Studiens syfte är att beskriva undersköterskors erfarenheter av det som är viktigt för att må bra och för att skapa ett långsiktigt hållbart arbetsliv inom äldreomsorgen. För att besvara studiens syfte genomfördes semistrukturerade intervjuer, där sexundersköterskor med varierande arbetserfarenheter inom äldreomsorgen intervjuades. Hanteringen av de transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av kvalitativinnehållsanalys. Studiens resultat påvisar två huvudkategorier: ett givande arbete och förutsättningar i arbetet. Att huvudkategorierna uppfylls har visat sig ha betydelse förundersköterskornas mående och deras möjligheter till ett långsiktigt hållbart arbetsliv. Ett flertal betydande komponenter för ett givande arbete framkommer i studiens resultat där bland annat fina möten mellan vårdtagare och dess anhöriga nämns. Förutsättningar i arbetet påvisar vikten av bland annat en god balans mellan arbetsliv och privatliv. / The purpose of this study is to describe assistant nurses' experiences of what is important to feel good and to create a long-term sustainable working life in elderly care. In order to answer the purpose of the study, semi-structured interviews were conducted, with six assistant nurses. Each of them having varying work experience in elderly care.  Handling of textual material was analyzed using qualitative content analysis. The results of the study show two main categories; rewarding work and working conditions to accomplish good work have shown to be important for the assistant nurses' well-being and their opportunity for a long-term sustainable working life.   A number of significant components emerge in the study's results and, among other things, nice meetings between care recipients and their relatives are mentioned as being valuable for rewarding work. Conditions at work demonstrate the importance of, among other things, a good balance between work life and private life.

Covid-19 pandemin har tvingat hela hälso- och sjukvården till snabba och omfattande förändringar. All personal som jobbade inom hälso- och sjukvården har fått hantera en komplex och utmanande arbetsmiljö med mycket stress och oro. Studiens syfte är att kartlägga vilka utmaningar ledare och medarbetare inom vård- och omsorgsverksamheter ställdes inför under Covid-19 pandemin, samt att identifiera vilka åtgärder som vidtogs för att upprätthålla en hälsofrämjande arbetsmiljö. Studien bygger på en kvalitativ metod med induktiv ansats. För att besvara syftet genomfördes semistrukturerade intervjuer med sex respondenter från två olika kommuner som arbetade under pandemin. Resultatet i studien visar att vård- och omsorgspersonalen upplevde att den största utmaningen var deras arbetssituation som upplevdes tuff, men de lyckades hantera stressen genom gott samarbete och med bra stöd från sin ledning. Enhetscheferna upplevde att de lyckades hantera stressen i deras respektive verksamhet genom närvarande ledarskap. Detta hjälpte till att lugna och skapa trygghet hos medarbetarna. Resultatet visar även att enhetscheferna vidtog åtgärder för att upprätthålla en hälsofrämjande arbetsmiljö genom att aktivt arbeta utifrån folkhälsomyndighetens rekommendationer för att minimera smittspridningen. Att vara med om utmattande och stressrelaterade arbetssituationer är något som inte är enkelt, men med en god samarbetsförmåga, arbetsmoral och tillit bland personalen så kan verksamheten ändå fungera som den skall.

Inledning: Ambulanssjukvården triagerar patienter till både högre och lägre vårdnivå, vilket gör arbetet komplext. Bakgrund: Hänvisning till lägre vårdnivå har blivit allt vanligare inom ambulanssjukvården. All hälso-och sjukvårdspersonal har skyldighet att föra dokumentation för patientens vårdkontakt. Studier visar att bristande dokumentation från ambulanspersonalen påverkar patientsäkerheten negativt.   Syfte: A) jämföra patientgruppen som hänvisas till lägre vårdnivå med patientgruppen som transporteras med ambulans till sjukhus, B) beskriva patientgruppen som hänvisas till lägre vårdnivå C) studera dokumentationen för den vanligaste patientgruppen som hänvisas till lägre vårdnivå. Metod: Retrospektiv journalgranskning med konsekutivt urval. Mixed Method-ansats med deskriptiv statistik och kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Av 26 070 ambulansuppdrag hänvisades 2846 patienter till lägre vårdnivå, vilket är en lägre andel än vad tidigare studier har visat. Dessa patienter var friskare än de som transporterades till sjukhus och den vanligaste samsjukligheten var hjärtkärlsjukdom. Det fanns inga könsskillnader i gruppen för hänvisning, men de äldre patienterna bedömdes ha ospecifika symtom i större utsträckning än de yngre. Läkare konsulterades oftare för äldre patienter. Dokumentationen visade sig ha stor variation – både vad gäller innehåll och struktur. Primärvårdsläkare konsulterades oftare än akutsjukvårdsläkare.   Diskussion: Den största patientgruppen som hänvisades var äldre med ospecifika symtom, vilket pekar på ett behov av att utforma särskilda riktlinjer för denna patientgrupp. Det framgick också att ambulanspersonalen inte konsulterar läkare i den omfattning som riktlinjerna säger. Den varierande dokumentationen visar på att frågan behöver lyftas i verksamheten för att förbättra uppföljningsarbetet. Konklusion: Det behövs mer utbildning i dokumentation. Det behövs specifika riktlinjer för patientgruppen med ospecifika symtom.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.