De bolag som ligger under gränsvärdena för påtvingad K3, får välja om de vill tillämpa ett förenklingsregelverk som K2 eller principbaserade regelverk som K3 eller IFRS. För egenupparbetade immateriella tillgångar, som är en överhängande del i en snabbt växande mjukvarubransch är detta val signifikant då man vid K2 inte får aktivera egenupparbetade immateriella tillgångar vilket man får göra enligt de principbaserade regelverken. Detta kan för bolag vara skillnaden mellan fortsatt fortlevnad eller ej då en kostnadsföring av bolagets tillgångar istället för aktivering kan leda till kontrollbalansräkning. Eftersom det inte finns några andra signifikanta skillnader mellan K2 och de principbaserade regelverken, bör detta vara ett huvudskäl för bolag som frivilligt får tillämpa de principbaserade regelverken att tillämpa dem. Det tyder på att det finns incitament för små bolag, som vi i denna studie kategoriserar som bolag som är under gränsvärdena för att vara påtvingade K3, att redovisa enligt ett principbaserat regelverk. Detta incitament blir sedan klart tydligare om de riskerar kontrollbalansräkning. Vid ett sådant fall kan det även finnas incitament att utnyttja tolkningsutrymmet som finns i de principbaserade regelverken för att försöka redovisa en större andel egenupparbetade tillgångar än vad de egentligen bör göra. Valbarheten av redovisningsprincip i kombination med en subjektivitet i värderingen av dessa tillgångar ökar svårigheten för investerare att göra en precis värderingen av enskilda mjukvarubolag.  Vi har därför med denna studie velat undersöka om det finns det något samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar i förhållande till immateriella tillgångar och bolagsstorlek. Vidare vill vi undersöka vad som kan förklara detta samband samt vad revisorers syn på detta är.  För att undersöka detta har vi använt oss av både kvantitativa och kvalitativa undersökningar. De kvantitativa resultaten har varit grunden för våra slutsatser där den kvalitativa delen har använts för en djupare förståelse, framför allt vid undersökning av orsakssamband. Vi har i denna studie hittat ett signifikant negativt samband mellan andelen egenupparbetade immateriella tillgångar och bolagens storlek. Däremot visade känslighetsanalysen att sambandet inte längre är signifikant när vi inkluderar kontrollvariabler i testet. Det visar på att det finns ett samband, men att det kan vara andra variabler som förklarar sambandet. Detta samband är något som den kvalitativa studien stödjer där flertalet revisorer menar på att de underliggande faktorerna till vårt resultat är att utvecklingsarbete ofta är en större andel av verksamheten bland mindre bolag och inte att de är mer benägna att aktivera en större andel, undantaget för bolag som riskerar kontrollbalansräkning. Det leder automatiskt till en större andel egenupparbetade immateriella tillgångar och att det troligtvis finns andra variabler som bättre förklarar sambandet.

Bakgrund: IASB publicerade 2014 ett klargörande rörande vilka avskrivningsmetoder som tillåts. Det träder i kraft först 2016, men publiceringen gav upphov till en förnyad diskussion rörande de avskrivningsmetoder som är tillåtna enligt IFRS. I Sverige anses linjär avskrivningsmetod vara den mest tillämpade, men kunskapen om faktisk tillämpning är bristfällig. Syfte: Syftet med studien var att undersöka vilka avskrivningsmetoder svenska börsnoterade företag använder för deras materiella och immateriella anläggningstillgångar. Vi ville se om det fanns en dominerande avskrivningsmetod. Samt undersöka hur bransch, revisionsbyrå eller storlek samverkar med valet av respektive metod. Vi undersöker därefter hur några av företagen resonerade vid valet av avskrivningsmetod, och vad som enligt dem påverkade valet. Metod: Studien har i huvudsak induktivt angreppssätt och eklektiskt fokus. 183 svenska börsnoterade företag årsredovisningar studerades och en enkät skickades ut till de 40 företag som inte upplyste om sin avskrivningsmetod. Fyra intervjuer genomfördes med redovisningsansvariga från företag med olika avskrivningsmetoder. Företagen kategoriserades beroende på de avskrivningsmetoder som användes och valdes därefter slumpmässigt ut för deltagande i intervjun. Slutsats: För såväl materiella som immateriella anläggningstillgångar dominerade linjär avskrivningsmetod. Endast 5,1 procent och 3,0 procent tillämpade en annan avskrivningsmetod för materiella respektive immateriella anläggningstillgångar. Enligt kompletterande enkät tillämpade samtliga företag som inte redovisade avskrivningsmetod i årsredovisningen linjär avskrivning. Av intervjuerna framgick att enkelheten var den drivande faktorn till att linjär avskrivningsmetod användes. Intervjupersonerna menade också att de degressiva och produktionsberoende avskrivningsmetoderna ansågs mer komplicerade än den linjära då fler faktorer än tid påverkar avskrivningen. / Background: In 2014 IASB published a clarification regarding the acceptable methods of depreciation and amortization. Despite the fact that these amendments will be in effect only in 2016, the publishing sparked a debate concerning the methods allowed according to IFRS. In Sweden the linear method is supposedly the most widely used, but data is limited regarding the actual usage of depreciation and amortization methods. Purpose: The purpose was to study which depreciation and amortization methods are applied by Swedish listed companies. We wanted to see if there is a dominant method and if industry, auditor or size affects the choice. The study also attempted to understand why companies choose a certain method of depreciation and amortization over others, and what factors that affected that choice. Methodology: The study has an mainly inductive approach and an eclectic focus. Annual reports from 183 Swedish listed companies as well as a questionnaire sent to 40 companies that chose not to disclose the method. Four interviews was conducted with the accounting officers from companies with different methods of depreciation and amortization. The companies were categorized according to the used method and thereafter randomly selected for participation. Conclusion: The linear method dominated both depreciation and amortization choices. Only 5.1 percent and 3.0 percent of the companies applied a different method for depreciation and amortization choices. 15 percent of the annual reports did not contain disclosures despite requirements. All of these unspecified choices turned out to be linear method according to the complimentary survey. In the interviews simplicity was stated as a driving force behind the choice. One of the respondents said that it was implicitly understood what method they used. The respondents also expressed that the diminishing balance method and the unit of production method are more complex than the linear method because of the increased number of factors affecting the depreciation and amortization.

Inledning: Svenska fotbollsklubbar står inför ett redovisningsval vid hanteringen av externt förvärvade spelare. Tidigare studier om redovisningsval har vanligtvis gjort antaganden om vilken logik som ligger bakom valet av redovisningsmetod, snarare än att undersöka hur beslutsfattarna faktiskt resonerar. Problemformulering: Vilken logik ligger bakom svenska elitfotbolls- klubbars val av redovisningsmetod för externt förvärvade fotbollsspelare? Syfte: Syftet med studien är att undersöka och förklara logiken bakom valet av redovisningsmetod när det gäller externt förvärvade spelare i svenska elitfotbollsklubbar. Metod: Idealtyper används för att belysa de bakomliggande logikerna i fyra redovisningsteorier. Idealtyperna används för att förklara det empiriska materialet som har samlats in genom intervjuer med beslutsfattare i olika klubbar. Resultat och slutsats: Studien visar att fotbollsföreningar resonerar olika när det gäller redovisingsbeslut. De mer etablerade klubbarna, som i sin tur även har mer omfattande förvärvskostnader, tenderar att aktivera sina köp. Sammantaget är det tydligt att det sällan går att förklara ett beslut utifrån endast en logik. Det krävs en kombination av flera teorier för att förklara vilken logik som ligger bakom ett redovisningsval. / Introduction: Swedish football clubs are required to make a choice regarding accounting when they acquire players externally. Previous studies on accounting choices usually make assumptions regarding the underlying logic about the choice of accounting method, instead of examining how decisionmakers reflect and reason about their choice Problem: What logic lies behind Swedish elite football clubs’ choice of accounting method regarding externally acquired players?Purpose: The purpose of the study is to investigate and explain the logic behind the choice of accounting method when football clubs acquire players externally in Swedish elite football clubs. Method: Ideal types are used to illustrate the underlying logic of four accounting theories. The ideal types are used to explain the empirical material that has been collected through interviews with decision-makers in different clubs. Results and conclusion: The study reveals that football associations reason differently regarding accounting decisions. The more established clubs, which in turn also have major transfer fees, tend to capitalize their players. To summarize it is rarely possible to explain a accounting choice based on just one logic. It requires a combination of theories to explain which logics an accounting choice is based on.

Sedan 2005 är det obligatoriskt för noterade bolag att upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna IFRS/IASB. Syftet är att uppnå likartade redovisningsprinciper inom EU. En viktig förändring till följd av denna reglering är att företag nu tillåts välja att värdera vissa tillgångar till verkligt värde. Det kan efter införandet uppfattas av många som att vi lever i en verkligt värde-värld. Tidigare studier i bland annat Storbritannien och Tyskland visar att så inte är fallet. Syftet med studien är att beskriva och analysera hur de svenska företagen på Large Cap har utnyttjat IAS-förordningen, som tillkom 2005 avseende värdering av icke-finansiella anläggningstillgångar, då de har möjligheten att välja mellan historiskt anskaffningsvärde och verkligt värde. Studien utgår från en kvantitativ metod där en totalundersökning av de börsnoterade företagen på Large Cap gjorts. Data gällande hur företagen värderar sina icke-finansiella anläggningstillgångar har samlats in genom en dokumentstudie, där årsredovisningar från år 2014 har studerats. Studien visar en begränsad användning av värdering till verkligt värde för icke-finansiella anläggningstillgångar i Sverige. När det används, handlar det uteslutande om värdering av Förvaltningsfastigheter, något som överensstämmer med studier som gjorts i andra länder.

Bakgrund: Genom den kraftiga ökningen i användandet av tekniska och digitala betalmedel fanns ett behov av att se över de existerande regelverken. Den markanta största avsaknaden är regleringar kring egenupparbetade immateriella tillgångar och kryptovalutor vilket utgjorde grunden för denna studien.   Syfte: Syftet med studien är att beskriva och analysera hur människor som arbetar med redovisning tar beslut kring redovisning av kryptovalutor utifrån existerande regelverk och praxis, för att vidare undersöka vilket behov det finns av utökade och mer detaljerade regleringar. Metod: Studien har en induktiv ansats och en kvalitativ forskningsstrategi med en experimentell forskningsdesign. Den empiriska datan har samlats in via semistrukturerade intervjuer med fokus på fyra caseuppgifter.     Slutsats: Studien påvisar en bristande kunskap i hur existerande regelverk ska appliceras på nya redovisningsproblem. Det konstateras att nuvarande regleringar och hjälpmedel inte är tillräckliga i sin utformning för att stötta deras användare. / Background: Due to the heavy increase in the use of technical and digital means of payment, there was a need to review the existing regulations. The significant biggest shortcoming is regulations regarding self-developed intangible assets and cryptocurrencies, which formed the basis for this study. Purpose: The purpose of the study is to describe and analyze how people who work with accounting make decisions about accounting for cryptocurrencies based on existing regulations and customs, to further investigate the need for extended and more detailed regulations. Method: The study has an inductive approach and a qualitative research strategy with an experimental research design. The empirical data has been collected via semi-structured interviews with a focus on four case data. Conclusion: The study demonstrates a lack of knowledge in how existing regulations should be applied to new accounting problems. It is noted that current regulations and aids are not sufficient in their design to support their users.