Organisationer i dagens samhälle ställs inför svåra utmaningar med att försöka hinna med att utvecklas i samma takt som omgivningen och hinna anpassa sig till den ständigt skiftande efterfrågan. En generell trend bland företag i dagens samhälle är därför att införa organisationsstukturer som i större utsträckning än tidigare betonar och eftersträvar flexibilitet, decentralisering och ökade befogenheter längre ut i organisationen. Medarbetare förväntas bli mer delaktiga i sitt eget arbete vilket väntas öka engagemanget och trivseln. Dock medbringar denna generella trend i organisationsutvecklingen en intressant paradox som kan försvåra införandet av det nya idealet. Det finns en uppenbar motsägelse med att implementera en förändring som ska öka delaktigheten och befogenheterna ute i organisationen, men att samtidigt genomföra den uppifrån, utifrån ledningen, utan delaktighet av medarbetarna. Syftet med uppsatsen var att undersöka varför medarbetarna inom ett företag upplevt en ökad grad av toppstyrning inom företaget trots att en organisationsförändring som delvis syftat till att öka medarbetarnas delaktighet genomförts. Dessutom skiljde sig vissa enheter åt i upplevelse och vad det berodde på avsågs också undersökas. Resultatet av undersökningen indikerar att både processen och genomförandet av en organisationsförändring påverkar upplevelsen av den. Om de rådande värderingarna inom organisationen inte överensstämmer med de värderingar som förändringen representerar eller medför kommer medarbetarna vara mindre öppna och tillåtande. För att lyckas med en organisationsförändring är även delaktighet i förändringsprocessen viktig för medarbetarna. Speciellt om förändringen betonar ökad decentralisering och delaktighet. Om medarbetarna inte är med på det är det svårt att lyckas med någonting. Resultatet indikerar också att skillnader mellan olika enheter delvis beror på huruvida så kallade informella ledare väljer att stödja eller inte stödja förändringen och utvecklingen. Då de innehar stort förtroende inom sina arbetsgrupper påverkar deras inställning och åsikter övriga gruppmedlemmar.

Syftet med denna studie var att undersöka hur medarbetarna upplever att den informella ledaren påverkar säkerhetskultur- och arbete. En kvantitativ metod användes där skillnaden mellan grupperna (de som enbart har en närmsta chef och de som angett att de har både en närmsta chef och en informell ledare) analyserades med ett oberoende t-test. För att mäta samband användes informell och formell ledare som prediktorer och säkerhetskulturen som utfallsvariabel i en multipel regression. Därefter analyserades även flervalsfrågor gällande arbetsuppgifter- och områden i form av deskriptiv statistik. I organisationer som upplever att det finns en formell och informell ledare tycks båda fylla en roll för säkerhetskulturen, men den närmsta chefen upplevs vara av större vikt än den informella ledaren. Inga signifikanta skillnader observerades mellan grupperna. Slutsatsen var att både den formella och informella ledaren spelar en roll inom säkerhetskultur- och arbete, men att den formella ledarens roll är av större vikt. / The purpose of this study was to research how staff members of an organisation perceive how the informal leader affects the safety culture and safety work. A quantitative method was used where the difference between groups (one group with formal leaders and one group with formal and informal leaders) was analysed with an independent t-test. To measure correlation the informal and formal leaders were used as predictors and safety culture was used as the criterion variable. Multiple choice questions were analysed thereafter in descriptive statistics regarding the work assignments. In organisations where both an informal and formal leaders were perceived, it showed that they both have an effect on safety culture. No significant differences were observed between the groups. The conclusion was that both forms of leaders play a part in safety culture and work, but the formal leader has a bigger part than the informal leader.