Samhället i stort är uppbyggt för normalhörande människor, där många gånger under stressade förhållanden barn ändå ska känna tillhörighet i förskolor. Barn med hörselnedsättning i allt detta ska ha rätt till utveckling och lärande på likartade villkor som normalhörande barn. Syftet med studien handlar om att få syn på förskolepedagogers upplevelser kring hur de arbetar med inkludering i förskolan för barn med hörselnedsättning. Jag vill ta reda på vad inkludering innebär och om barn med hörselnedsättning kan gynnas av att gå i vanliga förskolor enligt förskolepedagogers erfarenheter. Materialet till denna studie har samlats in genom kvalitativa djupgående intervjuer med fyra förskolepedagoger från olika kommuner. För att analysera svaren har jag främst utgått ifrån Professor Nilholms syn på inkludering, som innebär känslan av att vara delaktig. Resultatet av intervjuerna visar att pedagogerna upplever att det krävs ett gemensamt mål i arbetslaget för att arbeta inkluderande på förskolor. De anser även att förskolornas miljö är en viktig aspekt för att uppfylla det målet att få alla barn att känna sig delaktiga i barngruppen, samt att en kommunikativ miljö som inte innehåller höga ljudnivåer ger barn med hörselnedsättning bättre förutsättningar för att lyckas i den vanliga förskolan. Några pedagoger hävdar dock att beroende på vilken grad av hörselnedsättning barnen har kanske inte den vanliga förskolan är den bästa platsen att vistas i. Detta på grund av att barngrupperna oftast är för stora i de vanliga förskolorna. Hjälpmedel som främst användes enligt förskolepedagogerna var teknologiska hjälpmedel, tecken som stöd och bilder.