Social hållbarhet är en av tre delar i begreppet hållbarhet och innefattar bland annat trygghet. I dagens samhälle är trygghet något som diskuteras och präglar vår vardag på olika sätt. Samhällsprocessen påverkas också och begreppet hållbarhet förknippar många med miljö och materialval, som sedan landar i en ekonomisk fråga. Syftet med rapporten är att undersöka huruvida den sociala hållbarheten arbetas med i samhällsbyggnadsprocessens initiala skeden. För att undersöka detta var Hertsöheden i Luleå kommun ett intressant område eftersom det just nu är i planeringsskedet. Rapporten riktades därmed in på utformning av både de befintliga och planerade gång- och cykeltunnlarna in till Hertsöheden. Undersökningen genomfördes med hjälp av intervjuer och en litteraturstudie. Respondenterna valdes ut eftersom de arbetar inom olika områden inom samhällsprocessen. Det bidrar till en förståelse för samhällsbyggnadsprocessen, betydelsen för respondenternas olika arbetsuppgifter och hur de hänger ihop. Rapporten lyfter tre områden vad gäller social hållbarhet och gång- och cykeltunnlar. Trygghetsfokus i planeringens initiala skeden, brottsförebyggande perspektivets arbete och arbetsprocessens skillnader vad gäller befintliga respektive nya tunnlar. Genom intervjuerna och litteraturstudie har förståelsen för samhällsbyggnadsprocessen ökat. Baserat på undersökningarna är social hållbarhet något som arbetas med och lyfts i samhällsbyggnadsprocessen initiala skeden mer nu än vad det gjort sedan 60-talet. Det brottsförebyggande arbetet på Hertsön bidrar till en ökad säkerhet och därmed ökar trygghetskänslan. Arbetsprocessen vad gäller befintliga respektive nya tunnlar är olika och den ekonomiska faktorn är en stor anledning till det. Under arbetet har flera områden varit intressanta att undersöka vidare, men på grund av arbetets tidsram och omfattning har det inte funnits resurser till detta.

Som en del av Stockholm-Mälarregionen växer Sala, detta innebär ett ökat behov av bostäder och bland annat Norrmalm har pekats ut för bostadsutveckling. Järnvägen är dock en barriär som måste övervinnas då Norrmalm ligger norr om järnvägen. Idag finns det en gång- och cykeltunnel i direkt anslutning till Norrmalm som skulle kunna knyta samman de olika områdena i staden. Tunneln har dock, i en utredning av Trafikverket, pekats ut som otrygg och anslutningarna till den anses som otydliga. Tidigare har det inte undersökts hur allmänheten upplever den befintliga gång- och cykeltunneln eller dess omedelbara omgivning. Denna uppsats undersöker därför genom tjugofem kvalitativa intervjuer hur tunneln och dess omedelbara omgivning upplevs av allmänheten i Sala kommun och varför samt vilken typ av åtgärd som skulle kunna öka gång- och cykeltrafiken genom tunneln. Kunskapsläget, uppsatsens analysram, redogör för forskning, vetenskapliga artiklar och rapporter kopplat till bland annat planering och åtgärder för ökad trygghet, mentala bilder och orientering i staden, platsidentitet, rädsla och oro i offentliga rum samt hela-resan-perspektiv. Resultatet från intervjuerna visar ett mönster där majoriteten av respondenterna upplever en känsla av obehag eller otrygghet i gång- och cykeltunneln eller dess omedelbara omgivning vilket resulterade i att en del av dem undviker tunneln. Ett fåtal respondenter, endast män, avvek från mönstret och upplever tunneln som trygg. Rädslan för brottslighet var för många respondenter en bidragande anledning till upplevd otrygghet, särskilt efter mörkrets inbrott. Resultatet visar också att dålig belysning, skötsel, renhållning och överblickbarhet är faktorer som skapar otrygghet i tunneln och dess omedelbara omgivning. Genom att åtgärda dessa faktorer samt öka flödet av människor skulle enligt flera av respondenterna öka känslan av trygghet. Uppsatsens analys och slutsatser visar att människor upplever tunneln och dess omedelbara omgivning olika beroende av flera olika faktorer, både mentala, sociala och fysiska. Människors mentala uppfattning är förankrad både i tidigare erfarenheter och återberättelser och skiljer sig från person till person. Den mentala faktorn påverkar den sociala på så vis att många upplever rörelse och närvaro av andra som positivt för trygghet under förutsättning att de personer man möter kan bedömas på avstånd utifrån mentala föreställningar. Den fysiska faktorn handlar om hur miljön skapar obehag och känsla av otrygghet genom exempelvis förekomst av klotter eller dålig skötsel. Ingen faktor går att separera från de andra, de hänger på flera sätt ihop. Gång- och cykeltrafiken genom tunneln skulle kunna öka tillsammans med åtgärder för ökad trygghet såsom bättre skötsel och belysning i tunneln och dess omedelbara omgivning. Tryggheten och trafiken skulle också kunna öka genom bland annat tydligare stråkidentitet och målpunkter. Det finns en tendens till att kvinnor upplever tunneln som mer otrygg än män vilket kan förklaras med att offentliga rum sällan är planerade för kvinnor och deras behov.