<p>Syftet med uppsatsen är att beskriva hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän skulle kunna utgöra bas i en paketlösning för turism, dvs. upplevelser att besöka olika platser där industrin fanns i kombination med att få hjälp med transporter, övernattningar, lokal mat etc. För att uppnå detta syfte har jag formulerat frågeställningarna om det finns förutsättningar för att utveckla detta koncept, dvs. om det finns intresse hos lokala aktörer (företag, organisationer och myndigheter) samt hur ett sådant utvecklingsprojekt skulle kunna genomföras. Som metod har jag valt Fallstudien, eftersom den rymmer möjligheten att på djupet studera en avgränsad aspekt av ett problem under en begränsad tidsrymd. De datainsamlingstekniker som jag har valt för att besvara mina frågeställningar och uppfylla mitt syfte är Analys av dokument samt Intervjuer. För att erhålla en så hög reliabilitet och validitet som möjligt har jag intervjuat personer med god kunskap inom området och dessutom formulerat intervjufrågorna utifrån litteraturen.</p><p> </p><p>Betydelsen av industriminnen som kulturturism framhålls på flera sätt i litteraturen. Exempel finns på framgångsrika satsningar såväl utomlands som i Sverige. Stenhuggarepoken mellan i huvudsak 1842 – 1977 utgör en viktig del av den svenska industrihistorien även om den inte fått samma uppmärksamhet som andra industriminnen inom landet. Även om stenindustrin fått en kraftig återhämtning under senare år är det främst stenhuggarepoken, som denna uppsats behandlar. Det finns gott om minnen av rester från brytning i småbrott men den huvudsakliga stenbrytningen ägde rum i Krokstrand, Hunnebostrand, på Bohus-Malmön samt i Rixö.<strong></strong></p><p> </p><p>En analys av innehållet i de teoretiska utgångspunkterna beträffande industriminnen som kulturturism visar att detta kan vara attraktivt för besökare. En analys av innehållet i intervjuerna i denna uppsats visar på en positiv syn på att utveckla kulturarvet stenhuggarepoken som kulturturism. Vid intervjuerna framkom dessutom flera kreativa idéer i samband med att en sådan utveckling sker. Utifrån analysen presenteras i uppsatsen en SWOT-analys över styrkor, svagheter, möjligheter och hot över vad utveckling av stenhuggarepokens historia som kulturturism skulle kunna innebära.</p><p> </p><p>I uppsatsen ges förslag på hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän kan användas som kulturturism. Dessa handlar om att vidareutveckla aktiviteter som redan pågår och som avser att lyfta fram verksamheter inom stenindustrin, yrkesroller, arbetsförhållanden, den sociala miljön samt aktiviteter såsom ”prova på” och teateruppsättningar.</p><p><strong> </strong></p><p>Utifrån den teoretiska bakgrunden, befintliga aktiviteter och projekt kring stenindustrin samt resultaten från intervjuerna drar jag slutsatsen att det bör finnas goda förutsättningar för att utveckla och vidareutveckla kulturarvet stenhuggarepoken i Norra Bohuslän för kulturturism. Intresset är stort hos olika aktörer och mycket arbete pågår i företag och föreningar inte minst ideellt. En framgångsfaktor för att lyckas torde vara möjligheten till samverkan både beträffande olika aktörer och mellan de berörda kommunerna.</p>

Syftet med uppsatsen är att beskriva hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän skulle kunna utgöra bas i en paketlösning för turism, dvs. upplevelser att besöka olika platser där industrin fanns i kombination med att få hjälp med transporter, övernattningar, lokal mat etc. För att uppnå detta syfte har jag formulerat frågeställningarna om det finns förutsättningar för att utveckla detta koncept, dvs. om det finns intresse hos lokala aktörer (företag, organisationer och myndigheter) samt hur ett sådant utvecklingsprojekt skulle kunna genomföras. Som metod har jag valt Fallstudien, eftersom den rymmer möjligheten att på djupet studera en avgränsad aspekt av ett problem under en begränsad tidsrymd. De datainsamlingstekniker som jag har valt för att besvara mina frågeställningar och uppfylla mitt syfte är Analys av dokument samt Intervjuer. För att erhålla en så hög reliabilitet och validitet som möjligt har jag intervjuat personer med god kunskap inom området och dessutom formulerat intervjufrågorna utifrån litteraturen.   Betydelsen av industriminnen som kulturturism framhålls på flera sätt i litteraturen. Exempel finns på framgångsrika satsningar såväl utomlands som i Sverige. Stenhuggarepoken mellan i huvudsak 1842 – 1977 utgör en viktig del av den svenska industrihistorien även om den inte fått samma uppmärksamhet som andra industriminnen inom landet. Även om stenindustrin fått en kraftig återhämtning under senare år är det främst stenhuggarepoken, som denna uppsats behandlar. Det finns gott om minnen av rester från brytning i småbrott men den huvudsakliga stenbrytningen ägde rum i Krokstrand, Hunnebostrand, på Bohus-Malmön samt i Rixö.   En analys av innehållet i de teoretiska utgångspunkterna beträffande industriminnen som kulturturism visar att detta kan vara attraktivt för besökare. En analys av innehållet i intervjuerna i denna uppsats visar på en positiv syn på att utveckla kulturarvet stenhuggarepoken som kulturturism. Vid intervjuerna framkom dessutom flera kreativa idéer i samband med att en sådan utveckling sker. Utifrån analysen presenteras i uppsatsen en SWOT-analys över styrkor, svagheter, möjligheter och hot över vad utveckling av stenhuggarepokens historia som kulturturism skulle kunna innebära.   I uppsatsen ges förslag på hur stenhuggarepoken i Norra Bohuslän kan användas som kulturturism. Dessa handlar om att vidareutveckla aktiviteter som redan pågår och som avser att lyfta fram verksamheter inom stenindustrin, yrkesroller, arbetsförhållanden, den sociala miljön samt aktiviteter såsom ”prova på” och teateruppsättningar.   Utifrån den teoretiska bakgrunden, befintliga aktiviteter och projekt kring stenindustrin samt resultaten från intervjuerna drar jag slutsatsen att det bör finnas goda förutsättningar för att utveckla och vidareutveckla kulturarvet stenhuggarepoken i Norra Bohuslän för kulturturism. Intresset är stort hos olika aktörer och mycket arbete pågår i företag och föreningar inte minst ideellt. En framgångsfaktor för att lyckas torde vara möjligheten till samverkan både beträffande olika aktörer och mellan de berörda kommunerna.

How can the public sector eff ectively intervene in and govern urban regenerationin historic environments? Th is report examines three cases of historic industrialstructures recently renewed and (partially) preserved in Norrköping, Baltimoreand Milano. In all cases the public sector in the form of national/federal state,county/state/region and municipal level approached regeneration with a spectrumof policies. Th e report studies how public policy has infl uenced generationeff ects in these formerly industrial districts. In Norrköping a redundant papermill was turned into a conference and symphony hall, in Baltimore an old foundryand machine shop was redeveloped into a mixed cooperative hub for arts andcrafts and housing, and lastly, in Milano a former state owned tobacco manufacturingplant is to be reused as a national center for fi lm making. In all threecases the new uses are defi ned as cultural and creative, in one way or the otherusing the industrial heritage of the place. Historic preservation policy clearly hasa role to play in urban regeneration. Th e selection of policy tools depends on thestructure of the public sector, the possibilities of partnerships and local politicaltraditions. Surprisingly, the Swedish case proved to be much more effi cient whenconsidering partnership, showing that the forms of cooperation in the U.S. casewas more instrumental and poorly adapted to local circumstances. Finally, theauthor ponders over the possibility of historic preservation policies to intervenemore actively in order to contribute to urban regeneration. / Hur kan det off entliga gripa in i och styra förnyelsen av historiska stadsdelar ien önskvärd riktning? Den här rapporten studerar hur tre aktuella fall med äldreindustribebyggelse nyligen förnyats i Norrköping, Baltimore respektive Milano.I samtliga fall har den off entliga sektorn i form av stat, län/delstat/region ochkommunnivå närmat sig förnyelsen med hjälp av olika strategier. Med hjälp avnordamerikansk forskning om off entlig förvaltning studerar rapporten hur dessastrategier, s.k. policyverktyg, påverkat förnyelsen och vilka deras respektive förtjänsterär. Gemensamt är också att de tre områdena har getts kulturella funktionerdär platsens historia utnyttjas. De fyra verktyg som studeras här är reglering,anslag, skattesubventioner och off entlig–privat samverkan. Vilka strategier somväljs beror på den nationella förvaltningsstrukturen, vilka möjligheter till samverkanmed andra sektorer som föreligger och på lokala och regionala politiska traditioner.En förvånande slutsats är att det svenska fallet visade sig vara betydligt mereff ektivt i sin samverkan mellan off entlig och privat sektor än det amerikanska,där samarbetsformerna visade sig vara mycket mer instrumentella och svåranpassade.I slutet av rapporter jämför och refl ekterar författaren över kulturmiljövårdensmöjligheter att mer aktivt bidra till ekonomisk och social förnyelse i städer.

Along Sweden’s east coast there are thousands of well-preserved shipwrecks after an extensive shipping that stretches far back in history. The Baltic Sea is a unique sea in the sense that the ship worm Teredo Navalis cannot live here, which means that the ship’s timber is well preserved under water. But we have little knowledge how many these wrecks are and where they are located. No comprehensive underwater inventory like those made on land has even been made. Therefore, these shipwrecks are threatened with destruction by our ignorance of them. By scanning water areas in our immediate environment with Side scan sonar technology, our state of knowledge can be significantly improved. With this method, these relics can be found and preserved as far as possible for future generations. The wrecks can also be used for recreation and experience activities.