Syftet med studien är att belysa några förskolechefers syn på förskolebarn med särskilda förutsättningar, särbegåvade barn, barn som tidigare än andra visar mycket goda förmågor inom olika områden som till exempel språkliga och logisk-matematiska. För att erhålla respondenternas erfarenheter av särbegåvning genomfördes semistrukturerade intervjuer. Fem förskolechefer som ansvarar för åtta förskolor verksamma i en kommun i Mellansverige svarade positivt på en mailförfrågan om medverkan i studien. Deltagarna bestod av fem kvinnliga förskolechefer samt en kvinnlig lärare som medverkade tillsammans med sin förskolechef under intervjun. Intervjuerna baserades på en intervjuguide med öppna frågor. Fokus lades på respondenternas erfarenheter och möten med särbegåvade barn i förskolan med avsikt att definiera olika teman i deras utsagor. I resultatet framkommer respondenternas uppfattningar om särbegåvning utifrån erfarenheter, pedagogiska utmaningar samt förskolans mötande verksamhet. Analysen av svaren visar på överensstämmelser mellan respondenterna men även variationer i talet om förskolans möte med särbegåvade barn. I diskussionen framförs respondenternas tankegångar och ambitioner med utgångspunkter i behovet av att ge ökade utmaningar och stimulans till barn i en inkluderande förskoleverksamhet. Med utgångspunkt i respondenternas synsätt samt deras bemötande av barn med särskilda förutsättningar beskriver studien hur de har utvecklat olika strategier samt praktiska metoder i förskolans möte med dessa barn.

Syftet är att undersöka rektorers beredskap när det gäller att bemöta högbegåvade elever. Bakgrunden till vårt intresse är den specialpedagogiska visionen ”en skola för alla” och det förtydligande som den nya skollagen innebär när det gäller dessa elevers rätt till särskilt stöd. Arbetet beskriver de särbegåvade elevernas behov både på individ-, grupp- och organisatorisk nivå. Undersökningens metod är enkäter som följts upp med intervjuer. Resultatet utifrån enkäterna pekar på att kunskapsnivån när det gäller dessa frågor är låg och handlingsberedskapen ännu lägre. Av de rektorer som besvarade vår enkät är det en tredjedel som inte vet vad särbegåvade elever är eller har felaktig definition av begreppet. En fjärdedel uppger att de har handlingsplaner för att bemöta dessa elever men det är bara en enda som kan visa upp en sådan plan. Även intervjuerna pekar på samma resultat. Den lärare som undervisar en särbegåvad elev kan sällan räkna med specifikt stöd från skolledningen utan måste söka kunskap på eget håll.