Syftet med denna läroboksanalys var att undersöka användningen av illustrationer i fysikläroböcker för årskurs 4–6. Samtliga illustrationer från utvalda kapitel från fyra fysikläroböcker analyserades både kvantitativt och kvalitativt med hjälp av analysmodeller baserade på Rune Petterson och Scott W. Slough m.fl. Totalt omfattade analysmaterialet 100 illustrationer. Studien undersökte vilka typer av illustrationer som används, vilka typer av information som förmedlas samt vilka funktioner illustrationer fyller i förhållande till text. Läroböckerna jämfördes även utifrån resultatet från dessa analysingångar. De kategorier som ingick i analysmodellen för illustrationstyper var: fotografi, teckning, schematisk illustration och 3D-visualisering. De kategorier som ingick i analysmodellen för informationstyper var: väcka och upprätthålla uppmärksamhet, komplettera textinnehåll, förklara och åskådliggöra textinnehåll och sammanfatta textinnehåll. Kognitiv semiotik utgör det teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien. Studies resultat visar att majoriteten av totala antalet analyserade illustrationer ingick i kategorierna fotografi och teckning. Vid jämförelse av illustrationstyp framgick det att två läroböcker använde mest fotografier och två läroböcker använder mest teckningar. Resultatet visade även att den information som förmedlas av analyserade illustrationer till övervägande del ingår i analyskategorin förklara och åskådliggöra textinnehållet, vilket vanligen leder till att illustrationerna fyller en illustrativ funktion. Jämförelse visade att denna informationstyp förekom oftast i samtliga läroböcker. Slutsatsen av studien är att illustrationer i analyserade läroböcker överlag främjar lärande genom tydlig koppling mellan illustrationens informationsinnehåll och verbaltextens informationsinnehåll. Dock framhåller tidigare forskning lärarens centrala roll i samband med elevers meningsskapande i multimodala texter.

Införandet av kontextrika problem (KP) i fysikundervisning förväntas öka elevers intresse för ämnet. Ett kontextrikt problem innefattar en anknytning till elevers vardagliga upplevelser och bör/måste även formuleras som en berättelse där eleverna är huvudpersonen och motiveras att själva ta reda på svaret. I och med detta kan införandet av KP vara arbetskrävande för lärare. Syftet med studien är att undersöka i vilken utsträckning fysikläroböcker på gymnasienivå kan fungera som möjliga källor till kontextrika problem, särskilt inom området modern fysik. Resultaten visar att samtliga fysikläroböcker i denna studie endast innehåller ett fåtal problem som i någon mån uppfyller kravet för att vara kontextrika. Till exempel innehåller bara 4 procent av problemen situationer där eleverna är huvudpersonen. Något större andel, nästan 10 procent, av problemen utgår från elevernas verklighet. Det finns dock endast 12 problem i samtliga fysikläroböcker som både anknyter till elevers verklighet och där eleverna är huvudpersonen.

Astronomi fascinerar många och har spelat en avgörande roll i fysikens utveckling. I det svenska gymnasiets läroplan Gy2011 ingår astronomi i kursen Fysik 2. Tidigare intervjustudier har visat att lärare som undervisar i Fysik 2 ofta ger astronomidelen låg vikt och att den ofta knyts starkt till lärobokens innehåll. Det senare gör det intressant att granska hur de aktuella läroböckerna i Fysik 2 behandlar den astronomiska delen av denna kurs. I detta arbete granskas illustrationer ur astronomikapitlen i fyra läroböcker i Fysik 2 utgivna 2012-2019. För att avgöra vilka möjligheter illustrationerna erbjuder att urskilja detaljer som är relevanta för ämnet används begreppen affordans, disciplinär urskiljning och variation. Med dessa begrepp som stöd granskas ett urval av illustrationer (ett fotografi av den variabla stjärnan RS Puppis, bilder av Krabbnebulosan i olika våglängdsområden respektive tre versioner av hubblediagrammet). En del illustrationer visar sig ha lågt pedagogiskt värde, vilket beror på att de inte valts ändamålsenligt eller på att de kopplas svagt till omgivande text. Storleken hos synfältet i de sammanlagt 42 astronomiska bilder (t.ex. fotografier) som finns i kapitlen granskas också. Synfältets bredd i bilderna sträcker sig från 0,000002' till 120 grader (med medianvärdet 12') men synfältens storlek kommenteras inte i kapiteltexterna och variationen används inte för något pedagogiskt syfte.