<p>Carl Gustav von Brinkman was born in Nacka, Sweden 1764 but in his eleventh year he was sent away by his father to the Herrnhuter school in Niesky to become a missionary. Brinkman developed other plans. The experience of the school as a place that censured his thoughts and hindered his development, took an early start and grew stronger. He tried to convince his teachers in the congregation that they should allow him to attend the university in Halle, but they wanted his father to decide. His father then threatened to exclude him from the family if he went to Halle. Carl Gustav did so anyway and started his mental journey from a pietistic piety to enlightenment belief. Under the influence of a variety of contemporary philosophical ideas, he developed a belief based on the moral good and made God the head principle for this virtue. When Brinkman had reached this far in his development he then cut loose God from his thinking, and he then believed in the moral good without God as a reference to this system. He was now, using Friedrich Schleiermachers expression, a kind of secularised ’cultured despiser’.</p><p>The complete title of Schleiermachers astonishing work was On Religion; speeches to its cultured despisers. This book was an apologetic one, and its audience was the intelligentsia in Europe who had left the Christendom behind and developed other systems for their thinking. Brinkman were the ideal receiver of the message that Schleiermacher brought. They knew each other from the time in Halle and they both attended the Herrnhuter school in Niesky. Schleiermacher had also fought with his father and with the congregation to be allowed to leave for the university. They were both central members of the vivid saloon life in Berlin were artist, actors, philosophers and others from the intelligentsia were guests. When the book was published Brinkman just returned to Berlin from France and Sweden – were he did not feel comfortable and constantly missed the Berlin saloons and his friends – and everything that he loved in life were suddenly surrounding him again. He was very receptive to a new way of thinking and he allowed himself to be influenced by the book of his friend.</p><p>He now turned Christian again, but with a worldview different from the pietistic one and the one based upon enlightenment theology, but also from the strictly secularised ideology. He now saw religion as feeling; a feeling of absolute dependence on other people, on the world, on Universe and in the end of God. The dependence of the apologetic work of Schleiermacher was obvious in Brinkman’s book Filosophische Ansichten but some of the formulations were original and mirrored Brinkman’s own way of seeing things. This essay ends with some analyses of those formulations. It will also discus the fact that Brinkman’s book never were translated into Swedish and what that meant for the spreading of Schleiermachers theories to Sweden, and what that in turn led to considering the differences in thinking and piety between Sweden and Germany. The central issue in this essay however, is to try to describe Brinkman’s way of thinking and how that way of thinking developed over time and in relation to his context; the enlightenment and the romantic era in Germany and Sweden.</p><p>The words “Where are thou” are from Genesis 3:9. They are spoken from God and directed to Adam, who is hiding in the bush ashamed after he and Eva had been eating the apple and as a result of that, he now was aware of his nakedness.</p> / <p>Den rörelse som vi uppsatsen kan följa, är en rörelse som är unik för Carl Gustav von Brinkman, men den är också i mångt och mycket en rörelse eller utveckling som många i skarven mellan upplysningstid och romantik gjorde. Denna rörelse kan beskrivas som en rörelse mot frihet men bort ifrån den kristna tron. Moral eller dygd var tidens största ideal och inom upplysningsteologin var Gud dess grundprincip, men inom vissa frihetligt sinnade kretsar föll till slut även Gud bort. I samtiden kristalliserades två tydliga grupperingar; de som lutade sig mot de kristna doktrinerna eller det pietistiska fromhetslivet utgjorde det ena, och de som lutade sig mot den naturliga religionen – som var något av den minsta gemensamma nämnaren för alla religioner i hela världen – eller ingen alls, utgjorde den andra. När sedan Schleiermacher fick sin samtid att se människan och utifrån henne börja omformulera de centrala kristna dogmerna, så räddades den kristna tron på så sätt att den blev en levande tro ute i ”världen”(som motsättning till inom en församling sluten). Den kristna tron blev ett diskussionsämne för de intellektuella och inte en enskildhet för invigda och från ”världen” avskärmade.</p><p>Carl Gustav von Brinkman speglar denna utveckling med sitt liv. Det faktum att mycket av hans upplevelser är de samma som Schleiermachers gör honom också intressant att följa och Brinkman är inte på långa vägar färdiganalyserad som bärare och/eller gestaltare av tidens idéer.</p><p>Det som är en av denna uppsats slutsatser är dock att Carl Gustav von Brinkman hade en utveckling som inleddes med en uppväxt inom den herrnhutiska församlingen och att hans utvecklingsbana sedan beskrev en rörelse ifrån det pietistiska mot det upplysningsteologiska vars idé om dygden och dess grundprincip i Gud inlemmades i Brinkmans tankar bara för att kort senare resultera i en syn på dygden där Gud inte längre var dess grundprincip. Utifrån denna position tog han sedan till sig Friedrich Schleiermachers tankar om religion som känsla för självets medvetande om sig självt i en ömsesidig relation med andra, naturen, kosmos och – i slutändan - Gud. Det är vid denna punkt som uppsatsen lämnar honom och konstaterar att Brinkman nått en position där han kan bejaka naturvetenskapligt tänkande och samtidigt vara kristen. Han kan utifrån sin nya position vara kritisk gentemot traditionen eller Bibeln och ändå påstå sig ha en kristen livsförståelse. Han kan röra sig ute i världen och ända bevara sin identitet som kristen. Den kristna livsförståelsen begränsar honom inte utan öppnar upp för nya världar i t.ex. hermeneutikens namn där allt kan analyseras, tolkas och förstås.</p>

Carl Gustav von Brinkman was born in Nacka, Sweden 1764 but in his eleventh year he was sent away by his father to the Herrnhuter school in Niesky to become a missionary. Brinkman developed other plans. The experience of the school as a place that censured his thoughts and hindered his development, took an early start and grew stronger. He tried to convince his teachers in the congregation that they should allow him to attend the university in Halle, but they wanted his father to decide. His father then threatened to exclude him from the family if he went to Halle. Carl Gustav did so anyway and started his mental journey from a pietistic piety to enlightenment belief. Under the influence of a variety of contemporary philosophical ideas, he developed a belief based on the moral good and made God the head principle for this virtue. When Brinkman had reached this far in his development he then cut loose God from his thinking, and he then believed in the moral good without God as a reference to this system. He was now, using Friedrich Schleiermachers expression, a kind of secularised ’cultured despiser’. The complete title of Schleiermachers astonishing work was On Religion; speeches to its cultured despisers. This book was an apologetic one, and its audience was the intelligentsia in Europe who had left the Christendom behind and developed other systems for their thinking. Brinkman were the ideal receiver of the message that Schleiermacher brought. They knew each other from the time in Halle and they both attended the Herrnhuter school in Niesky. Schleiermacher had also fought with his father and with the congregation to be allowed to leave for the university. They were both central members of the vivid saloon life in Berlin were artist, actors, philosophers and others from the intelligentsia were guests. When the book was published Brinkman just returned to Berlin from France and Sweden – were he did not feel comfortable and constantly missed the Berlin saloons and his friends – and everything that he loved in life were suddenly surrounding him again. He was very receptive to a new way of thinking and he allowed himself to be influenced by the book of his friend. He now turned Christian again, but with a worldview different from the pietistic one and the one based upon enlightenment theology, but also from the strictly secularised ideology. He now saw religion as feeling; a feeling of absolute dependence on other people, on the world, on Universe and in the end of God. The dependence of the apologetic work of Schleiermacher was obvious in Brinkman’s book Filosophische Ansichten but some of the formulations were original and mirrored Brinkman’s own way of seeing things. This essay ends with some analyses of those formulations. It will also discus the fact that Brinkman’s book never were translated into Swedish and what that meant for the spreading of Schleiermachers theories to Sweden, and what that in turn led to considering the differences in thinking and piety between Sweden and Germany. The central issue in this essay however, is to try to describe Brinkman’s way of thinking and how that way of thinking developed over time and in relation to his context; the enlightenment and the romantic era in Germany and Sweden. The words “Where are thou” are from Genesis 3:9. They are spoken from God and directed to Adam, who is hiding in the bush ashamed after he and Eva had been eating the apple and as a result of that, he now was aware of his nakedness. / Den rörelse som vi uppsatsen kan följa, är en rörelse som är unik för Carl Gustav von Brinkman, men den är också i mångt och mycket en rörelse eller utveckling som många i skarven mellan upplysningstid och romantik gjorde. Denna rörelse kan beskrivas som en rörelse mot frihet men bort ifrån den kristna tron. Moral eller dygd var tidens största ideal och inom upplysningsteologin var Gud dess grundprincip, men inom vissa frihetligt sinnade kretsar föll till slut även Gud bort. I samtiden kristalliserades två tydliga grupperingar; de som lutade sig mot de kristna doktrinerna eller det pietistiska fromhetslivet utgjorde det ena, och de som lutade sig mot den naturliga religionen – som var något av den minsta gemensamma nämnaren för alla religioner i hela världen – eller ingen alls, utgjorde den andra. När sedan Schleiermacher fick sin samtid att se människan och utifrån henne börja omformulera de centrala kristna dogmerna, så räddades den kristna tron på så sätt att den blev en levande tro ute i ”världen”(som motsättning till inom en församling sluten). Den kristna tron blev ett diskussionsämne för de intellektuella och inte en enskildhet för invigda och från ”världen” avskärmade. Carl Gustav von Brinkman speglar denna utveckling med sitt liv. Det faktum att mycket av hans upplevelser är de samma som Schleiermachers gör honom också intressant att följa och Brinkman är inte på långa vägar färdiganalyserad som bärare och/eller gestaltare av tidens idéer. Det som är en av denna uppsats slutsatser är dock att Carl Gustav von Brinkman hade en utveckling som inleddes med en uppväxt inom den herrnhutiska församlingen och att hans utvecklingsbana sedan beskrev en rörelse ifrån det pietistiska mot det upplysningsteologiska vars idé om dygden och dess grundprincip i Gud inlemmades i Brinkmans tankar bara för att kort senare resultera i en syn på dygden där Gud inte längre var dess grundprincip. Utifrån denna position tog han sedan till sig Friedrich Schleiermachers tankar om religion som känsla för självets medvetande om sig självt i en ömsesidig relation med andra, naturen, kosmos och – i slutändan - Gud. Det är vid denna punkt som uppsatsen lämnar honom och konstaterar att Brinkman nått en position där han kan bejaka naturvetenskapligt tänkande och samtidigt vara kristen. Han kan utifrån sin nya position vara kritisk gentemot traditionen eller Bibeln och ändå påstå sig ha en kristen livsförståelse. Han kan röra sig ute i världen och ända bevara sin identitet som kristen. Den kristna livsförståelsen begränsar honom inte utan öppnar upp för nya världar i t.ex. hermeneutikens namn där allt kan analyseras, tolkas och förstås.

Uppsatsen behandlar konst och visuella kulturer inom den evangeliska brödraförsamlingen, eller herrnhutismen, i Västsverige ca 1740-1810. Porträtt, kyrkomålningar samt dekorationstryck har studerats. Stora delar av den herrnhutiska ideologin och estetiken importerades mellan församlingsgrupperna, och de västsvenska objekten är analyserade med hjälp av framförallt tyska exempel. Ett nyckelord är passager – passager mellan ljus och mörker, ord och kött, död och liv, inre och yttre – vilka gestaltades genom såret, mandorlan, blomman, ögat och stjärnan. En styrka i bildkonsten var just mångtydigheten i dessa religiösa symboler, då de tillät betraktaren att läsa in symboliska betydelser utifrån den egna kontexten.  Syftet är att diskutera och belysa herrnhutismen ur ett helhetsperspektiv gällande estetik, ideologi och social kontext, vilket harmonierar med hur de själva uppfattade livet: Inom ramen för det tidigmoderna allegoriska paradigmet såg man helheter och samband i det stora och i det lilla. Genom att studera objekten utifrån uppfattningen om att helheterna existerar har jag velat öppna upp för och möjliggöra en tolkning av dess visuella kulturer utifrån den kontext i vilken de själva verkade. Synsättet påminner mycket om dagens systemteori och uppsatsen diskuterar också dessa likheter utifrån begreppen grace och integration. / The aim of this study is to examine the symbolism in art objects and visual culture belonging to the Moravian Church in western Sweden during the 18th century. The objects chosen are portraits from Gothenburg, church art from the countryside, as well as printed decorations in books and church service agendas. The Moravian church is one part of a general transition from an early modern society, through Enlightenment, towards romantiscism and secularization. The Moravian church was also to a high degree an international movement. Therefore the objects analyzed here have been related to examples from the international Moravian church, as well as to local examples without any obvious association to the community. One aspect of the determinant ideology of the Moravian church was their view of how practical life, the religious ideology and estetic ideals together formed aspects of a whole. Life was not seen as fragmented in parts. Instead its different forms of expression were all regarded as ways for the Divine to express itself, as well as ways for the people to experience and approach the Divine, an approach that goes within the frame of ”Ordo Salutis”. This ability to experience life as a whole is also a scientific approach used in the present study to interpret their art and symbolism. The study shows how a number of symbols (the eye, the star, the wound, the mandorla and the flower) all are aspects aiming to point towards the one main transition – the one between light and dark, life and death.