<p>Aim</p><p>The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions.</p><p>• Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters?</p><p>• Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit?</p><p>Method</p><p>Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253.</p><p>Results</p><p>Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced <8 years concentric 21% and eccentric 55%.</p><p>Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced >8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced <8years concentric 16% and eccentric 11%.</p><p>Conclusions</p><p>The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base.</p> / <p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion.</p><p>• Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit?</p><p>• Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten?</p><p>Metod</p><p>14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253.</p><p>Resultat</p><p>Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat >8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat <8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%.</p><p>Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat >8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat <8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%.</p><p>Diskussion</p><p>Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var:</p><p>Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning?</p><p>Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin?</p><p>Metod</p><p>Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag.</p><p>Resultat</p><p>Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien.</p><p>Slutsats</p><p>Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p<0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.</p>

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med undersökningen har varit att jämföra två olika styrketräningsmetoder med olika grader av ocklusion för träning av musculus (m.) biceps brachii med avseende på styrka och hypertrofi.</p><p>- Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis styrkeutveckling?</p><p>- Vilken av de två träningsmetoderna påverkar mest effektivt biceps brachiis storlek?</p><p>Metod</p><p>Sju manliga försökspersoner fördelade på två grupper (tre i relaxationsgruppen, fyra i kontraktionsgruppen) fick genomgå två tester för att mäta maximal styrka i m. biceps brachii samt ett test för att mäta överarmens omkrets. Därefter fick de träna specifik bicepsträning tre gånger i veckan under fem veckor för att åter testas. Skillnaden i träning för de båda grupperna bestod av en tydlig relaxation (avslappning) en gång under varje rörelsecykel för relaxationsgruppen (relaxationen varade i ca en sekund och utfördes då hanteln var längst ner i rörelsen) medan kontraktionsgruppen ombeddes att kontrahera (spänna) muskeln under hela rörelseförloppet. För- och eftertest jämfördes mot varandra i ett beroende T-test även ökningen i träningsbelastning jämfördes mellan det andra och fjortonde passet. Därefter jämfördes förändringen mellan grupperna.</p><p>Resultat</p><p>Den enda signifikanta förändringen i båda träningsgrupperna för sig noterades i det funktionella testet, med en ökning av den maximala styrkan (p=0,03 för kontraktionsgruppen; p=0,03 för relaxationsgruppen). En ökning av totalbelastningen i antal kg per träningspass noterades, men ökningarna var inte signifikanta. Vid en jämförelse av träningseffekterna av relaxations- och kontraktionsträning av biceps brachii tillsammans uppnåddes statistisk signifikans såväl avseende ökning av omkrets (p=0,0136), för maximal styrka (p=0,0002) som för den totala belastningen mellan det andra och fjortonde träningspasset (p= 0,0293).</p><p>Slutsats</p><p>Sammanfattningsvis kan det konstateras att inga tydliga skillnader mellan träningsgrupperna kunnat urskiljas. Om resultaten för de båda träningsgrupperna sammanvägs uppnås en signifikant ökning av såväl omkrets som maximal styrka.</p>

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p><em>Syfte och frågeställningar</em></p><p>Syftet var att studera sambandet mellan GIH:s Gångtest och bestämd maximal syreupptagningsförmåga (VO_2max). En av frågeställningarna var om GIH:s Gångtest är ett alternativt test för att försöka predicera maximal syreupptagningsförmåga hos friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p><p><em>Metod</em></p><p>I studien ingick 45 fysiskt aktiva personer (26 kvinnor och 19 män) i åldrarna 19-28 år. De två genomförda testerna är GIH:s Gångtest (ett 6-minuters gångtest) och bestämning av maximal syreupptagningsförmåga med löpning på ett motordrivet rullband.</p><p>GIH:s gångtest är ett shytteltest där testpersonen (Tp) går fram och tillbaka på en 50 meter lång sträcka och runda två koner. Tp får gå denna sträcka så många gånger som möjligt under 6 minuter. Vid testets slut mättes maximal gångsträcka, puls och ansträngningsgrad.</p><p>Testet för att bestämma maximal syreupptagningsförmåga utfördes med löpning på ett motordrivet rullband. Under testets första 2 minuter var lutningen på bandet 1 grad. Därefter höjdes lutningen med 1 grad per minut till dess att testpersonen nått sin maximala syreupptagningförmåga, varpå testet avbryts. Var 15 sekund registrerades testpersonens hjärtfrekvens, VO₂ (l/min), VCO₂ (l/min), kroppsvikt/min (ml/kg/min) med hjälp av ett syreupptagningsmätningssystem.</p><p><em>Resultat</em></p><p>Korrelationen mellan gångsträcka och VO_2max för samtliga 45st testpersoner i studien visade <em>r</em> = 0.16. Detta innebär att korrelationen mellan GIH:s Gångtest och maximal syreupptagningsförmåga inte är nämnvärd för detta material på friska fysiskt aktiva unga vuxna mellan 19-28 år. GIH:s Gångtest är således inte ett alternativ för att predicera syreupptagningsförmågan hos denna målgrupp.</p><p><em>Slutsats</em></p><p>GIH:s Gångtest uppvisar en mycket svag korrelation med bestämd maximal syreupptagningsförmåga, för friska fysiskt aktiva unga vuxna.</p> / <p><strong>Abstract</strong></p><p><em>Aim</em></p><p>The aim was to correlate the result on GIH:s walk test with the determined maximum oxygen uptake (VO_2max). The question was if GIH:s walk test can be used as an alternative to estimate maximum oxygen uptake in healthy physical active young adults?</p><p><em>Methods</em></p><p>In this study 45 physical active persons (26 women and 19 men) at the age of 19-28 years participated. The two tests that have been carried out are GIH:s walk test ( a 6-minute walk test) and determined maximum oxygen uptake during running on a treadmill.</p><p>GIH:s walk test is a shuttle test in which the participant (P) walks a 50 meters long distance back and forth between two cones. P shall walk this distance as many times as possible during 6 minutes. At the end of the test, maximum walk distance, pulse and rank of effort were measured.</p><p>The test to determine maximum oxygen uptake was performed running on a treadmill. During the first 2 minutes the treadmill was elevated 1 degree. The elevation increased 1 degree every minute until the participant reached her maximum oxygen uptake, whereupon the test was interrupted. Every 15 second the participants heart rate, VO₂(l/min), VCO₂ (l/min), bodyweight/min (ml/kg/min) was registered by means of an online system.</p><p><em>Results</em></p><p>The correlation coefficient between walked distance and VO_2max for all 45 participants in this study was 0.16. This means that the correlation between GIH:s walk test and maximum oxygen uptake is very weak in the present material of healthy physical active young adults between 19-28 years. Thus GIH:s walk test is not an alternative to use for determination of maximum oxygen uptake capacity in this group of persons. </p><p><em>Conclusion</em></p><p>GIH:s walk test prove to have a weak correlation with maximum oxygen uptake, for healthy physical active younger adults.</p>

The transport of glucose across the plasma membrane is a fundamental mechanism to provide cells with its basic requirements for energy yielding processes. It is also vital for clearing glucose from blood into tissues, a process normally stimulated by the hormone insulin in mammals. The sympathetic nervous system, normally activated during stress, also regulates glucose transport. The sympathetic neurotransmitter noradrenaline, acts on the family of adrenergic receptors (ARs). An important subtype of the AR family is the β-AR, which is subdivided into the β1, β2, and β3-AR. Glucose is transported across the plasma membrane by the family of glucose transporters (GLUT1-12, and HMIT). In this thesis, I have investigated the β-AR regulation of GLUT1 and 4, and glucose uptake, in skeletal muscle cells and brown adipocytes in culture, model systems which correspond to metabolically active, sympathetically innervated and insulin-sensitive tissues. In brown adipocytes, activation of the β3-ARs induced the expression of GLUT1, resulting in a large increase of glucose uptake. In skeletal myotubes, we postulate there is a possible mechanism where β2-ARs can regulate the intrinsic activity of GLUT1. We found that insulin signaling, but not β-adrenergic signaling, mediated glucose uptake through class I phosphatidylinositol 3-kinase (PI3K). The β-adrenergic signaling to glucose uptake appeared to involve a PI3K related kinase (PIKK), in both skeletal myotubes and brown adipocytes. Furthermore, the increase of glucose uptake by β-ARs in brown adipocytes is partially mediated by AMP-activated protein kinase (AMPK). However, in an artificially constructed system, with cells expressing GLUT4 and β2-ARs, both insulin and β-adrenergic activation translocated GLUT4 and increased glucose uptake. These results show that β-adrenergic signaling increase glucose uptake by regulating glucose transporters through distinct pathways, in skeletal myotubes and brown adipocytes.

Aim The main aim of the study was to investigate the difference in bilateral deficit between rowers and sprinters during maximal eccentric/concentric muscle actions. • Are there any significant differences in bilateral deficit between rowers and sprinters? • Do the amount of years in practice effect the bilateral deficit? Method Fourteen male subject participants divided in 2 equal sized groups (7 individuals in each group; rowers and sprinters) performed maximal unilateral/bilateral eccentric and concentric muscle actions in a leg press machine at a velocity of 0.2m/s. The range of motion in the knee joint was 70° – 140°. Dependent t-tests have been performed within each group pre and post test. P was set to 0,05 to prevent type I faults (false positive) a Bonferroni test was made for two comparisons and set to 0,0253. Results Average bilateral deficit for rowers were: 11% concentric and 33% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 7% and eccentric 24%. Practiced &lt;8 years concentric 21% and eccentric 55%. Average bilateral deficit for sprinters were: 5% concentric and 24% eccentric. Number of years in practice and bilateral deficit: practiced &gt;8years concentric 4% and eccentric 26%. Practiced &lt;8years concentric 16% and eccentric 11%. Conclusions The main explanation for the larger differences in bilateral deficit for rowers in eccentric muscle action compared to sprinters may be related for the fact that the rowers have an almost non - eccentric phase during rowing. When comparing the amount of years in practice and bilateral deficit we saw that it decreased with the number of practiced years for booth rowers and sprinters. The reason to this pattern is probably on a neural base. / Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att studera bilateral deficit hos roddare och sprinters vid maximal excentrisk/koncentrisk muskelaktion. • Finns det någon signifikant skillnad mellan roddare och sprinters i bilateral deficit? • Påverkar antalet tränade år den bilaterala deficiten? Metod 14 manliga testpersoner fördelade på två lika stora grupper (7 per grupp; rodd och sprint) genomförde maximal unilateral/bilateral muskelaktion excentriskt och koncentriskt i en benpressmaskin (ECCON). Rörelseomfånget i knäled vid muskelaktion sattes från 70° – 140°. Hastigheten för fotplattan vid muskelaktionen sattes till 0,2m/s. Dataanalysen har gjorts inom respektive undergrupp där vi genomförde ett beroende T-test där höger + vänster kraftmoment och bilateral kraft. P-värdet sattes till 0,05 och den parade jämförelsen justerades med en Bonferroni - korrektionsfaktor 0,0253. Resultat Medelvärdet för roddgruppens bilaterala deficit: 11% koncentriskt och 33% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit vid benpress: tränat &gt;8år koncentriskt 7% och excentriskt 24%. Tränat &lt;8år koncentriskt 21% och excentriskt 55%. Medelvärdet för sprintgruppens bilaterala deficit: 5% koncentriskt och 24% excentriskt. Antal tränade år och bilateral deficit: tränat &gt;8år koncentriskt 4% och excentriskt 26%. Tränat &lt;8år koncentriskt 16% och excentriskt 11%. Diskussion Skillnaden i bilateral deficit mellan excentrisk och koncentrisk muskelaktion hos roddare och sprinters kan bero på att roddare har en minimal excentrisk fas när de ror. Vid jämförelse av antal tränade år och den bilaterala deficitens storlek så fanns det en tendens till att deficiten minskade i takt med att antalet tränade år för båda grupperna. Orsaken till detta mönster är troligtvis på neuronal nivå.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka kreatinets prestationshöjande effekt på styrka efter en sex dagars kreatinuppladdning samt undersöka om en korrelation mellan kreatinupptag och styrkeförändring förelåg. Frågeställningar var: Hur skiljer sig den statiska styrkan i biceps efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Hur skiljer sig den dynamiska styrkan i bänkpress efter en sex dagar lång kreatinuppladdning? Finns det någon korrelation mellan förändring av styrka och upptag av kreatin? Metod Studien genomfördes på 22 fysiskt aktiva friska svenska män och kvinnor (13 män, 9 kvinnor) som delades in i antingen en kreatingrupp (n=12) eller en kontrollgrupp (n=10). Båda grupperna genomförde tre testtillfällen (T1, T2, T3) där T1 syftades till att mäta upp deras 1RM. Vid T2 och T3 mättes deltagarnas statiska styrka i biceps (höger och vänster) samt deras dynamiska styrka i bänkpress. Mellan T2 och T3 gavs kreatingruppen 20 gram kreatin om dagen uppdelat vid 4 olika tillfällen i 6 dagar. En 24-timmars urininsamling genomfördes på samtliga deltagare i kreatingruppen under den andra dagen på kreatinuppladdningen för att mäta deras kreatinupptag. Resultat Kreatingruppens medelökning i bicepsövningen motsvarade som lägst 2,08 sekunder och som högst 9,33 sekunder där den största ökningen skedde under set 1 för höger arm. I den dynamiska bänkpressen visade kreatingruppen en ökning motsvarande 3,41 repetitioner. Inga signifikanta höjningar sågs för kontrollgruppen under något av seten. Inga korrelationer mellan kreatinupptag och styrkeförändring kunde påvisas i studien. Slutsats Resultaten från föreliggande studie indikerar på att ett oralt kreatinintag på 20 (4 tillfällen á 5 gram) gram kreatin om dagen i 6 dagar ger en förhöjd isometrisk prestation i biceps under tre set med 60 sekunders vila (p&lt;0,05 under fem av sex set). Intaget tycks även resultera i en medelökning på 3,41 utförda repetitioner under det första setet i en dynamisk bänkpress (67 % av 1RM som belastning). Dessa resultat bör emellertid beskådas kritiskt sedan studien inte använde sig av något placebopreparat, vilket kan ha inneburit att en placeboeffekt förelåg.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2000. / Härtill 5 uppsatser.

Denna studie gjordes i syftet att undersöka ögats funktioner i en ishockeymålvakts uppgift att rädda puckar. Mer specifikt att undersöka vilka ögonfunktioner som är viktiga för en ishockeymålvakt och hur dessa funktioner kan tränas. Studien gjordes genom intervjuer med två olika respondentgrupper. Den ena gruppen bestod av experter inom ämnet och den andra gruppen bestod av målvakter i SHL. Studiens resultat blev att en målvakt inte kan följa pucken med skarp syn. Detta beror på de fysiologiska begränsningar ögon- och huvudrörelser har för att hinna följa med i puckens hastighet. Istället uppfattas puckens bana i det perifera synfältet. Då detta är fallet framkom också vikten av att samla visuell information om skottet innan det har avlossats. Begreppet Quiet Eye var en viktig funktion i detta läge. Det innebär fixeringen ögonen gör på ett område där en aktion kommer ske inom idrott. Träningsmetoderna för detta är inte bevisade men åsikter framkom om att utmana uppfattningsförmågan i målvaktens periferi. Detta kunde bland annat göras genom användning av vita puckar.