Patientlagen (2014:821) finns för att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Lagen är behjälplig för att lyfta fram patientens möjligheter att medverka och vara aktiv i den egna vården. Detta fördjupningsarbete belyser samverkan mellan Landstingets beroendeenhet och kommuns arbete för de klienter/patienter som är utskrivningsklara från en akut avgiftning och som oftast är behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen. Metodvalet för fördjupningsarbetet har varit kvalitativa intervjuer med två sjuksköterskor på två olika beroendecenter. Den teoretiska utgångspunkten har varit länsöverenskommelsen om samverkan inom missbruks- och beroendeområdet 2019 i Gävleborgs län samt dess implementering. Resultatet visade att de intervjuade deltagarna upplever att samverkan mellan landsting och kommun fungerar bra men framhåller faktorer som skulle kunna underlätta samt försvåra samverkan. Underlättande faktorer till samverkan är kommunikation och klienten/patientens vilja till förändring. Faktorer som försvårar samverkan är oklarheter gällande ansvarsområde och sekretess.

I den svenska Hälso- och sjukvårdslagen är målet för sjukvården att det ska ges likvärdigt till alla i hela befolkningen. Personliga egenskaper som kön, ålder, etnicitet eller bostadsort ska inte påverka utfallet på sjukvården. Att omotiverade skillnader förekommer i Sverige är välkänt i tidigare forskning. Syftet med detta fördjupningsarbete var att undersöka utifrån ett sjuksköterskeperspektiv hur man säkerställde likvärdighet inom den palliativa vården. Metoden som användes för att samla in informationen var intervjuer. Dessa genomfördes med tre sjuksköterskor i den utvalda kommunen. Intervjufrågorna hade tre tydliga teman utifrån Vedungs treenighet; förstå, vilja och kunna. Resultatet från denna undersökning visade att sjuksköterskorna arbetade aktivt med utbildningar kring palliativa vården. Samt att de säkerställde att all omvårdnadspersonal kände sig trygga i omvårdnaden vid livets slutskede. Bristerna som beskrevs av alla tre sjuksköterskorna var att ensamarbete ibland riskerade att äventyra jämlikheten bland de palliativa patienterna. Detta eftersom de inte kan vara på två ställen samtidigt. Slutsatsen av detta fördjupningsarbete är att sjuksköterskorna arbetar efter det riktlinjer och rutiner som finns på arbetsplatsen för att säkerställa en likvärdig palliativ vård.

<p>I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten.</p><p>Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats.</p><p>I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.</p>

I denna C-uppsats studeras samverkan mellan biståndshandläggare i Gävle kommun och vårdplanerare i Landstinget Gävleborg. Studien belyser framförallt samverkan vid det möte som hålls på sjukhuset kring de patienter som är utskrivningsklara från slutenvården och som är i behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen och/eller primärvården. Mötesformen benämns Samordnad vårdplanering (SVP) och även om det ibland är fler aktörer involverade vid detta möte, till exempel arbetsterapeuter och primärvårdskoordinatorer, så har vi avgränsat studien till att gälla just dessa två professioner. Fokus ligger således på samverkan och studiens syfte är: att studera samverkan mellan biståndshandläggare och vårdplanerare i det gemensamma arbetet kring kunden/patienten. Studien är kvalitativ till sin karaktär och kan ses som både deskriptiv och komparativ. Tre fokusgruppintervjuer har utförts för att få kunskap om de båda professionernas uppfattningar och åsikter. Studien har sedan sammanställts med arbetsförfarande i enlighet med en hermeneutisk tolkningsansats. I studien framkommer det att båda professionerna är positiva till den samverkan som skall ske och de anser att den samverkan man har idag fungerar tillfredsställande. I sammanställningen av respektive professions uppfattningar och åsikter framkommer dock flera aspekter som påvisar att det finns oklarheter och olika åsikter om hur samverkan skall fungera vilka också påvisar utvecklingsmöjligheter för den samverkan som skall ske professionerna emellan.

Varje dag förlorar åtta barn en förälder i Sverige. En större del av dem bevittnar detta efter en förälders sjukdom och kanske en kontakt med palliativ sjukvård. 2010 kom en ny lagändring i Hälso- och sjukvårdslagen som kräver att sjukvården särskilt ska beakta barnens behov av råd, stöd och information i samband med en förälders sjukdom eller om en förälder avlider. Det förekommer kunskapsbrister om hur läget kring stöd för barn som har förlorat en förälder ser ut. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur kuratorer inom palliativ sjukvård upplever sitt arbete med stöd till barn i samband med en förälders död. I en kvalitativ intervjustudie med fyra kuratorer som jobbar inom palliativ sjukvård kom det fram att de upplever sin roll i arbetet som bestående av många olika moment. Kuratorerna uppmärksammar barnet i dess sociala sammanhang, till exempel familj och skola och försöker se till att stödet därifrån fungerar. Detta görs genom att till exempel ge föräldrastöd till föräldrarna och att försöka informera föräldrarna att det gynnar barnens utveckling att de görs delaktiga och informeras. Att hänvisa till vidare kontakter som gruppverksamheter för barn i sorg eller dylikt är också en viktig del av kuratorers arbete. Kuratorernas arbete präglas av ett systemteoretiskt förhållningssätt/en helhetssyn vilket kan vara ett sätt att handskas med den komplexitet som arbetsuppgifterna innebär: att uppmärksamma barnens men även familjens behov i olika sammanhang och på olika nivåer. Vissa problemområden, till exempel motsättningen mellan barnens behov av information/delaktighet och föräldrars rätt att bestämma över sina barn har identifierats och inbjuder till vidare diskussion. / Eight children loose one of their parents every day in Sweden. The bigger part of them witness the death of the parent after a long-term illness and maybe after being in contact with the palliative care. The Swedish law of Health- and Healthcare was changed in 2010 due to emphasize that the healthcare institutions have to take into account children rights for information, counseling and support in case of a parental illness or death.  Knowledge about how the system of support for these children is functioning is limited until this day. The goal of this thesis is to examine how counselors in the palliative care experience their work with supporting the children who have lost a parent. The result of the interview study with four counselors in the palliative care implies that these counselors experience their job being complex with many different tasks. The counselors try to take into account the children and their needs in their social environments, such as family and school. To reassure that they get the support needed from these environments the counselors try to support the parents in their parenting and also by informing the parents that informing and including the children in these situations has a positive impact on their development. Another important part of the counselors’ job is referring the children to different support groups or another alternatives for support. The counselors job is characterized by the system theoretical/holistic approach which possibly can by explained as a way to work with children but even parental needs in different social environments and on different levels. Some new problematic issues arose from the interviews, such as the contradictive relationship between the children rights to information and support and the rights of the parents to decide for their children, which invites to further discussion and research in the area.