Syftet med studien var att öka kunskap om hur förskollärare använder alternativ och kompletterande kommunikation i förskolans undervisning för att stödja alla barns utveckling. Utifrån studiens syfte formades tre frågeställningar för att undersöka hur förskollärare använder alternativ och kompletterande kommunikation i undervisningen, vilka former av alternativ och kompletterande kommunikation de använder och hur de används, samt vilken kompetens de besitter och hur de har skaffat sig den kompetensen. I studien genomfördes semistrukturerade intervjuer med åtta verksamma förskollärare. Studien analyserades utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att kompetensen inom alternativ och kompletterande kommunikation varierar hos förskollärare, samt att alla informanter i studien mer eller mindre använder olika former avalternativ och kompletterande kommunikation i sin undervisning. Våra slutsatser visar att samtliga förskollärare i studien anser att alternativ och kompletterande kommunikation är en viktig metod som stödjer alla barns språkutveckling samt att det fungerar som ett hjälpande redskap i den ömsesidiga kommunikationen mellan barn och vuxna. Trots de fördelar som finns med AKK visar våra slutsatser att förskollärarna upplever en brist på kompetens inom området och att en vidare kompetensutveckling försvåras på grund avekonomiska faktorer och tidsbrist.