menar som karakteristiskt för Freinet. Detta ansvar anser de genererar i en självkänsla hos barnen som yttrar sig i ”jag kan själv” och ”allt är möjligt”, och som i sin tur ger barnen styrka i att växa som egna individer i demokratisk anda. ”Läroplanen är vår bibel” och genomsyrar allt i verksamheten menar en av respondenterna. Utifrån min analys av resultatet är det i mångt och mycket sant, Lpfö 98 (Skolverket 2010) används som ett levande dokument och används i såväl dokumentation som i temaplanering och som samtalsämne på föräldramöten. Samtliga respondenter verkar bekväma i att omvandla teorier i praktiken, teorier från såväl Lpfö 98, (Skolverket 2010) som Freinets teorier kring barn och dess lärande.

Målet med den här uppsatsen är att undersöka om skolan är en del av verkligheten i den bemärkelsen att so-lärarna använder sig av studiebesök och människomöten inom sina so-ämnen på högstadiet. Genom kvalitativa intervjuer har jag frågat fyra elever respektive fyra lärare vad de anser i den här frågan. När det gäller elevernas uppfattning så visade resultaten att de uppskattar olika former av studiebesök och människomöten inom de olika so-ämnena och de har kvarstående minnen från olika utfärder och besök av personer på skolan. Resultaten visade också att hälften av de utfrågade eleverna är nöjda med hur dagens so-kunskap förmedlas. Lärarna däremot vill göra mer än vad de anser sig ha möjlighet till. Överlag tycker de att studiebesök är trevligt och konkret. Tyvärr ger arbetsbördan och högstadiets timplan dem organisatoriska problem vid olika utfärder. Besök av människor i skolan har de tudelade uppfattningar om. Vissa besök, som från före detta missbrukare eller personer med en annan sexuell läggning, ses som mindre lämpade än andra. Trots detta har lärarna haft besök av olika karaktär och dessa har varit givande och lärorika för både elever och lärare.