Denna uppsats syftar till att undersöka medborgaridealen i svenska och italienska utbildningsdokument vid 1920-talet. Arbetet beskriver vidare vilka medborgares förmågor som kan kopplas till OECDs kognitiva och sociala förmågor. Slutligen synliggörs var tyngdpunkter ligger enligt Biestas utbildningsfunktioner. Det empiriska materialet består av UPL 1919 och den delen av Gentiles reform med läroplanen för grundskolans tidigare år (årskurser 1-5) (1923). Studien har en socialkonstruktionistisk ram och analysverktygen hämtas i diskursanalysen samt i beskrivningar för utbildningsfunktioner och OECDs kognitiva och sociala förmågor. Resultaten visar att det finns nationalistiska inslag, dock med vissa skillnader. Medan framförallt fosterlandskärleken betonas i Sverige är de militära värdena mest framträdande i Italien. Sociala förmågor som båda läroplanerna främjar är framhärdande/flit (Persistence) och empati (Empathy). Tyngdpunkten i den svenska utbildningen ligger i kvalificeringen medan socialiseringen är dominerande i Italien.