Introduktion: Lymfocyter är celler som ingår i immunförsvar mot patogener och kan delas in i T- och B-lymfocyter. Lymfom är solida neoplasier som framför allt kan drabba lymfocyterna och olika lymfom uttrycker olika immunofenotyper. Flödescytometri är en mycket effektiv teknik för att särskilja olika lymfom. Tekniken kan differentiera celler i en vätskeström genom att dessa bestrålas med monokromatiskt ljus av olika våglängder. Ljusbrytningen framåt och 90° åt sidan ger information om cellernas storlek respektive innehåll, medan fluorokromkonjugerade antikroppar identifierar immunofenotyperna på cellerna. Fluorokromer exciterar ljus av en viss våglängd och emitterar ljus av en längre våglängd. Studien syftade till att applicera flödescytometern FACSCanto II:s tredje laser, så att fler fluorokromer ska kunna användas vid antikroppsbaserad lymfomdiagnostik. Material och metod: Provmaterialet var lymfkörtlar och benmärg. Åtta patientfall med lymfomfrågeställning i anamnesen, samt ett normalblod som kontroll, analyserades med LST:s antikroppsreagens parallellt med befintlig antikroppsreagens. De instrument-inställningar som behövdes gjordes under två dagar under handledning av en applikationsspecialist från företaget BD Biosciences. Resultat: De nya fluorokromerna separerade lymfocytpopulationerna bra i diagrammen. Det kunde inte påvisas någon signifikant skillnad mellan LST- och den befintliga antikroppsreagensen. Diskussion och slutsats: Antalet prover kan ha varit lite för lågt för de statistiska slutsatser som dragits. Resultatet verkar ändå lovande för klinisk applicering av den tidigare oanvända lasern hos FACSCanto II. LST-rörets antikroppsreagens saknade några viktiga CD-markörer samt innehöll CD-markörer som upplevdes som överflödiga. LST-rörets fördelar mot nackdelar kommer ändå att övervägas vidare och kan bli aktuell på klinisk patologi i Kalmar.

Stem cell transplantation is a known treatment for various cancers. Currently most cells transplanted are collected via apheresis. An injection of growth factor is given to the patient to start the proliferation and mobilization of stem cells. Apheresis can be initiated when the patient has a stem cell count of 15 to 20 stem cells/µL of peripheral blood. The standard method with which stem cells are analysed is immune flow cytometry where CD34+ and CD45+ are identified with targeted fluorescent antibodies. This analysis takes more than 45 minutes to perform.     Sysmex XN-9000 analyses samples with flow cytometry by lysing erythrocytes and platelets and staining the leukocytes with fluorescent dye. Analysis of the hematopoietic progenitor cells (HPC) takes less than 4 minutes. The purpose of this study was to investigate ifit is possible to predict the start of the apheresis using XN-9000.     For this study, 43 samples were analysed using both methods. Using the sign test, a p-value was calculated to <0.05, which indicates a significant difference between the results received by the two methods. Spearman’s rank correlation gave an observed ρ-value > the critical ρ-value which revealed a correlation between the methods, although not linear according to Pearson’s correlation coefficient. PPV and NPV were calculated with cut-off at 20, 30 and 40 HPC/µL blood where 20 HPC/µL gave an NPV at 100 %. According to the test made, there is correlation between the two methods, but further samples must be analysed to investigate how the results should be compared.

Acute myeloid leukaemia (AML) is highly heterogeneous haematological malignancy, which represents a challenge in the understanding of the disease. Relapse in AML is common, andmany relapsed patients respond poorly to conventional treatment, leading to a low survivalrate. Investigating the mutational landscape connected to relapse AML is therefore of highinterest in order to improve clinical outcome. Recurrent in-frame internal tandem duplications(ITDs) in exon 13 of the UBTF gene have previously been discovered in paediatric relapseAML, correlating to one of the DNA binding domains of the transcription factor UBTF.UBTF is involved in recruitment of RNA polymerase I and activation of the transcription ofribosomal RNA. As a result, it is an important factor in ribosome biogenesis. In this study, wehave investigated the effect of UBTF-ITDs on RNA synthesis and UBTF localization. I haveshown that ITDs lead to disturbed localization of UBTF to the nucleus, which coupled withthe previous finding that patients are heterozygous for the ITDs, indicates haploinsufficiency.This could have potential implications in AML drug resistance. We have further generated anin vitro model for investigating the effect of UBTF haploinsufficiency, which could lead toidentification of vulnerabilities to be targeted in future drug treatments.

Colorectal cancer (CRC) is defined as a cancer appearing in the colon or in the rectum. In Sweden, ~ 6300 individuals were diagnosed with the disease in 2014 and ~ 2550 individuals diagnosed with CRC die each year due to their cancer. Surgery is the main treatment option of CRC and a survival rate of ~ 10 % is estimated if distant metastases have developed. It is therefore of importance to find factors that may be useful together with tumour, node, metastasis (TNM) stage to establish early CRC diagnosis, prognosis and follow-up of CRC patients. The aim of this thesis was to study the possible association of CD93, PLA2G4C, PDGF-D and inflammatory cytokines with CRC disease progression. In a prospective study approach CD93 and PLA2G4C single nucleotide polymorphisms (SNPs) were of potential importance in CRC prognosis. The T/T genotype of CD93 was associated with an increased CD93 expression in CRC tissue. Further, CRC patients carrying this genotype were associated with disseminated CRC at diagnosis and a lower recurrence-free survival after surgery. The A allele of a SNP of PLA2G4C was a stronger predictor for CRC-specific mortality than the conventional risk factors used in the clinic for selection of TNM stage II patients for adjuvant treatment. This indicates that the T/T genotype of CD93 and the A allele of PLA2G4C may be potential genetic factors related to disease severity and spread. Furthermore, they distinguish CRC patients that may benefit from a more comprehensive follow-up and adjuvant treatment. To study the putative involvement of PDGF-D in CRC the effects of PDGF-D signalling was studied in vitro. PDGF-D signalling altered the expression of genes of importance in CRC carcinogenesis and proliferation which was blocked by imatinib, a tyrosine kinase inhibitor. This indicates that PDGF-D signalling may be an important pathway in CRC progression and a potential target in CRC treatment. The analysis of various inflammatory cytokines in plasma at diagnosis showed an association between high levels and increased total- or CRC-specific mortality two years after surgery. High levels of CCL1 and CCL24 was the only cytokines strongly correlated with a worse CRC prognosis after statistical adjustments and may be of interest for further evaluation. In conclusion, this thesis presents circulating and genetic factors such as CD93, PLA2G4C, PDGF-D, CCL1 and CCL24 that may be of importance in CRC progression and may be of clinical value together with TNM stage in establishing prognosis. / Kolorektal cancer är en tumör i kolon eller rektum. I Sverige diagnosticerades år 2014 ca6300 individer med denna cancertyp och ca 2550 personer dör årligen till följd av kolorektalcancer. Operation är det huvudsakliga behandlingsalternativet för kolorektal cancer och vidfjärrmetastaser är överlevnaden < 10 %. Det är därför viktigt att hitta markörer somtillsammans med TNM-stadium kan ge tidig information om sjukdomens prognos och lämpliguppföljning av patienter. Utveckling av kolorektal cancer sker genom ackumulering av genetiska mutationer ochepigenetisk nedreglering av tumörsuppressorgener. Därutöver spelar interaktionen mellantumören och dess närmaste omgivning, innehållande tillväxt- och inflammatoriska faktorer,en viktig roll i tumörens utveckling och metastasering. Syftet med avhandlingen var att studera associationen mellan CD93, PLA2G4C, PDGF-D samtinflammatoriska cytokiner och kolorektal cancer progression. En prospektiv studie visade att CD93 och PLA2G4C SNP var potentiellt viktiga förbedömningav kolorektal cancer prognos. T/T genotypen av SNP rs2749817 i CD93 var associerad medhögre uttryck av CD93 i kolorektal cancer vävnad, främst bland patienter i stadium IV.Därutöver observerades fler återfall efter operation hos patienter med T/T genotypen. Aallelen hos PLA2G4C SNP rs1549637 är en möjligtvis bättre markör för cancerspecifiköverlevnad vid stadium II än faktorer som idag används för att selektera patienter tilladjuvant behandling. Sammantaget antyder detta att T/T genotypen av CD93 och A allelenav PLA2G4C kan vara genetiska markörer relaterade till allvarlig tumörsjukdom ochspridning. Därutöver kan de eventuellt selektera patienter som kräver tätare uppföljning ochadjuvant behandling. För att studera den förmodade inblandningen av PDGF-D i kolorektal cancer undersöktesdess effekt på PDGF-D signalering in vitro. PDGF-D signaleringen förändradegenexpressionen av gener involverade i tumörutveckling och spridning, vilken kundeblockeras av tyrosinkinashämmaren imatinib. Det antyder att PDGF-D signalering kan vara enviktig faktor vid kolorektal cancer progression och ett potentiellt mål för behandling. Analysen av ett flertal inflammatoriska cytokiner visade en korrelation mellan högacytokinnivåer och ökad cancerspecifik och total dödlighet två år efter operation. Höga CCL1och CCL24 nivåer var de enda faktorerna som förblev signifikant associerade medcancerspecifik mortalitet vid fördjupad statistisk analys och bör studeras vidare. Sammanfattningsvis presenterar denna avhandling cirkulerande och genetiska faktorersåsom CD93, PLA2G4C, PDGF-D, CCL1 and CCL24 som eventuellt är viktiga vid bedömning avkolorektal cancer progression tillsammans med TNM stadium.

In recent years, great progress has been achieved towards identifying novel biomarkers in lymphoid malignancies, including chronic lymphocytic leukemia (CLL) and mantle cell lymphoma (MCL), at the genomic, transcriptomic and epigenomic level for accurate risk-stratification and prediction of treatment response. In paper I, we validated the prognostic relevance of a recently proposed RNA-based marker in CLL, UGT2B17, and analyzed its expression levels in 253 early-stage patients. Besides confirming its prognostic impact in multivariate analysis, we could identify 30% of IGHV-mutated CLL (M-CLL) cases with high expression and poor outcome, which otherwise lacked any other poor-prognostic marker. In paper II, we investigated the prognostic impact of a previously reported 5 CpG signature that divides CLL patients into three clinico-biological subgroups, namely naive B-cell-like CLL (n-CLL), memory B-cell-like CLL (m-CLL) and intermediate CLL (i-CLL), in 135 CLL patients using pyrosequencing. We validated the signature as an independent marker in multivariate analysis and further reported that subset #2 cases were predominantly classified as i-CLL, although displaying a similar outcome as n-CLL. In paper III, we investigated the methylation status and expression level of miR26A1 in both CLL (n=70) and MCL (n=65) cohorts. High miR26A1 methylation was associated with IGHV-unmutated (U-CLL) and shorter overall survival (OS) in CLL, while it was uniformly hypermethylated in MCL. Furthermore, overexpression of miR26A1 resulted in significant downregulation of EZH2 that in turn led to increased apoptosis. In paper IV, we performed DNA methylation profiling in 176 CLL cases assigned to one of 8 major stereotyped subsets (#1-8) in relation to non-subset CLL (n=325) and different normal B-cell subpopulations. Principal component analysis of subset vs. non-subset CLL revealed that U-CLL and M-CLL subsets generally clustered with n-CLL and m-CLL, respectively, indicating common cellular origins. In contrast, subset #2 emerged as the first defined member of the i-CLL subgroup, which in turn alludes to a distinct cellular origin for subset #2 and i-CLL patients. Altogether, this thesis confirms the prognostic significance of RNA and epigenetic-based markers in CLL, provides insight into the mechanism of miRNA deregulation in lymphoid malignancies and further unravels the DNA methylation landscape in stereotyped subsets of CLL.

Bakgrund: Akut leukemi är en form av blodcancer med ett hastigt förlopp utan tydliga riskfaktorer. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med akut leukemi. Metod: Litteraturstudien bestod av en induktiv kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Litteratursökningen genomfördes i referensdatabaserna CINAHL, PsychInfo och PubMed där 14 vetenskapliga artiklar erhölls och analyserades. Resultat: Analysen resulterade i 5 slutkategorier som beskriver människors upplevelser av att leva med akut leukemi. Insjuknandet sker plötsligt och upplevs som chockerande av personer med akut leukemi. Det medför också en stor osäkerhet för personerna. Personer med akut leukemi upplever också att de måste kämpa för att få både information och kontroll i samband med deras behandling. Personerna får även biverkningar efter behandlingen som begränsar dem i deras vardagsliv. I samband med akut leukemi upplever personer att deras identitet är under förändring samt att de måste börja prioritera det som är viktigt för dem i deras liv. Slutsats: Personer med akut leukemi har varierande behov av stöd för att bland annat orka uthärda det chockerande sjukdomsförloppet samt att få den information just de är i behov av. Detta kräver att sjuksköterskan kan inta ett personcentrerat förhållningssätt för att möta personen och dennes behov.

Skyddsisolering används i vårdandet av patienter med neutropeni och patienter med kraftig immunsuppressiv behandling såsom någon form av stamcellstransplantation, cytostatika eller strålning. Tidigare studier inom området visade att depression, ångest, sömnsvårigheter och hallucinationer var vanliga symtom hos de skyddsisolerade patienterna. Resultaten visade också att en del patienter såg isoleringen som en tid att samla kraft efter sin behandling medan andra upplevde det som en bestraffning. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa upplevelsen av skyddsisolering hos patienter med hematologiska eller onkologiska sjukdomar. KASAM användes som teoretisk referensram. Metoden som användes var en litteraturstudie och de olika databaserna PubMed, CINAHL, Internurse, Medline och PsycINFO genomsöktes. Studien baserades på sju artiklar med kvalitativ ansats och tre med kvantitativ ansats. Sju huvudkategorier framkom vid dataanalysen. Resultatet i denna studie visade att de flesta deltagare såg isoleringen som något de behövde gå igenom för att bli friska. För många av deltagarna var det viktigt att skydda sig från infektioner vilket i vissa fall ledde till begränsad kontakt med närstående. Alla deltagarna hade olika hanteringsstrategier där stödet från närstående var mest framträdande. Fynden i denna studie kan hjälpa sjuksköterskor att få en ökad förståelse för patienters upplevelse av skyddsisolering och därigenom även kunna identifiera och möta deras behov. / Protective isolation is used in the treatment of neutropenic patients and patients with severe immunosuppressive therapy such as some form of stem cell transplantation, chemotherapy or radiation therapy. Previous studies showed that depression, anxiety, insomnia and hallucinations were common symptoms in the isolated patients. The results also showed that some patients saw isolation as a time to gather strength after their treatment, while others saw it as a punishment. The aim of this study was to examine the experience of protective isolation in patients with hematological or oncological diseases. SOC was used as a theoretical framework. The method used was a general literature review and the databases PubMed, CINAHL, Internurse, Medline and PsycINFO were searched. The study was based on seven articles with a qualitative approach and three with quantitative approach. Seven main categories emerged from the data analysis. The results of this study showed that most participants saw the isolation as something they needed to go through to get well. For many of the participants, it was important to protect themselves from infections which in some cases led to limited contact with relatives. All participants had different coping-strategies were the support from relatives was the most prominent. The findings in this study can help nurses to get a better understanding of patients' experiences of protective isolation and thus be able to identify and meet their needs.

Sepsis, a life-threatening response to infection, represents a substantial global health concern. Each year, about 48,9 million people are affected by sepsis. While survival rates have improved, sepsis survivors often experience numerous challenges after discharge from the hospital. Therefore, the aim of this study was to describe patients’ experience of their life situation after surviving sepsis. A literature review was carried out using Friberg’s four step model for analyzing quantitative and qualitative research. The data were collected from seven quantitative and four qualitative studies. The analysis revealed two themes and eight subthemes: (1) Difficulties adjusting to new living conditions, (2) A challenging recovery process. The first theme had four subthemes: Changed quality of life after sepsis, Physical limitations in everyday life, The challenge of becoming dependent on others and The importance of social relationships. The second theme had four subthemes: A mental struggle to return to a normal life, Traumatization and fears of relapse, The importance of recovery, and Educational and informational gaps. Among sepsis survivors, various problems and challenges have been identified that impact their daily life. Numerous survivors suffered from persistent residual symptoms primarily related to physical, psychological, and cognitive domains. Survivors were widely dissatisfied with the information and education about sepsis and its aftermath provided by the healthcare system. Further research is needed to clarify the long-term consequences of sepsis survivorship, and to improve the healthcare guidelines and interventions aimed at improving the well-being of this patient group

Daratumumab är en antikropp som används vid behandling av multipelt myelom. Daratumumab är specifik för CD38, ytproteinet som uttrycks i stor mängd på myeloma plasmaceller. Vid antikroppsscreen orsakar daratumumab panreaktivitet då erytrocyter också uttrycker CD38. Dithiothreitol (DTT) behandling av testerytrocyter har visats kunna eliminera panreaktiviteten med daratumumab-antikropparna, detta genom att DTT klyver bort epitopet på CD38 som daratumumab reagerar mot utan att förstöra andra kliniskt relevanta antigen. På Södra Älvsborgs sjukhus skickas prover från daratumumab-behandlade patienter till Sahlgrenska sjukhuset för genotypning för att hitta kompatibelt blod. Förhoppningen är att den nya metoden ska möjliggöra antikroppsscreen på daratumumab-behandlade patienter vid Södra Älvsborgs sjukhus.Syftet med examensarbetet var att verifiera metoden för användning av DTT-behandlade testerytrocyter på plasma från daratumumab-behandlade patienter för att underlätta val av erytrocyter för blodtransfusion.Provmaterialet var venöst tagen patientplasma från 16 daratumumab-behandlade patienter testades mot 0,2 M DTT-behandlade- och obehandlade-testerytrocyter. DTT-behandlade testerytrocyter testades även mot kända antikroppar på plasmaprover från patienter som ej behandlats med daratumumab. Hållbarhetsstudie utfördes med behandlade BAS-testceller.Panreaktivitet sågs hos samtliga patientprover med obehandlade testerytrocyter. Vid test med DTT-behandlade testerytrocyter blev samtliga prover negativa. Behandlade testerytrocyter som testades mot kända antikroppar gav resultat som var oförändrat jämfört med originalscreen. Behandlade testceller var brukbara 25 dagar.DTT behandling av testerytrocyter är effektivt och billigt, resultatet var pålitligt då samtliga patientprover inte uppvisade panreaktivitet efter DTT-behandling av testerytrocyter. De DTT-behandlade erytrocyterna behöll kliniskt relevanta antigen efter behandling och var hållbara 25 dagar. Metoden anses som användbar för Södra Älvsborgs sjukhus. / Daratumumab is an antibody used for treatment of multiple myeloma. The antibody is specific for the surface protein CD38 which is being expressed in high quantity on myeloma plasma cells. Daratumumab is causing pan-reactivity during antibody screening due to regular erythrocytes also express CD38. Dithiothreitol (DTT) treatment of test erythrocytes has shown to eliminate the pan-reactivity caused by the daratumumab antibodies by cleaving the epitope on CD38 that daratumumab is specific to. Södra Älvsborgs hospital are currently sending patient samples from patients treated with daratumumab to Sahlgrenska hospital in Gothenburg for genotyping to find compatible blood.The purpose of the project was to verify the method for use of DTT-treated test erythrocytes on plasma from daratumumab treated patients to screen for antibodies and easier find compatible erythrocytes for blood transfusion at Södra Älvsborgs hospital.Plasma samples from 16 patients treated with daratumumab were tested with DTT-treated and untreated test erythrocytes. DTT-treated test erythrocytes were tested against samples with known antibodies from patients not treated with daratumumab. The cells durability was also tested.Pan-reactivity was shown with all daratumumab samples with non-treated test erythrocytes. Tests with DTT-treated test erythrocytes showed no pan-reactivity. Results from treated test erythrocytes tested against known antibodies were unchanged from original screening. The cells were durable for 25 days.DTT-treatment of test erythrocytes is effective and cheap, test results were reliable, all patient samples had their pan-reactivity eliminated. DTT-treated erythrocytes kept clinically significant antigens. The method is useful for clinical use at Södra Älvsborgs hospital.

Bakgrund: Trots att stora framsteg har gjorts senaste åren kring behandling av hematologiska cancersjukdomar, avlider fortfarande en stor del av patienterna till följd av sjukdomen eller komplikationer relaterade till sjukdom och behandling. Patienter med hematologisk cancer tillbringar ofta långa perioder på sjukhus på grund av långtgående behov av intravenöstantibiotika, transfusioner och cytostatikabehandlingar. De erbjuds inte palliativ vård i samma utsträckning som patienter med solida tumörsjukdomar, detta trots att de visar sig ha liknande symtombörda som patienter med andra cancerformer. Flera studier har publicerats senaste åren som visar att tidig integrering av palliativ vård vid solida tumörsjukdomar förbättrar fysisk och psykisk hälsa, minskar symtombörda och medför positiva effekter på övergripande livskvalitet. Effekt av tidig integrering av palliativ vård vid hematologisk cancer anses därför angeläget att undersöka. Syfte: Att undersöka hur tidig integrering av palliativ vård för patienter med hematologisk cancer påverkar patientens livskvalitet. Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats har genomförts med litteratursökningar i databaserna CINAHL, Pubmed och PsycINFO. Totalt fjorton kvantitativa artiklar om tidig palliativ vård vid hematologisk cancer analyserades med begreppet personcentrerad vård som teoretiskt ramverk. Resultat: Flera aspekter av livskvalitet förbättrades vid tidig integrerad palliativ vård vid hematologisk cancer. Smärta och psykiska symtom minskade, patientdelaktighet ökade genom fler genomförda samtal och information om sjukdom och prognos. Färre dödsfall på intensivvårdsavdelning sågs och färre aggressiva behandlingar i livets slutskede. Genom specifika skattningsinstrument för hälsorelaterad eller sjukdomsspecifik livskvalitet påvisades lägre minskning av livskvalitet under sjukdomsförloppet jämfört med enbart sedvanlig vård. Slutsats: Palliativ vård tillsammans med sedvanligt hematologisk vård är till gagn för patienter med hematologisk cancer och kan implementeras tidigt i sjukdomsförloppet för att främja livskvaliteten. Fler randomiserade kontrollerade kliniska studier behövs för att kunna fortsätta utveckla en palliativ vård som kan tillgodose de specifika behov en patient med hematologisk cancer kan ha. / Background: Although great progress has been made in recent years in the treatment of hematological cancers, a large proportion of patients still die as a result of the disease, or complications related to disease and treatment. Patients with hematological cancer often spend long periods of time in hospital due to far-reaching needs for intravenous antibiotics, transfusions, and chemotherapy treatments. They are not offered palliative care to the same extent as patients with solid tumor diseases, despite the fact that they are found to have a similar symptom burden as patients with other cancers. Several studies have been published in recent years showing that early integration of palliative care in solid tumor diseases improves physical and mental health, reduces symptom burden, and has positive effects on overall quality of life. The effect of early integration of palliative care in hematological cancer is therefore considered important to investigate. Aim: The aim of this review was to explore how early integrated palliative care for patients with hematologic cancer affects the patients’ quality of life. Method: A literature review with an inductive approach has been conducted with literature searches in the databases CINAHL, Pubmed and PsycINFO. A total of fourteen quantitative studies on early palliative care in hematological cancer were analyzed using the concept of person-centered care as a theoretical framework. Results: Several aspects of quality of life were improved in early integrated palliative care in hematological cancer. Pain and psychological symptoms decreased, patient participation increased through more completed conversations and information about illness and prognosis. There were fewer deaths in intensive care units and fewer aggressive treatments at the end of life. Through specific assessment instruments for health-related or disease-specific quality of life, lower reductions in quality of life during the course of the disease were demonstrated compared to usual care alone. Conclusion: Palliative care together with usual hematological care is beneficial for patients with hematological cancer and can be implemented early in the course of the disease to promote quality of life. More randomized controlled clinical trials are needed to continue to develop palliative care that can meet the specific needs of a patient with hematological cancer.