Due to global warming, sea levels will irreversibly continue to rise around the world throughout this century. Therefore, coastal urban communities will need to adapt to new environmental challenges, such as more frequent and intense flood events. The participation of the public in climate change adaptation planning has been widely recognized as beneficial, but the roles and tangible value of citizens in planning processes remains a contested and insufficiently researched topic. In the city of Venice, Italy, a technologically advanced mobile barrier system designed for flood prevention serves as the centerpiece of the city’s climate change adaptation plans. This study sought to uncover how the level of citizen participation in the development of this system has influenced its construction and how it is currently being perceived by the city’s residents. In this context, the potential roles and outcomes of citizen participation in sea level rise adaptation are explored, resulting in numerous findings that build on the growing body of research that exists within this domain. Limited citizen participation in sea level rise adaptation planning was evident in the case of Venice—the findings from this study indicate that tolerance, transparency and corruption were significant factors in determining the outcome of the construction of the mobile barrier system and how it has been perceived by citizens. The findings allude to citizen participation in public climate change adaptation projects being both directly and indirectly beneficial to both citizen satisfaction and project development, but it should be noted that there are intricate links that exist between the level of public participation in an adaptation project and citizen perspectives on it. Therefore, the study posits that public participation is not absolutely positive nor negative in the context of public climate change adaptation planning, and thus more research needs to be conducted on how citizens can participate in relevant planning processes in more meaningful and productive ways. / Enligt FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) stiger det globala medelvattenståndet i en ökande takt på grund av den globala uppvärmningen. Följaktligen kommer kustnära urbana områden behöva anpassa sig till stigande hav och relaterade problem, såsom mer frekventa och intensiva översvämningar. För att kunna hantera dessa utmaningar krävs holistiska lösningar som tar hänsyn till de gemensamma värderingar och behov hos människor som bor i utsatta kustområden. I mycket av den befintliga vetenskapliga litteraturen inom klimatanpassning betraktas deltagande från invånare i planeringen av offentliga klimatanpassningsprojekt som något som är genomgående gynnsamt för utvecklingen av sådana projekt. Det finns dock en tydlig brist på forskning kring vilka specifika fördelar medborgardeltagande faktiskt bidrar med till dessa projekt i praktiken. I staden Venedig i Italien blev skadorna som orsakas av översvämningar uppenbara för nästan sjuttio år sedan, i november 1966, när staden drabbades av den största dokumenterade översvämningen i sin moderna historia. Sedan dess har höga tidvatten i Venedigs kustområde ansetts vara ett nationellt problem som den italienska regeringen har varit djupt engagerad i. År 1973 inledde den italienska regeringen en långsiktig satsning för att rusta upp Venedig inför framtida miljöhot. En av de avgörande delarna i denna satsning var ett system av mobila barriärer som strategiskt placerades vid de tre inloppen mellan den venetianska lagunen och Adriatiska havet. Syftet med systemet var att skydda staden från översvämningar när tidvattnet översteg en viss gräns. Under åren har detta projekt—som kallas MOSE (en akronym för experimentell elektromekanisk modul på italienska)—varit föremål för kontroverser och har lett till delade åsikter bland de inblandade parterna. Projektet har ännu inte slutförts, konstruktionen av barriärerna har hittills kostat över fyra miljarder euro mer än förväntat och dessutom har projektet missat flera förväntade slutdatum. Det är viktigt att notera att planeringen av projektet har genomförts av offentliga parter utan betydande medborgardeltagande. Mot denna bakgrund kan det vara värdefullt att analysera fallet MOSE i Venedig och hur utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt påverkas av medborgarnas deltagande. Syftet med denna studie är att identifiera hur bristen på medborgarengagemang i planeringen av MOSE har påverkat invånarnas syn på projektet, samt hur denna brist kan ha påverkat konstruktionen av MOSE-systemet. Denna studie använde Gioia-metoden för att bevara och betona invånarnas röster genom hela analysen av insamlad data. Datainsamlingen i denna studie bestod av en översyn av tillgängliga och relevanta sekundärkällor relaterade till MOSE, samt femton informella, semi-strukturerade intervjuer med invånare i Venedig som genomfördes i mars 2023. Dataanalysen ledde till identifieringen av tre olika grupper av perspektiv på MOSE som var särskilt framträdande bland Venedigs invånare: tolerans av icke-deltagande, varaktig frustration och grundat ogillande. Dessutom framkom några inflytelserika faktorer som påverkade invånarnas attityder till projektet under dess konstruktion: systemisk korruption, bristfällig planering och betydande händelser kopplade till projektet. Därtill kan samtliga dessa faktorer kopplas antingen direkt eller indirekt till bristen på medborgardeltagande i planering av MOSE med stöd av vetenskaplig litteratur. Den analyserade datan visar att tolerans, transparens och korruption har varit viktiga faktorer som påverkat utvecklingen av MOSE under dess konstruktion och invånarnas inställning till projektet. Resultaten från denna studie tyder på att medborgardeltagande i utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt inte nödvändigtvis är positivt. Mer forskning behövs inom detta område för att identifiera på vilka specifika sätt invånare kan spela en mer betydelsefull och gynnsam roll i beslutsfattandet kring framtida projekt som syftar till att anpassa tätbefolkade områden till de nya förhållanden som klimatförändringar skapar.

In 1996 Primus launched their expedition stove Multifuel, the first stove that could run on liquified petroleum gas (LPG), white gas, kerosene and aviation fuel. The multi-fuel stoves are part of the Primus expedition range of equipment. The line was designed and built to perform in extreme conditions. The expedition stoves have been roughly the same since then. Therefore Primus wanted to investigate what the future looks like for these stoves. The expedition segment is very important to the company as it reflects their heritage. Primus had an internal goal of updating the expedition line within the next few years, which was the main reason why this master thesis project arose. The purpose of the project was to investigate the usability of expedition line stoves and understand the user needs to find a direction for the next generation of expedition stoves. The goal was to deliver product development guidelines that Primus can make use of in the continued work as well a well-motivated concept and recommendations for future development based on these guidelines. The work has been carried out applying an adapted lead user approach, meaning some chosen users have been involved throughout the whole development process. Extensive research was made including interviews and user studies. The qualitative data was analysed with inspiration from the Gioia framework and resulted in product development guidelines including insights from the analysis, a user-centered re-segmentation of Primus’ expedition stove line and identification of whitespace. It became evident that an expedition gas stove should be included in the segment as professional users show great will to use gas and the need for multi-fuel is low. Based on the guidelines and user involvement a validated product concept was brought forth. The Primus Altitude Ti is an expedition gas stove in titanium with a flame spreading laminar flow burner providing silent and fuel efficient cooking. The stove has a regulated valve at the burner and an ON/OFF valve at the canister allowing to run the stove in liquid feed mode which is beneficial in cold conditions. / År 1996 lanserade Primus sitt expeditionskök Multifuel, vilket var det första köket som kunde användas med gasol, kemiskt ren bensin, fotogen och flygbränsle. Multifuel och ytterligare två flerbränslekök är idag en del av företagets expeditionssegment, som designades för att prestera under extrema förhållanden. Expeditionsköken har inte förändrats avsevärt sedan de togs fram, vilket ledde till att Primus ville undersöka hur framtiden för dessa kök ser ut. Eftersom expeditionsköken symboliserar företagets arv är det ett viktigt segment för dem. Primus satte upp ett internt mål att uppdatera expeditionssegmentet inom de närmsta åren, vilket var huvudorsaken till att detta examensarbete utfördes. Syftet med projektet var att undersöka användarvänligheten hos expeditionsköken och förstå användarnas behov för att på så sätt besluta om en riktning för nästa generations expeditionskök. Målet med arbetet var att leverera både riktlinjer för kommande produktutveckling och ett välmotiverat produktkoncept som är baserat på de framtagna riktlinjerna. Under arbetets gång har en anpassad variant av lead user-metoden använts, vilket betyder att ett antal utvalda användare med värdefulla egenskaper har involverats genom arbetsprocessen. Omfattande undersökningar har gjorts genom bland annat intervjuer och användarstudier. Den kvalitativa datan analyserades med inspiration av Gioia-metodologin och resulterade i en överlämning med riktlinjer för produktutveckling. Detta innefattar insikter från analysen, en användarcentrerad omsegmentering av Primus expeditionssegment samt en identifiering av luckor på marknaden. Det blev tydligt att ett expeditionsgaskök borde inkluderas i segmentet eftersom professionella användare visade stor vilja att använda gas och behovet för flerbränslekök var litet. Baserat på riktlinjerna togs ett produktkoncept fram. Primus Altitude Ti är ett expeditionsgaskök mestadels bestående av titan med en bred brännare som använder sig av tekniken för ett laminärt flöde, vilket ger en tyst och bränsleeffektiv användning. Köket har en steglös ventil vid brännaren samt en ventil med två lägen, på och av, vid gasbehållaren som tillåter drift av köket med gasbehållaren uppochned vilket är fördelaktigt vid kalla förhållanden.