Bakgrund: Intensivvården är en högteknologisk miljö där svårt sjuka patienter vårdas. Anhörigas betydelse för kritiskt sjuka patienter är stor och det kan vara omvälvande att vara närstående i en högteknologisk miljö. Intensivvårdssjuksköterskor kan spela en betydelsefull roll i hur de närstående erfar sin omgivning. Syfte: Syftet med denna studie var att belysa upplevelsen av att vara anhörig i en intensivvårdsmiljö. Metod: En deskriptiv metod med kvalitativ ansats har använts i denna studie. Tre fokusgrupper med vardera tre deltagare som varit anhöriga till intensivvårdspatienter och som har valts ut genom ett bekvämlighetsurval har intervjuats. Resultat: Resultatet presenterades genom tre kategorier med tillhörande åtta underkategorier. Kategorin intensivvårdsrummets utformning (upplevelse av interiören, teknik och apparatur, möjlighet till avskildhet) uppvisade att intensivvårdsrummet kan förbättras avseende ljussättning, färg, möblemang och möjlighet till avskildhet. I kategorin omgivningens betydelse (upplevelse av atmosfären, upplevelse av intensivvårdssjuksköterskans roll) framkom att de anhöriga i hög grad upplevde intensivvårdsmiljön som trygg och de närstående hade stor tillit till intensivvårdssjuksköterskor. Kategorin situationen som anhörig (upplevelse av trygghet, upplevelse av maktlöshet och copingstrategier) belyser att de anhöriga upplever känsla av trygghet och maktlöshet parallellt. Resultatet frambringade även flertalet copingstrategier som anhöriga använde sig av för att bemästra sin situation. Slutsats: De anhöriga var överlag nöjda med intensivvården och dess miljö. Vårdnivån var förknippad med skicklig personal med kontroll över deras sjuka familjemedlemmar. Beroende på var de anhöriga befunnit sig i sina krisbearbetningsfaser har de i olika grad analyserat sin omgivande miljö. Klinisk betydelse: Åtgärder behövs för att förbättra vårdmiljön för anhöriga i synnerhet möjligheten till avskildhet. / Background: The Intensive Care Unit (ICU) treats critically ill patients in need of sophisticated treatment and supervision. Family members are important for critically ill patients and it is often an extensive experience for them to visit the ICU. The ICU-nurses can influence how family members experience the environment. Objective: The purpose of this study was to explore how family members experienced the intensive care environment. Method: The study was conducted as a structured interview study. Three focus groups were interviewed, each containing three family members to former or present ICU-patients. Results: The result is presented through three categories and eight subcategories. Experiences of the ICU-room (interior design, technical equipment, the possibility for privacy) declared that improvement could be done in the ICU-environment regarding lightning, furniture and the possibilities for privacy. Meanings of the surroundings (experiences of the atmosphere and of the ICU-nurse) revealed that most family members considered the ICU-environment as safe. The family members had confidence and reliance in their ICU-nurses. The category position of next in kin (experience of safety and of powerlessness and coping strategies) disclosed feelings of seriousness and uncertainty combined with emotions around safety. The result also showed several coping strategies used by the participants. Conclusion: The family members were in overall satisfied with their experience at the ICU as its specific environment is associated with skilled staff and good supervision. The present participants’ situation affected the perception of the ICU-environment. Clinical relevance: The results can hopefully give guidance to changes in ICU, especially regarding the possibility for privacy.

Bakgrund: Intensivvårdspatientens sömn nattetid är fragmenterad och blir i stor utsträckning störd, vilket gör att en vila på dagen behövs; en strukturerad vilostund. För återhämtning och läkning av sjukdomstillstånd är det viktigt att patienten får den vila denne behöver. Sömnbrist och brist på vila leder till svårigheter att komma ur respirator, längre sårläkning och i slutändan längre vistelsetid på intensivvårdsavdelningen. En strukturerad vilostund är en avsatt tid på dagen där meningen är att intensivvårdspatienten ska vila, utan att bli störd mer än vad sjukdomstillståndet tillåter. Det finns främjande åtgärder som kan utföras för att ge intensivvårdspatienten en god vilostund. Syfte: Syftet är att observera den strukturerade vilostunden inom intensivvården, med hjälp av fyra frågeställningar. Metod: Studien är gjord på två olika intensivvårdsavdelningar, vilket har genererat 41 observationer. Designen är en prospektiv observationsstudie med kvantitativ ansats. Analysen tolkas med deskriptiv och analytisk statistik. Resultat: Resultatet visar att de främjande åtgärder som observerats inte görs i full utsträckning. Den strukturerade vilostunden blir störd bland annat av samtal i vårdrummet och ljud från övervakningsutrustning. Den strukturerade vilostunden störs i snitt 25 gånger och den längsta sammanhängande tid utan störningsmoment är i snitt tio minuter, dock observerades som mest 67 störningsmoment. Den längsta sammanhängande vilan uppmättes till 48 minuter och den minsta vilan till tre minuter.  Slutsats: Den strukturerade vilostunden störs frekvent, trots att riktlinjer finns för en strukturerad vilostund. Då det är frekventa störningar innebär det att möjligheten för vilan blir för kort för att gynna återhämtning och därmed risk för förlängt intensivvårdsbehov. / Background: Patients sleep in the intensive care units (ICU) is fragmented. There is a need for a daytime rest, quiet time, to help the patient heal and recover from critical illness. Sleep deprivation and lack of rest might lead to difficulties of extubation, prolonged healing of wounds and it may result in prolonged stay in the ICU. A quiet time is a period during the day, where the goal is patient rest, without any unnecessary interruptions. There are promotional actions that can be used to make the patients’ rest as good as possible. Aim: The aim of this study is to observe the structured daytime rest in ICU, with the help of four questions. Method: This study is done at two ICU’s in Sweden, which has generated 41 observations. The design is a prospective quantitative observational study with descriptive and analytic statistics. Result: The result shows that the promotional actions observed aren’t used to the full extention. The daytime rest is interrupted, amongst other things, by conversations in the IC-room and from alarms of the surveillance equipment. The daytime rest is disturbed 25 times in mean, and the longest coherent rest fort the patient is ten minutes in mean. The top number for disturbances during the daytime rest is 67 times. The longest coherent rest was 48 minutes and the shortest rest three minutes. Conclusion: The daytime rest is frequently being disturbed in spite of there being a structured daytime rest protocol. This leads to that the possibility for a rest to recover is to short to do so, which can lead to a prolonged stay at the ICU.