Den här uppsatsen behandlar vilka egenskaper det gränsregionala samarbetet Greater Copenhagen innehar samt vilka konsekvenser som dessa upprättar. Studien analyseras i förhållande till planeringsregionala begrepp samt hur dessa tillämpas i samarbetet. Begreppen som valdes för den här analysen var region, regionalism, globalisering, platsmarknadsföring och resiliens. Studiens tillvägagångsätt för analysen bestod av en komparativ diskursanalys mellan svenska och danska aktörer. Även en intervju genomfördes med en lokalpolitiker inom samarbetet. Resultatet omfattar bland annat underliggande spänningar mellan olika kommuner och den svenska staten, en strävan mot att nå egenskaper som tilltalar globaliseringen och skillnader mellan svenska och danska kommuners framförhållning till samarbetet. Studien visar även att region Skånes del i samarbetet leder till egenskaper som betecknas inom regionalisering. Det innebär att samarbetet inte bara är en lokal angelägenhet utan även en nationell och transnationell. Det framkommer även att de egenskaper som skiljer sig finns mellan svenska och danska kommuner är ett hinder för att samarbetet ska kunna nå sin fulla potential. Detta är något som måste åtgärdas för att syftet med samarbetet ska kunna nås.

This study focuses on the reformation of the cross-border political coalition in the Scandinavian region of Öresund, specifically the re-organization of Öresundskommitteen to Greater Copenhagen & Skåne Committee. Through the lens of Critical Discourse Analysis, the study critically examines the newly advocated regional strategy focusing on international place marketing of the collective brand Greater Copenhagen, underlying power structures and incentives of the reformation as well as the subsequent consequences for the regional development. The result highlights a political shift of focus, from the region in general to Copenhagen in particular, justified by the conviction of growing international competition and the regional core as undisputable ‘growth-machine’ for the whole region. Consequently, local projects can be legitimized as regional concerns, potentially supporting misallocation of regional funds, political and core-periphery polarization.