Syftet med studien är att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om hur de inkluderar flerspråkiga elever i muntliga aktiviteter i svenskämnet i årskurs 6. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet där begreppen IRF-sekvens och stöttning är centrala för arbetet. För att samla in data har semistrukturerade intervjuer med sex mellanstadielärare genomförts, som sedan bearbetas med hjälp av en innehållsanalys. De teman som framkom i innehållsanalysen var EPA-modellen, öva på uttal,  svårigheter som uppstår i undervisningen, trygghet i klassrummet samt arbetsmaterial och resurser. Av resultatet framgår det att samtliga lärare använder sig av olika undervisningsmetoder för att inkludera flerspråkiga elever i muntliga aktiviteter. Resultatet visade även att lärarna arbetar på olika sätt för att kunna variera undervisningen. Genom att lägga upp en plan inför lektionstillfället kan de planera vilken typ av stöttning som behövs gällande de flerspråkiga eleverna som befinner sig i olika utvecklingsstadier. Studiens resultat pekar på att svenskundervisningen bör anpassas efter flerspråkiga elevers förutsättningar och behov för att främja deras muntliga förmåga. Undervisningen ska präglas av variation för att eleverna ska kunna inkluderas och stöttas i muntliga aktiviteter.