BAKGRUND: Leukocyter ingår i kroppens immunförsvar vilket skyddar oss mot b.la. angrepp av bakterier och virus. Vid högintensivt fysiskt arbete så hamnar vi i ett s.k. ”open window” där vi är som mest mottagliga för sjukdomar. Tidigare studier har visat att vid långvarig, högintensivt fysiskt arbete ökar leukocytantalet, vilket leder till att kroppen sätter upp ett försvar mot angrepp.SYFTE: Studiens syfte var att undersöka effekten på leukocyter och dess undergrupper, om de ökade efter ett långvarigt högintensivt fysiskt arbete, i detta fall Vasaloppet. METOD: Mätningar har gjorts via kapillärt blodprov, de gjordes innan start och efter målgång och analyserades sedan i Hemocue WBC Diff. RESULTAT: Totala leukocytantalet ökade med 6,8, neutrofila granulocyterna ökade med 6,7, monocyterna ökade med 0,2 och de basofila granulocyterna ökade med 0,03. Lymfocyterna minskade med  -0,1 och de eosinofila granulocyterna minskade med -0,55.  KONKLUSION: Långvarigt, ansträngande, fysiskt arbete, leder till en ökning av leukocyter och vissa undergrupper. Detta innebär att immunförsvaret påverkas och man hamnar i det så kallade ”open window”. Till framtida studier skulle det vara intressant att se hur immunförsvaret påverkas av träning under en längre period.

Anemi kan uppstå till följd av förlust av erytrocyter eller försämrad produktion av nya erytrocyter. För att upptäcka och följa upp patienter med anemi är det viktigt att korrekt kunna mäta hemoglobinkoncentrationen (Hb) i blodet. En vanlig metod för att mäta Hb-koncentration är fotometri i kombination med en kemisk omvandling. Liksom alla mätningar med ljus är dessa känsliga för turbiditet i provet. Lipemi är en vanlig källa till turbiditet som kan uppstå till exempel som följd av en fettrik måltid, diabetes mellitus, lever- eller njursjukdomar, alkoholism och vissa läkemedel. Olika instrumenttillverkare har olika metoder för att motverka interferensen av lipemi. Sysmex hematologi-instrument XN-10 använder en fettlösande bärarvätska i sin fotometriska kanal (HGB) och HemoCue mäter vid en andra våglängd som ska kompensera för turbiditet. Sysmex XN-10 har också en optisk kanal (HGB-O) som är till för att räkna retikulocyter genom att mäta deras nukleinsyra- samt Hb-innehåll men ger då också ett beräknat värde på Hb-koncentrationen i hela provet. Syftet med denna studie var att jämföra HGB och den HGB-O för bestämning av Hb-koncentrationen i helblod. Båda kanalerna jämfördes även med HemoCue Hb 201+ vid bestämning av Hbkoncentrationen i svårt lipemiska prover. Hb-mätning på plasma från motsvarande prover utfördes också för att undersöka om värdet motsvarade Hb-höjningen i de lipemiska proverna. Prover analyserade med både HGB och HGB-O på Sysmex XN-10 på klinisk kemi vid Skånes universitetssjukhus i Lund under november månad 2018 (n = 392) jämfördes med hjälp av Spearmans rangkorrelationskoefficient. Lipemi simulerades med fettemulsionen Intralipid i totalt 32 prover. Färdiganalyserade patientprover från föregående dag delades i ett lipemiskt prov med Intralipidtillsats och ett nollprov med tillsats av NaCl-lösning i en motsvarande volym. Differenserna mellan de lipemiska- och nollprovernas Hb-värden testades för signifikans med icke-parametrisk Wilcoxons teckenrangtest. Kruskal-Wallis samt Dunns's tester användes för att visa på signifikanta skillnader mellan de tre metoderna. Signifikansnivån sattes vid p < 0,05. Resultaten visade god korrelation mellan HGB - och HGB-O Hb-värden med ett Spearman korrelationsvärde på 0,982.  Jämförelsen av metoderna vid lipemi visade signifikant skillnad mellan nollprov och lipemiskt prov för HGB- (p < 0,001) men inte HGB-O (p = 0,11) på XN-10. HemoCue Hb 201+ visade också signifikant skillnad (p < 0,001) vid lipemi men med lägre median-värde än HGB och mindre spridning än HGB-O. HGB-O:s median-värde tydde på minst lipemipåverkan men spridningen av differenserna var stor. Spridningen av HGB-O resultaten kan bero på hemolys då endast intracellulärt Hb mäts i denna kanal. Resultaten i denna studie tyder på att HemoCue-metoden är den mest pålitliga vid Hb-mätning av lipemiska prover och därmed det lämpligaste komplementet till HGBmetoden / Anemia can arise from either loss of erythrocytes or impaired production of new erythrocytes. In order to discover and evaluate the treatment of anemic patients, correct Hb measurements are important. A common method to measure Hb concentration is photometry in combination with chemical conversion of the Hb. Like all light-dependent methods this suffers from a vulnerability to turbidity that scatters light. Lipemia is a common cause of turbidity caused by e.g. recent intake of high fat foods, diabetes mellitus, liver or kidney disease, alcoholism and some drugs. Manufacturers of Hb analyzers use different methods to counter the influence of interference from lipemia on measurements. Sysmex XN-10 analyzers use a fat dissolving sheath fluid in its photometric channel (HGB) and HemoCue measures absorbance at a second wavelength to compensate for turbidity. Sysmex XN-10 also has an optic channel (HGB-O) for counting reticulocytes by measuring their nucleic acid and Hb content. At the same time this channel measures Hb equivalents of erythrocytes and gives a calculated value of Hb content in the entire sample. The aim of this study was to compare the photometric and the optical channels for measuring Hb concentration in whole blood. Both the Sysmex XN-10 channels were compared with HemoCue Hb 201+ when measuring Hb concentrations in lipemic samples. Plasma Hb concentration was determined for the corresponding samples in order to investigate correlation between elevation in Hb concentration with and without simulated lipemia and in the plasma after centrifugation. Samples analyzed at Skånes University Hospital in Lund during the month of November 2018 (n = 392) using both HGB and HGB-O on XN-10 were compared using Spearman's signed correlations coefficient. Lipemia was simulated by using the fat emulsion Intralipid in a total of 32 samples. Samples collected and analyzed on the previous day was used for the study. Each sample was split into one part with added Intralipid to form a lipemic sample and one part with NaCl-solution of the same volume as Intralipid in the lipemic sample. The differences between lipemic and non lipemic samples was tested for significance by the non-parametric Wilcoxons signed ranks test for each of the methods. Significance between the three methods was tested by using Kruskal-Wallis and Dunn's tests. Level of significance was set to p < 0.05. The results showed good correlation between earlier test run on both HGB and HGB-O with a Spearman correlation score of 0,982.  A significant difference was found between lipemic and non lipemic samples with the photometric method (p < 0,001) but not the optical method (p = 0,11) on XN10. HemoCue Hb 201+ also showed a significant difference (p < 0,001) between lipemic and non lipemic samples but a lower median than HGB and less deviation than HGB-O. The median of HGB-O indicated that it was influenced the least by lipemia of the three methods but had the greatest deviation of the differences. The greater deviation of HGB-O values may have been caused by hemolysis since the method measures intra cellular Hb. HemoCue shows according to this study the slightest deviation of the three methods and a less heightened median value compared to HGB which confirms the methods suitability as complement to HGB when dealing with lipemic samples.

Haemoglobin concentration is becoming a widely popular parameter to use to assess physiological condition within a broad range of species. Assessments of large populations would preferable be done in field to receive quick results and avoid confounding factors associated with transport of blood. A validation study is here performed to see how well the point-of-care device HemoCue Hb 201 + can assess haemoglobin concentration on avian blood. Nucleated erythrocytes have previously been pointed out as something that makes it problematic to apply HemoCue Hb 201 +, designed for human blood, on avian blood. Here it is shown that HemoCue Hb 201 + accurately can estimate haemoglobin concentration for chicken-, tinamou-, and ostrich blood. However, manipulation of ostrich cells, to yield a larger mean corspuscular volume, results in HemoCue Hb 201 + overestimating haemoglobin concentration. A large mean corpuscular volume could therefore be something that impair accuracy in values retrieved with HemoCue Hb 201 +. This study shows that HemoCue Hb 201 + seems possible to apply on avian blood to some extent, but highlights the importance of validation studies when applying this device on new species.

ABSTRACTBackground: Determination of blood loss can be a crucial factor at surgical procedures, especially when the amount of blood is small and mixed with other fluids. The existing methods to measure this are still not supported with evidence enough.Aim: To validate the accuracy of the HemoCue® system (HemoCue, Ängelholm, Sweden) at estimation of blood loss in a setup where blood is mixed with saline and saliva.Materials and methods: The haemoglobin concentration of defibrinated horse blood was measured using the haematology analysers Hemocue® 201+ and Hemocue Plasma/Low Hb Photometer. Series of non-diluted blood (control) and blood diluted with saline and saliva (test) were conducted to mimic a clinical situation at oral and maxillofacial surgical treatment. Following each dilution, a new measurement of the haemoglobin concentration was performed using the appropriate haematology analyser to measure the blood loss.Results: There were no statistically significant differences regarding the measured Hb concentration in relation to the degree of dilution. The accuracy of measured blood volume in the diluted and non-diluted blood (control) was within a level of ± 11,5%.Conclusion: The measurement of haemoglobin concentrations in a mixture of blood, saline, and saliva, proved to be accurate when compared to non-diluted blood. It is suggested that the HemoCue® system can be applied in the field of oral and maxillofacial surgery to improve the accuracy of the blood loss measurement.

<p>Objective: The aim of this study was to evaluate a new underfill-function in a POCT-instrument from HemoCue AB (Ängelholm, Sweden). The instrument is in use today among diabetes patients for self-monitoring blood glucose (SMBG). The new function is supposed to guarantee that measuring only will be performed on a sufficient sample volume to assure that the correct glucose value is received.</p><p>Methods and results: Blood samples (whole blood) from 12 patients were analysed with the instrument. Measuring were performed using different volumes in the cuvette. Full cuvette, 3µL, 2µL, 1µL and a measuring on an empty cuvette. The instrument performed measurements on all volumes added to the cuvette except for the empty cuvette. The less sample volume that was used the lower glucose values were reported by the instrument.</p><p>Conclusions: The new under fill-function did not work satisfactory. If such function would be more reliable it would be beneficial for the patient controlling hers/his bloodglucose provided that the testing procedure is being correctly done. This is very important because the results are often used to treat the patient.</p>

Objective: The aim of this study was to evaluate a new underfill-function in a POCT-instrument from HemoCue AB (Ängelholm, Sweden). The instrument is in use today among diabetes patients for self-monitoring blood glucose (SMBG). The new function is supposed to guarantee that measuring only will be performed on a sufficient sample volume to assure that the correct glucose value is received. Methods and results: Blood samples (whole blood) from 12 patients were analysed with the instrument. Measuring were performed using different volumes in the cuvette. Full cuvette, 3µL, 2µL, 1µL and a measuring on an empty cuvette. The instrument performed measurements on all volumes added to the cuvette except for the empty cuvette. The less sample volume that was used the lower glucose values were reported by the instrument. Conclusions: The new under fill-function did not work satisfactory. If such function would be more reliable it would be beneficial for the patient controlling hers/his bloodglucose provided that the testing procedure is being correctly done. This is very important because the results are often used to treat the patient.

Bakgrund: Immunsystemet är en av flera fysiologiska aspekter som försämras vid ökad ålder. Aktuell forskning tyder på att fysisk aktivitet stimulerar ett akut svar från immunsystemet i form av mobilisering av vita blodkroppar (WBC) i blodbanan. I efterförloppet av den fysiska aktiviteten sker en immunosuppression som fortlöper olika länge (3-72 h) beroende på aktivitetens intensitet och duration. Detta fenomen benämns ”open window” och det är idag omstritt huruvida det gör individen mer infektionskänslig efter träning. Syfte: Syftet med den aktuella studien var att finna en träningsvolym som tillåter seniorer utföra måttlig aerob fysisk aktivitet utan att riskera en period av immunosuppression. Ur ett folkhälsoperspektiv skulle detta kunna öka livskvalitén hos seniorer utifrån rådanade rekommendationer kring fysisk aktivet utan att riskera infektioner. Metod: 29 testpersoner (12 män, 17 kvinnor; medelålder (SD) 70,7 ± 3,8 år) utförde cykelergometertester i intensitetszon 1 under antingen 5, 10 eller 20 minuter. Under provtillfället togs 4 blodprover (Baseline, direkt efter test, efter 15 minuters vila och efter 30 minuters vila) där WBC och dess undergrupper analyserades med hjälp av ett bildanalyssystem (HemoCue WBC Diff System). Resultat: Resultaten indikerar att all måttlig fysisk aktivitet på cykelergometer akut förhöjer koncentrationen WBC i blodbanan med 23, 32 och 30 % i respektive grupp (5, 10, 20 min). Efter 15 minuters vila minskade antalet WBC endast signifikant hos de testpersoner som cyklade i 5 minuter med totalt 15 %. Efter 30 minuters vila fanns det inte längre någon skillnad i WBC mellan baselinevärdena och de sist uppmätta värdena vilket tyder på att ingen grupp befann sig i ”open window”. Konklusion: Resultaten tyder på att friska seniorer kan utföra fysisk träning som motsvarar de rådande allmänna rekommendationerna för aerob fysisk aktivitet utan att riskera immunosuppression och ”open window”.