The Hindu Kush region stretches from Afghanistan over Pakistan to North India and is home to what is commonly known as the Dardic languages. The Dardic langagues are a group of Indo-Aryan languages that have in isolation and under contact developed or retained features that can not be found in Indo-Aryan languages outside the region. In the ongoing project ”Language contact and relatedness in the Hindu Kush region” data on over 50 languages has been collected including nine varieties of northwest Indo-Aryan Pashai spoken in west Afghanistan. A cognate analysis and an analysis of phonological, morphological, syntactical and lexical features were conducted. The cognate analysis shows that the Pashai varieties build two clusters, a western group consisting of the three western Pashai varieties and an eastern group consisting of six eastern varieties. The structural analysis shows a more diverse picture with three potential clusters, a group of the two most western varieties, a northeastern group and a central group consisting of one western variety and two southeastern varieties. Some features found to be shared by languages in the region are also found in all Pashai varieties like a subject-object-verb order and postpositions. / Hindukushregionen sträcker sig från Afghanistan över Pakistan till norra Indien och hyser de vanligtvis så kallade dardiska språken. De dardiska språken tillhör de indo-ariska språken vilka i isolation och genom kontakt utvecklade eller bevarade drag som inte längre finns i indo-ariska språk utanför regionen. I det pågående projekt “Språkkontakt och språksläktskap i Hindukushregionen” samlades data från mer än 50 språk inklusive nio varietéer av det nordvästra indo-ariska språket Pashai som talas i västra Afghanistan. En kognatanalys och en analys av fonologiska, morfologiska, syntaktiska och lexikala drag genomfördes. Kognatanalysen visar att Pashai varieteterna formar kluster, en västragrupp av de tre västra varieteterna och en östra grupp av de sex östra varieteterna. Struktruanalysen visar en mer skiftande bild av tre potentiella kluster, en grupp av de två mest västra varieteterna, en nordöstra grupp och en centergrupp bestående av en västra varietet och två sydöstra varieteter. Några drag som anses vara delad av språken i regionen kan också konstateras i alla Pashaivarieteter som ensubjekt-objekt-verb följd och postpositioner.

This study presents selected features in the phonology and grammar of Sauji, an Indo-Aryan language spoken in a village in the Kunar province in north-eastern Afghanistan. Sauji belongs to a cluster of (western) Shina languages - a subgroup of the Hindukush Indo-Aryan languages, which are spoken in large parts of northernmost Pakistan, north-eastern Afghanistan, and the disputed Kashmir region. As many languages in the Hindukush region, Sauji is largely underdescribed, hence the aim of this study was to provide a grammar sketch of the language, based on materials from field trips to the region. The results were compared to the closest related languages, to put the language into a broader context. Sauji is generally very similar to its closest linguistic relative, Palula, but also shows clear influence of Gawarbati, another Indo-Aryan language, on its phonology, lexicon, and some grammatical features. / Denna studie presenterar ett urval av fonologiska och grammatiska drag i sauji, ett indoariskt språk som talas i en by i Kunarprovinsen i nordöstra Afghanistan. Sauji tillhör ett kluster av shinaspråk, som är en undergrupp av de hindukush-indoariska språken som talas i stora delar av nordligaste Pakistan, nord-östra Afghanistan och det omstridda Kashmirområdet. I likhet med många av språken i denna region är sauji knapphändigt beskrivet och därför är målet med den här studien att bidra med en grammatikskiss. Studien är baserat på data som har samlats in under fältarbete i regionen. Resultaten jämfördes med de närmast besläktade språken för att undersöka språket i en bredare kontext. Sauji är i stora drag väldigt likt palula, det närmast besläktade språket, men det har också visat sig att fonologin, lexikonet och även vissa grammatiska drag har påverkats mycket av gawarbati, ett annat indoariskt språk som talas i omgivningen. / Language Contact and Relatedness in the Hindu Kush Region, Swedish Research Council (VR 421-2014-631)

This thesis presents a study of the phonological and morphosyntactic characteristics of Kalkoti, an understudied Indo-Aryan language of northern Pakistan. Kalkoti belongs to the Shina group of Indo-Aryan languages, but shows heavy influence from the Kohistani language Gawri, including the development of a complex tone system. The data used for the study were mostly collected in Pakistan in 2006 and 2015 as part of other projects, but a small amount of new data was collected as part of this study. Some notable results concern the behavior of the tone system as well as the heavily reduced nominal and verbal morphology. The ergative and genitive cases of nouns have become formally identical, and perfective verbs have by and large lost agreement, both of which set Kalkoti apart from its Shina relatives as well as from Gawri. / Denna uppsats presenterar en studie av fonologiska och morfosyntaktiska drag i kalkoti, ett understuderat indoariskt språk från norra Pakistan. Kalkoti tillhör shina-gruppen inom de indoariska språken, men uppvisar stor påverkan från kohistanispråket gawri. Bland annat har kalkoti utvecklat ett komplext tonsystem likt gawris. Det mesta av datan som använts för studien samlades in i Pakistan år 2006 och 2015 som del av andra projekt, men en liten mängd ny data har samlats in som del av denna studie. Några nämnvärda resultat behandlar tonsystemets beteende, och den kraftigt reducerade substantiv- och verbmorfologin. Ergativ och genitiv-kasus har sammanfallit för substantiv, och de flesta perfektiva verb har förlorat kongruensböjning. Båda dessa fenomen särskiljer kalkoti såväl från närbesläktade shinaspråk som från gawri.