Sammanfattning Syfte: Syftet med studien var att undersöka aktiva seniorers syn på utbud och närhet till platser för fysisk aktivitet i närområdet kopplat till graden av fysisk aktivitet hos seniorer i åldern 65 år och äldre i Stockholmsområdet. Metod: Studien genomfördes genom en enkätundersökning som delades ut på anläggningar för fysisk aktivitet i Stockholm med omnejd. Totalt deltog 101 personer (84 kvinnor och 16 män) mellan 65 och 90 år i studien. Fysisk aktivitetsnivå (MET- min/vecka), upplevt utbud samt närhet till platser för fysisk aktivitet besvarades i enkäten. Resultat: Majoriteten av deltagarna upplevde att utbudet av seniorträning, motionsanläggning samt park/naturområde/motionsspår i närområdet var bra och bara ett fåtal upplevde utbudet som dåligt. De som upplevde att utbudet av motionsanläggningar var bra visade också en tendens till högre total fysisk aktivitetsnivå än de som upplevde utbudet som dåligt. Det fanns ingen skillnad i aktivitetsnivå mellan de som upplevde att utbudet av seniorträning respektive park/naturområde/motionsspår var bra och de som upplevde att utbudet var dåligt. Det fanns inga signifikanta skillnader i fysisk aktivitetsnivå mellan deltagarna som hade 1-10 min, 11-20 min och över 21 min till platsen där de utförde sin fysiska aktivitet. Det fanns ingen signifikant skillnad i hur yngre äldre (65-71 år) och äldre äldre (72-90 år) svarade i hur nära de hade till platsen för fysisk aktivitet samt hur de upplevde utbudet av dessa. Ingen skillnad fanns heller i fysisk aktivitetsnivå mellan åldersgrupperna. Slutsats: Studien fann att aktiva seniorer i åldern 65-90 inte var mer fysiskt aktiva om de hade nära eller upplevde att utbudet var bra av platser för fysisk aktivitet i närområdet. Ett bra utbud av motionsanläggningar kan däremot vara positivt för äldres fysiska aktivitet. Det fanns inga skillnader i närhet respektive utbud mellan yngre äldre och äldre äldre. Det kan därför vara en idé för framtida studier att även undersöka fysisk funktion i relation till ålder och fysisk aktivitetsnivå för att få en ytterligare dimension. Funktionsnivån kan därför ses som mer viktig än åldersskillnaden. En ytterligare förståelse för yttre miljöfaktorer så som utbud och närhetens inverkan på äldres fysiska aktivitet är viktigt för att öka äldres fysiska aktivitetsnivå. Därmed kan funktionsnivå och självständighet bibehållas på äldre dagar.

The aim of our study was to increase understanding of older people’s views on social media’s and identity by asking the question: How do seniors perceive identity on Facebook? Based on a qualitative approach with written interviews conducted by e-mail, we contacted respondents who had and used a Facebook account. In our study we used categories, such as seniors, identity, Facebook and networking to be able to answer our research question. The result of this study is shown as a description of nine respondent’s testimony regarding identity on Facebook. The study shows that it is regarded negatively to be totally anonymous on Facebook. The respondents also testified to being meticulous in selecting what kind of material they publish on Facebook.

Befolkningen blir äldre. Medellivslängden efter 65 år var 2010 21,1 år för kvinnor och 18,2 år för män. Äldre i den tredje åldern ökar vilket ställer nya krav på samhället. Social samvaro är en faktor som gynnar äldres upplevda hälsa positivt. Syftet med undersökningen var att få kunskap om ålderspensionärers, 65 år eller äldre, upplevda hälsa har påverkats av att de börjat besöka träffpunkten i Gävle. För att uppnå undersökningens syfte genomfördes kvalitativa intervjuer med åtta ålderspensionärer i åldersspannet 66-83 år. Resultatet gav följande kategorier meningsfullhet, fysisk och psykisk hälsa, gemenskap, livsharmoni samt hälsokorset. I tolkningen av dessa kategorier drogs slutsatsen att deras upplevda hälsa har påverkats positivt i och med besök på träffpunkten i Gävle.

Sammanfattning Denna studie handlade främst om fysiska aktivitetsvanor hos seniorer och hur de upplever möjligheterna till fysisk aktivitet inom sin kommun.   Syfte och frågeställningar Vårt syfte med studien var att undersöka hur mycket och på vilket sätt seniorer rör på sig i två olika Stockholmskommuner, samt hur de mår. Utöver detta ville vi även ta reda på om de hört talas om VillGott.  Hur ser seniorernas fysiska aktivitetsvanor ut i Huddinge respektive Sollentuna? Hur upplever seniorer i respektive kommuner att möjligheten till fysisk aktivitet är? Har seniorerna i utvalda kommuner hört talas om projektet VillGott?   Metod För att samla in data valdes en kvantitativ metod i form av enkät. Insamlingssätten som användes var gruppenkät och hämta-och-lämna-enkät. Enkäten delades ut till 162 seniorer på seniorträffar, seniorcentrum och PRO-aktiviteter inom de båda kommunerna. Enkätsvaren bearbetades i SPSS 19.0.   Resultat Studiens resultat visar att 92 % av respondenterna rör på sig minst en gång i veckan och en stor del av dessa rör sig 2-3 dagar i veckan. Större delen (80 %) anser att möjligheterna till fysisk aktivitet är goda. Tre personer av 162 respondenter har hört talas om VillGott.   Slutsats Slutsatsen är att en stor andel av seniorerna inom de båda kommunerna utövade fysisk aktivitet och detta borde innebära att möjligheterna till fysisk aktivitet är goda. Beträffande VillGott kan vi konstatera att ryktet ej har spridit sig och att det kanske skulle krävas ytterligare exponering i media eller på annat sätt om de vill att fler ska veta att de finns.

Syfte och frågeställningar: Studiens syfte är att studera hur seniorer upplever användandet av e-tjänster för att få förståelse för hur digitala tjänster används i seniorers vardag. -      Hur kan seniorers upplevelser av e-tjänster i vardagen förstås utifrån domesticeringsteorins processer?  -      Hur kan seniorer som mottagare förstås av digitala tjänsters utmaningar och potential utifrån Rogers teori om innovationsspridning?    Metod och material: En kvalitativ studie med fokusgruppsintervjuer för insamling av empiri.  Huvudresultat: Resultatet visade att seniorerna upplever e-tjänster som bekväma, tidsbesparande och underlättar vardagen. Ett enkelt sätt att få och tillgå information igenom samt kommunicera. Utmaningar var när tekniken upplevdes svår samt att bryta traditioner och vanor de trivdes med. Resultatet visar också att det måste finns intresse för e-tjänsten hos seniorerna och att tekniken uppfyller ett behov. Tekniken och e-tjänster ingår till stora delar i seniorers vardag men vilka e-tjänster de använde skilde sig emellan individerna.

I samhället finns oro över den digitala utvecklingens framfart där fokus läggs alltmer på att skapa innovation, vilket är en tillgång ur konkurrenssynpunkt men där individers behov och förutsättningar bortses från. Den snabba utvecklingen kan medföra att individer med låg förståelse och acceptans av informations- och kommunikationsteknik riskerar att hamna utanför samhället. Seniorer är den åldersgrupp vilken har benägenhet att besitta en lägre förståelse och acceptans för den digitala utvecklingen. Detta är ett aktuellt dilemma eftersom ett fungerande samhälle förutsätter att alla individer ska kunna använda sig av de samhälls- och kommersiella tjänster som finns att tillgå. Till följd därav är det oumbärligt att utveckla användbar informations- och kommunikationsteknik vilken möter slutanvändares behov och förutsättningar. För att möjliggöra detta är det vitalt att involvera slutanvändare i innovationsprocesser. Däremot är det inte tillräckligt att enbart involvera dem för att uppnå användbar informations- och kommunikationsteknik utan det krävs därtill att få dem att uppleva sitt deltagande som meningsfullt och engagerande. Motivation är därmed avgörande och essentiellt för att utveckla användbar informations- och kommunikationsteknik. Syftet med uppsatsen var att genom en kvalitativ ansats av deskriptiv karaktär undersöka hur slutanvändare kan motiveras till deltagande och engagemang i innovationsprocesser. Studien genomfördes genom en litteraturstudie, en intervjustudie samt en fokusgruppstudie. Resultat och analys från dessa ledde till .ME-modellen vilken är ett förslag till hur processdeltagare praktiskt kan arbeta för att motivera slutanvändare i innovationsprocesser.

Syfte: Att kartlägga likheter och skillnader i åtgärder och hjälpmedel mot dehydrering hos äldre i teori och praktik. Metod: Initialt utfördes litteraturstudier via universitetsbibliotekets söktjänst OneSearch. Tre intervjuer utfördes på undersköterskor på gruppboende, demensboende och hemtjänst. Dessa erbjuder en inblick i den praktiska verksamheten. Resultat: Följande faktorer av betydelse för att förebygga eller motverka dehydrering identifierades samstämmigt i litteratur och vid intervjuer: (1) kunskap om den äldre via dokumentation, (2) anpassning av tillvägagångssätt vid servering av dryck efter den äldres preferenser och tillstånd, (3) hemtrevlig miljö med sociala interaktioner, (4) bedömning av vätskeintag, väskebalans och riskfaktorer via uppmärksamhet, vätskeregistrering och med hjälp av flera andra yrkesgrupper samt med hänsyn till den äldres historik, (5) påminnelser (särskilt vid demens) och en stor mängd lättabsorberade drycker som intas succesivt vid diarré och kräkningar, (6) lättanvända och specialutformade hjälpmedel. Följande metoder särskilde sig: (1) utbildning för vårdare; begränsad på de undersökta platserna, (2) tekniska hjälpmedel och sväljterapi (kostmodifieringar, anpassade huvudpositioner, sväljträning) vid dysfagi; kostmodifieringar används på de undersökta platserna, (3) färgsättning av koppar och kannor, vilket visats kunna ha betydelse för intag. Slutsats: Skillnader fanns gällande utbildning och användning av sväljterapi, tekniska hjälpmedel och infusioner. Utbildning av personalen, mer frekvent vätskeregistrering och fullständig sväljterapi utgör förbättringsmöjligheter. Vissa av dessa åtgärder kräver ökade resurser och/eller tydliga riktlinjer. Acceptans för tekniska hjälpmedel är inte en självklarhet. Undersökningar gällande möjligheterna i att med färgval och design av dryckeskärl stimulera de äldre att dricka mer kan vara värt att undersöka vidare. Intervjuerna syftade främst till att ge en inblick i den praktiska verksamheten och generaliserbarheten av erhållna resultat är begränsad. De flesta åtgärder som har identifierats är ”mjuka” till sin karaktär. Det är svårt att få en klar bild av olika metoders effektivitet. Några av metoderna som har utvärderats med goda resultat vid dysfagi och som därför kan förbättra vätskeintaget är sväljterapi och stimulering av sväljmuskulatur. / Objective: To identify similarities and differences in methods and aids used to prevent dehydraton in the elderly as identified from the scientific literature and from interviews with caretakers. Method: Literature studies was performed through the University Library search service ”OneSearch” and further from references in key papers. Three interviews were conducted on nursing assistants in two retirement homes and home care services, to offer some insight into the practical activities. Results : The following factors were identified as important in both literature and interviews: (1) knowledge of the elderly through documentation, (2) adapted approach when serving drinks after the elderly person's preferences and condition, (3) a homely environment with social interactions, (4) assessments of fluid intake, fluid balance and risk factors through attention, fluid registration and with the help of several other professional groups, and given the history of the elderly, (5) reminders for dementia and a accessibility of large amount of easily absorbed beverages consumed gradually during diarrhea and vomiting, (6) easy-to-use and specially designed drinking aids. For the following factors differences were obeserved between literature survey and interviews: (1) education for caregivers; limited to the investigated sites, (2) technical aids and swallowing therapy (dietary modifications, adapted head positions, swallowing training) in dysphagia; diet modification is used at the investigated sites (3) the importance of cup and jug colours; blue cups used in practice, no support in literature. Conclusions: Differences were found in terms of education and the use of swallowing therapy, assistive technology and infusions. Education, more frequent fluid registration and a complete swallowing therapy are improvement opportunites, some of them requires extra resources and/or clear guidelines. Acceptance of technical aids is not self-evident. Investigation of the effect of cup color and design that can encourage the elderly to drink could potentially be a way forward. The results of the interviews are not generalizable because they only aimed to give an insight into the practical activities. Most of the strategies that have been identified are "soft" in nature. It is difficult to get a clear picture of the efficiency of different methods. Methods that have been evaluated with good results in dysphagia and therefore offer potential to improve liquid intake, are swallowing therapy and stimulation of swallowing musculature.

Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att jämföra eventuella skillnader i deltagarfrekvens, muskelstyrke- och konditionsutveckling mellan en grupp som utför ett hemträningsprogram gentemot en grupp med ledarledd träning. Båda grupperna utförde dessutom två separata förtest och ett eftertest av styrka och kondition. Frågeställningarna var: Vilka fysiologiska förändringar gällande styrka och aerob kapacitet ses efter 8 veckors hemträning?  Vilka fysiologiska förändringar gällande styrka och aerob kapacitet ses efter 8 veckors ledarledd gruppträning? Hur såg deltagarfrekvensen ut i de båda grupperna?   Metod Den ledarledda gruppträningen fullföljdes av 37 pensionärer (30 kvinnor och 7 män) i åldrarna 65-82 år (medelvärde för ålder 72,9 år och BMI 27,3). Den individuella hemträningen fullföljdes av 27 pensionärer (15 kvinnor och 12 män) i åldrarna 65-91 år (medelvärde för ålder 73,0 år och BMI 26,4). Bortfallet för de som fått ledarledd gruppträning och de som utfört hemträning var 38,4 % respektive 30,8 %. Både den ledarledda gruppträningen och hemträningsprogrammet pågick under 8 veckor. Grupperna tränade två pass i veckan, à 1 timme. Samtliga deltagare utförde konditions- och styrketester både före och efter perioden av träning. Resultaten jämfördes sedan mellan för- och eftertesterna. För att evaluera deltagarfrekvensen togs närvaro under de ledarledda gruppträningarna medan hemträningsgruppen fick fylla i en träningslogg. Signifikansnivå (p<0,05) markerades med *.   Resultat Mellan andra förtestet och eftertestet sågs generellt signifikanta förbättringar, vanligtvis utan signifikanta skillnader mellan de som hemtränade respektive fick ledarledd gruppträning som visade följande procentuella ökningar: Sörensens statiska ryggtest (32 % resp. 20 %), statisk buk- och höftböjarstyrka (40 % resp. 22 %), dynamisk axelpress (4 % resp. 17%*). Därutöver framkom signifikanta förbättringar för hemträningsgruppen även vid bentesterna snabba frekventa uppresningar från stol endast snudd (22 %) samt 5 st. stolsresningar (-6 %). Medelpuls vid slutbelastning under konditionstestet på cykelergometer sjönk för både hemtränings- och den ledarledda gruppen (4 % resp. 1 %). Den totala deltagarfrekvensen var i stort sett lika bland de som utfört ledarledd gruppträning och hemträningsgruppen (87 % gentemot 85 %).   Slutsats Studien visar att 8 veckors adekvat hemträning med tillägg av en träningslogg och uppföljning i form av tester leder till signifikanta förbättringar för muskelstyrka i ländrygg, buk, höft och ben samt pulssänkning vid submaximalt cykelergometerarbete.  Studien visar att 8 veckor med hemträning (en timme två gånger per vecka), gentemot ledarledd gruppträning, gav bland dessa undersökningar något fler signifikanta förbättringar av varierande styrke- och konditionstester, där deltagandet av träningspassen var likartat mellan grupperna. Arbetet visar även att det kan lämpa sig bra att utföra initiala och uppföljande fysiologiska tester av muskelstyrkekapacitet och kondition både för de som utför hemträning och för de som genomgår ledarledda fysiska aktiviteter. / Aim The aim was to compare possible differences in participation rate, muscle strength and fitness development between a group of seniors who performed a home exercise program against a group that got instructor-led training. Both groups also did two separate pretests and one posttest measuring strength and fitness. The questions were: What physiological changes regarding strength and aerobic capacity are seen after 8 weeks of home training? What physiological changes regarding strength and aerobic capacity are seen after 8 weeks of instructor-led fitness classes? How was the participation rate in the two groups?   Method The instructor-led group workout was completed by 37 retirees (30 women and 7 men) aged 65-82 years (mean age 72.9 years and BMI 27.3). The home training program was completed by 27 seniors (15 women and 12 men) aged 65-91 years (mean age 73.0 years and BMI 26.4). The dropout rate for those who received instructor-led fitness classes, and those who did home training was 38.4% and 30.8% respectively. Both the instructor-led group training and the home training program lasted for 8 weeks. The groups trained two one-hour sessions a week. All participants performed aerobic and strength tests both before and after the period of training. The results were then compared between pre and posttest. To evaluate the participation rate the presence in the instructor-led group training sessions was registered, while the home training group was asked to complete a training log. Level of significance (p <0.05) was marked with *.   Results Between the second pre-test and the post-test significant improvements were generally observed, usually without significant group differences between those who did home training and those who did instructor-led group training showing the following percentage increases: Sörensens static back test (32 % vs 20 %), static abdominal and hip flexor strength test ( 40% vs 22 %*), dynamic shoulder press (4 % vs 17 %). In addition the home training group showed significant improvements in the leg strength tests during frequent and fast rears from chair only grazing ( 22 %) and 5 chair rises (-6 %). Average heart rate at the end load during the fitness test on an ergometer-cycle decreased for both home training and the instructor-led group (4 %* vs 1 %). The overall participation rate was roughly the same among those who did the instructor-led group training and those who did home training (87 % vs 85 %).   Conclusion The study shows that 8 weeks of adequate home training with the addition of a training log and follow up in the form of testing leads to significant improvements in muscle strength in the lower back, abdomen , hip and legs plus heart rate decrease at submaximal ergometer cycle work. The study found that 8 weeks of home training (one hour twice per week), against instructor-led fitness classes, gave somewhat more significant improvements in varying chosen strength and fitness test parameters, where the participation of the training sessions was similar between the groups. The study also shows that it can be suitable to perform initial and follow up physiological tests of muscle strength and fitness both for those who perform home training and for those undergoing instructor-led physical activities

Bakgrund: Den äldre befolkningen ökar i Sverige och i nästan alla delar av världen, därför är det viktigt med kunskap om hur vi kan skapa goda förutsättningar för att bevara hälsan för människor, även i hög ålder. Investeringar i hälsosamt åldrande ökar livskvalitet för den enskilde, skapar ett hållbart samhälle och bidrar till minskade samhällskostnader. Syfte: Syftet var att undersöka upplevelser och erfarenheter av vad som ger ett aktivt och hälsosamt åldrande för personer i åldrarna 60 -74 år i Kristianstad kommun. Metod: En empirisk intervjustudie med datainsamling i två fokusgrupper, med sammanlagt 15 deltagare och kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Genomgående tema i resultatet var tillgänglighet till närsamhället. För bevarad hälsa var självständighet centralt och påverkades av var man bor, tillgänglig service, möjlighet att ta sig fram samt goda möten med tid för samtal. För ett aktivt liv var känslan av delaktighet, känna sig behövd och föreningsaktivitet av stor vikt. En trygg ekonomi, åtkomlig information, mötas av respekt och att våga gå ut var förutsättningar för att vara aktiv och delta i samhället. Slutsats: För att möta den åldrande befolkningens behov behöver samhället arbeta preventivt för att ge seniorer en bra miljö att leva i. Det finns idag mycket forskning om hur vi ska leva hälsosamt och förebygga sjukdom. Den stora utmaningen är att forma ett samhälle som är hållbart för framtiden, där vi alla kan leva ett långt och hälsosamt liv, även som senior. / Age friendly cities Kristianstad Kommun

Psykisk ohälsa är vanligt bland äldre och uppmärksammas inte tillräckligt. Vid 65 års åldern börjar förändringar ske i livet vilket kan leda till nya vanor och rutiner. Vid denna ålder är det många som arbetar mindre och får mer fritid i sin vardag. Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan fritidsaktiviteter och psykisk hälsa hos personer som är 65 år och äldre. Studien var en kvantitativ litteraturöversikt och litteratur har sökts i databaserna Cinahl, PsykInfo, PubMed samt Sport Medicine & Education Index. Sökningen resulterade i sju inkluderade originalartiklar, publicerade mellan 2011–2021 och som motsvarade studiens syfte. Artiklarna sammanställdes till fyra rubriker i resultatet. Resultatet i studien visade att aktiva och fysiska fritidsaktiviteter samt fritidsaktiviteter utomhus indikerade på högre nivå av psykisk hälsa hos äldre, än passiva och stillasittande fritidsaktiviteter och fritidsaktiviteter inomhus. Det finns ett samband mellan deltagande i fritidsaktivitet och psykisk hälsa hos äldre. Fritidsaktivitet visar sig ha en positiv påverkan och stor betydelse för äldre personers psykiska hälsa.