<p>Tidigare var ett företags värde i de flestas ögon detsamma som de finansiella tillgångarna. Idag har dock allt fler fått upp ögonen även för de ”mjuka” delarna av företaget, såsom exempelvis varumärke, rykte och personalens kompetens. Detta blir speciellt tydligt i de företag där de huvudsakliga tillgångarna är immateriella. Företag med en låg andel fysiska tillgångar har ofta en stor skillnad mellan marknadsvärde och bokfört värde. Värdet på marknaden är ofta mycket högre än det värde som visas upp i balansräkningen. Vad är det då marknaden värderar förutom det faktiska värdet på de tillgångar som finns i företaget? Många menar att de dolda tillgångarna i ett företag kan sammanfattas under begreppet Intellektuellt kapital. Leif Edvinsson, som är en frontfigur inom ämnet, definierar intellektuellt kapital som kombinationen av humankapital och strukturkapital. Humankapitalet är kompetensen, kunskapen, kreativiteten och potentialen hos de anställda i en organisation medan strukturkapitalet är det som genereras av humankapitalet. Strukturkapitalet består av bland annat varumärken, patent, IT-system och relationen till kunderna. Utifrån detta resonemang vill vi undersöka hur företag arbetar med det intellektuella kapitalet och om ett företags sätt att arbeta påverkas av deras tillgångssammansättning. Det vill säga om företag med en stor andel immateriella tillgångar vårdar och utvecklar det intellektuella kapitalet annorlunda än ett företag med en stor andel fysiska tillgångar. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hur de studerade kunskapsföretagen respektive tillverkningsföretagen vårdar och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även se till de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Vi har använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst hur ett företag kan vårda, utveckla och värdera det intellektuella kapitalet. Vidare har vi genom en kvalitativ undersökningsmetod intervjuat två tillverkningsföretag samt två kunskapsföretag. Dessa intervjuer har vi sedan tolkat och utvärderat från ett företags- och ledningsperspektiv. Det framkommer i undersökningen att samtliga företag lägger ner resurser på att vårda och utveckla delar av det intellektuella kapitalet. Det saknas dock allmänt en strategi i företagen för att stärka och visa upp det intellektuella kapitalet som helhet. Vi kan också upptäcka vissa skillnader mellan företagen och då främst mellan de olika branscherna. Vi anser att kunskapsföretagen kommit lite längre i arbetet med det intellektuella kapitalet än tillverkningsföretagen. Detta visar sig bland annat i att kunskapsföretagen har ett mer utarbetat mätsystem för att internt värdera det intellektuella kapitalet.</p>

<p>Intellektuellt kapital är ett aktuellt ämne idag då många företag har haft mycket höga marknadsvärden som delvis har förklarats med att de har mycket intellektuellt kapital. Det finns dock inga tydliga redovisningsregler för det intellektuella kapitalet. Upplysningar får göras på frivillig basis. Bestämningen av det intellektuella kapitalets värde ligger i många parters intresse, varför det är intressant att se hur olika företag väljer att rapportera sitt intellektuella kapital vilket leder till vår problemformulering.</p><p> </p><p> <em>I vilken omfattning redovisas intellektuellt kapital i större svenska företags finansiella rapporter? </em>Med delfrågorna: I vilken utsträckning finns olika kategorier av intellektuellt kapital representerade? Finns det några skillnader mellan olika branscher? Differentierar sig de skillnader mellan branscher som framkommer i vår studie från liknande studier i andra länder? Finns det några skillnader som kan härledas till storleken på företaget ifråga?</p><p> </p><p>Syftet med vår studie är att analysera finansiella rapporter med målet att tillhandahålla en översikt över hur intellektuellt kapital redovisas i större svenska företag. Vi avser även att jämföra olika branscher för att se om det finns några skillnader i deras rapportering av det intellektuella kapitalet. Likaså vill vi jämföra de resultat vi finner med tidigare studier som undersökt skillnader mellan olika branscher och företagets storlek för att se om det skiljer sig åt mellan länder. Det sista delsyftet är att se om företagets storlek påverkar redovisningen av intellektuellt kapital.</p><p> </p><p>För att kunna göra detta har en kvantitativ metod bestående av innehållsanalys genomförts. 40 svenska företags årsredovisningar har analyserats utifrån språket, betydelsen och meningen i dokumentet. Syftet med detta var att fånga upp hur de olika företagen redovisade sitt intellektuella kapital och hur eventuella skillnader kunde hänföras till företagens bransch och storlek. Vid innehållsanalysen kvantifierades data i årsredovisningarna för att sedan kunna skapa ett index som bearbetades med olika statistiska metoder och analyserades. Som grund till uppsatsen och vår studie har vi använt oss av teorier rörande intellektuellt kapital. Först presenteras och förklaras intellektuellt kapital och hur det kan mätas, vidare behandlas regelverket och tidigare forskning.</p><p> </p><p>Studien visar att redovisningen av det intellektuella kapitalet varierar stort mellan olika företag. Faktorer såsom företagsstorlek i form av antal anställda och omsättning, samt branschtillhörighet (traditionell och högteknologi) fann vi till viss del förklarar varför vissa företag redovisar mer om intellektuellt kapital än andra.</p>

<p>Syftet med denna uppsats är att öka insikten i hur företag i olika branscher arbetar med, och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även visa på de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Avslutningsvis har vi även för avsikt att utarbeta ett antal riktlinjer som företag kan ta del av i utvecklingen av sitt intellektuella kapital.</p><p>Vi har under denna uppsatsskrivning utgått från en kvalitativ forskningsprocess med grund i det hermeneutiska synsättet. Teori & empiri har kombinerats i likhet med en abduktiv forskningsansats. Det teoretiska kapitlet är grundat på sekundärdata i form av teori, och uppsatsens empiriska del är baserad på intervjuer med sex olika företag.</p><p>Samtliga av de studerade företagen jobbar med att ta tillvara och utveckla sitt intellektuella kapital. Arbetet är likartat, oavsett vilken bransch de verkar i. Vi kan dock i vissa fall påvisa skillnader i hur företagen jobbar, detta anser vi bottnar i två saker. Dels vilka branschförutsättningar som råder, samt hur stort företaget är. De större företaget har ett mer omfattande arbete kring mätningar och uppföljning än de mindre företagen.</p>

No description available.

Tidigare var ett företags värde i de flestas ögon detsamma som de finansiella tillgångarna. Idag har dock allt fler fått upp ögonen även för de ”mjuka” delarna av företaget, såsom exempelvis varumärke, rykte och personalens kompetens. Detta blir speciellt tydligt i de företag där de huvudsakliga tillgångarna är immateriella. Företag med en låg andel fysiska tillgångar har ofta en stor skillnad mellan marknadsvärde och bokfört värde. Värdet på marknaden är ofta mycket högre än det värde som visas upp i balansräkningen. Vad är det då marknaden värderar förutom det faktiska värdet på de tillgångar som finns i företaget? Många menar att de dolda tillgångarna i ett företag kan sammanfattas under begreppet Intellektuellt kapital. Leif Edvinsson, som är en frontfigur inom ämnet, definierar intellektuellt kapital som kombinationen av humankapital och strukturkapital. Humankapitalet är kompetensen, kunskapen, kreativiteten och potentialen hos de anställda i en organisation medan strukturkapitalet är det som genereras av humankapitalet. Strukturkapitalet består av bland annat varumärken, patent, IT-system och relationen till kunderna. Utifrån detta resonemang vill vi undersöka hur företag arbetar med det intellektuella kapitalet och om ett företags sätt att arbeta påverkas av deras tillgångssammansättning. Det vill säga om företag med en stor andel immateriella tillgångar vårdar och utvecklar det intellektuella kapitalet annorlunda än ett företag med en stor andel fysiska tillgångar. Syftet med denna studie är att skapa förståelse för hur de studerade kunskapsföretagen respektive tillverkningsföretagen vårdar och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även se till de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Vi har använt oss av ett deduktivt angreppssätt och skapat en teoretisk bas innan den empiriska studien tagit vid. Den teoretiska referensramen behandlar främst hur ett företag kan vårda, utveckla och värdera det intellektuella kapitalet. Vidare har vi genom en kvalitativ undersökningsmetod intervjuat två tillverkningsföretag samt två kunskapsföretag. Dessa intervjuer har vi sedan tolkat och utvärderat från ett företags- och ledningsperspektiv. Det framkommer i undersökningen att samtliga företag lägger ner resurser på att vårda och utveckla delar av det intellektuella kapitalet. Det saknas dock allmänt en strategi i företagen för att stärka och visa upp det intellektuella kapitalet som helhet. Vi kan också upptäcka vissa skillnader mellan företagen och då främst mellan de olika branscherna. Vi anser att kunskapsföretagen kommit lite längre i arbetet med det intellektuella kapitalet än tillverkningsföretagen. Detta visar sig bland annat i att kunskapsföretagen har ett mer utarbetat mätsystem för att internt värdera det intellektuella kapitalet.

Företag som till exempel revisionsbyråer, IT-bolag, banker, försäkringsbolag etcetera är så kallade kunskapsföretag. De karakteriseras av en hög grad icke standardiserade tjänster där personalens kunskapsnivå är avgörande för företagets lönsamhet. I dessa företag är måttet av humankapital en viktig faktor, humankapital kan övergripande definieras som ”Summan av all kompetens i verksamheten som bidrar till värdeskapande” . Problemet idag är att vi gått från ett industrisamhälle till ett kunskaps/tjänstesamhälle, dock har inte redovisningen lyckats ”fånga upp” dessa dolda tillgångar vilket gör att kunskapsföretag idag inte kan värdera och balansera sin viktigaste resurs, nämligen humankapital, som tillgång. Det har under åren framställts en hel del modeller för redovisning av humankapital, men ingen har blivit allmänt accepterad då de innehåller brister. De flesta av de här modellerna togs fram under av 1990-talet när ämnet var väldigt aktuellt, frågan är hur det ser ut idag? Vi har undersökt i vilken omfattning humankapitalet redovisades för cirka tio år sedan samt hur det ser ut idag. Vi kom fram till att det över åren har skett en tydlig minskning gällande intresset för humankapitalredovisning och företagen redovisar idag mycket knapphändig information jämfört med för tio år sedan. Detta kan bero på att modellerna inte uppfyller de kvalitativa egenskaperna som ställts upp av IFRS, andra orsaker kan vara att hållbarhets- och miljöredovisningen idag tar större plats i företagens årsredovisningar. / Companies such as audit firms, dot-com companies, banks, insurance companies and so on are referred to as knowledgecompanies. They characterise a high degree of non standardised services where the employees level of knowledge is decisive for the companies profitability. Within these companies the measure of human resources is an essential factor. Human capital can broadly be defined as “The sum of all the knowledge, within an organisation, that contributes to the creation of value” . The problem today is that society has gone from an industrial to a knowledge/service society, while the accounting has not been able to “seize” these hidden assets making it hard on knowledge companies to assess and balance their most important resource, which is the human capital, as an asset. During the years several models for accounting human capital has been introduced, however none has been commonly accepted since they contain flaws. Most of these models were brought forward during the 1990s when the subject was very up to date, the question is how it appears today? We have investigated to what extend human resources are accounted for, ten years ago together with how it is today. Our conclusion is that over the years there has been a clear decrease concerning the interest for human capital accounting and the companies today account very inadequate information in comparison to ten years ago. This may be due to the fact that the models do not fulfil the qualitative characteristics set forward by the IFRS, other reasons could be that sustainability- and environmental accounting today assume more space in the annual report.

Intellektuellt kapital är ett aktuellt ämne idag då många företag har haft mycket höga marknadsvärden som delvis har förklarats med att de har mycket intellektuellt kapital. Det finns dock inga tydliga redovisningsregler för det intellektuella kapitalet. Upplysningar får göras på frivillig basis. Bestämningen av det intellektuella kapitalets värde ligger i många parters intresse, varför det är intressant att se hur olika företag väljer att rapportera sitt intellektuella kapital vilket leder till vår problemformulering.    I vilken omfattning redovisas intellektuellt kapital i större svenska företags finansiella rapporter? Med delfrågorna: I vilken utsträckning finns olika kategorier av intellektuellt kapital representerade? Finns det några skillnader mellan olika branscher? Differentierar sig de skillnader mellan branscher som framkommer i vår studie från liknande studier i andra länder? Finns det några skillnader som kan härledas till storleken på företaget ifråga?   Syftet med vår studie är att analysera finansiella rapporter med målet att tillhandahålla en översikt över hur intellektuellt kapital redovisas i större svenska företag. Vi avser även att jämföra olika branscher för att se om det finns några skillnader i deras rapportering av det intellektuella kapitalet. Likaså vill vi jämföra de resultat vi finner med tidigare studier som undersökt skillnader mellan olika branscher och företagets storlek för att se om det skiljer sig åt mellan länder. Det sista delsyftet är att se om företagets storlek påverkar redovisningen av intellektuellt kapital.   För att kunna göra detta har en kvantitativ metod bestående av innehållsanalys genomförts. 40 svenska företags årsredovisningar har analyserats utifrån språket, betydelsen och meningen i dokumentet. Syftet med detta var att fånga upp hur de olika företagen redovisade sitt intellektuella kapital och hur eventuella skillnader kunde hänföras till företagens bransch och storlek. Vid innehållsanalysen kvantifierades data i årsredovisningarna för att sedan kunna skapa ett index som bearbetades med olika statistiska metoder och analyserades. Som grund till uppsatsen och vår studie har vi använt oss av teorier rörande intellektuellt kapital. Först presenteras och förklaras intellektuellt kapital och hur det kan mätas, vidare behandlas regelverket och tidigare forskning.   Studien visar att redovisningen av det intellektuella kapitalet varierar stort mellan olika företag. Faktorer såsom företagsstorlek i form av antal anställda och omsättning, samt branschtillhörighet (traditionell och högteknologi) fann vi till viss del förklarar varför vissa företag redovisar mer om intellektuellt kapital än andra.

Syftet med denna uppsats är att öka insikten i hur företag i olika branscher arbetar med, och utvecklar sitt intellektuella kapital, samt även visa på de eventuella skillnader och likheter som finns mellan de olika företagen. Avslutningsvis har vi även för avsikt att utarbeta ett antal riktlinjer som företag kan ta del av i utvecklingen av sitt intellektuella kapital. Vi har under denna uppsatsskrivning utgått från en kvalitativ forskningsprocess med grund i det hermeneutiska synsättet. Teori &amp; empiri har kombinerats i likhet med en abduktiv forskningsansats. Det teoretiska kapitlet är grundat på sekundärdata i form av teori, och uppsatsens empiriska del är baserad på intervjuer med sex olika företag. Samtliga av de studerade företagen jobbar med att ta tillvara och utveckla sitt intellektuella kapital. Arbetet är likartat, oavsett vilken bransch de verkar i. Vi kan dock i vissa fall påvisa skillnader i hur företagen jobbar, detta anser vi bottnar i två saker. Dels vilka branschförutsättningar som råder, samt hur stort företaget är. De större företaget har ett mer omfattande arbete kring mätningar och uppföljning än de mindre företagen.

<p>Företag som till exempel revisionsbyråer, IT-bolag, banker, försäkringsbolag etcetera är så kallade kunskapsföretag. De karakteriseras av en hög grad icke standardiserade tjänster där personalens kunskapsnivå är avgörande för företagets lönsamhet. I dessa företag är måttet av humankapital en viktig faktor, humankapital kan övergripande definieras som ”Summan av all kompetens i verksamheten som bidrar till värdeskapande” . Problemet idag är att vi gått från ett industrisamhälle till ett kunskaps/tjänstesamhälle, dock har inte redovisningen lyckats ”fånga upp” dessa dolda tillgångar vilket gör att kunskapsföretag idag inte kan värdera och balansera sin viktigaste resurs, nämligen humankapital, som tillgång.</p><p>Det har under åren framställts en hel del modeller för redovisning av humankapital, men ingen har blivit allmänt accepterad då de innehåller brister. De flesta av de här modellerna togs fram under av 1990-talet när ämnet var väldigt aktuellt, frågan är hur det ser ut idag? Vi har undersökt i vilken omfattning humankapitalet redovisades för cirka tio år sedan samt hur det ser ut idag. Vi kom fram till att det över åren har skett en tydlig minskning gällande intresset för humankapitalredovisning och företagen redovisar idag mycket knapphändig information jämfört med för tio år sedan. Detta kan bero på att modellerna inte uppfyller de kvalitativa egenskaperna som ställts upp av IFRS, andra orsaker kan vara att hållbarhets- och miljöredovisningen idag tar större plats i företagens årsredovisningar.</p> / <p>Companies such as audit firms, dot-com companies, banks, insurance companies and so on are referred to as knowledgecompanies. They characterise a high degree of non standardised services where the employees level of knowledge is decisive for the companies profitability. Within these companies the measure of human resources is an essential factor. Human capital can broadly be defined as “The sum of all the knowledge, within an organisation, that contributes to the creation of value” . The problem today is that society has gone from an industrial to a knowledge/service society, while the accounting has not been able to “seize” these hidden assets making it hard on knowledge companies to assess and balance their most important resource, which is the human capital, as an asset.</p><p>During the years several models for accounting human capital has been introduced, however none has been commonly accepted since they contain flaws. Most of these models were brought forward during the 1990s when the subject was very up to date, the question is how it appears today? We have investigated to what extend human resources are accounted for, ten years ago together with how it is today. Our conclusion is that over the years there has been a clear decrease concerning the interest for human capital accounting and the companies today account very inadequate information in comparison to ten years ago. This may be due to the fact that the models do not fulfil the qualitative characteristics set forward by the IFRS, other reasons could be that sustainability- and environmental accounting today assume more space in the annual report.</p>

Banker har en viktig roll i det finansiella systemet, de hjälper företag att växa genom att erbjuda hjälp att täcka finansieringsbehov genom kreditgivning. Innan krediten beviljas av banken görs en kreditbedömning. Banken kräver i många fall även att säkerhet lämnas av det kreditsökande företaget. Problematik kan uppstå då företag innehar en stor del immateriella tillgångar, så som intellektuellt kapital, vilket kan vara fallet för tjänsteföretag. Immateriella tillgångar är svåra att värdera, inte bara för banken men även företaget som innehar dem. På grund av att många immateriella tillgångar inte kan tas upp i balansräkningen uppstår ett gap mellan företagets redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta gör det svårt för banker att objektivt bedöma företag vars tillgångar till stor del är av immateriell karaktär. Föreliggande uppsats har till syfte att utifrån problemformuleringen ”Hur tar banker hänsyn till tjänsteföretags immateriella tillgångar vid ett kreditärende?” skapa förståelse för hur banker tar hänsyn till immateriella tillgångar vid kreditbedömningen av företag som ansöker om kredit samt hur immateriella tillgångar bedöms som säkerhet vid kreditgivning. Detta uppnås genom intervjuer med sex respondenter som arbetar som företagsrådgivare eller chef på bank. Resultatet visade att kreditbedömningen är det som bankerna oftast anser vara mest väsentligt när kredit beviljas, även om de till stor del också kräver att företaget lämnar någon form av säkerhet. Beroende på vilken typ av säkerhet som lämnas kan banken anpassa kreditvillkoren. De tillgångar eller villkor som lämnas som säkerhet skall helst vara förknippade med krediten och möjliga att sälja vidare på en andrahandsmarknad alternativt fungera som ett styrmedel för banken. Immateriella tillgångar anses av respondenterna vara otillräckligt för att fungera som säkerhet på grund av sådana svårigheter. Gällande kreditbedömningen angav hälften av respondenterna att den behöver anpassas efter tjänsteföretag. De som ansåg detta tenderade även att inkludera immateriella tillgångar i kreditbedömningen, framför allt eftersom immateriella tillgångar anses nära förknippade med särskilda risker. Slutligen visade resultatet även att respondenterna ansåg att immateriella tillgångar är ett komplement till övrig finansiell information i kreditbedömningen. / Banks have an important role in the financial system, helping companies to grow by offering help through credit. Before the bank grant a credit to the company, a credit rating is made. In most cases the bank also requires some form of collateral from the credit seeking company. However, when a company holds a large part of immaterial assets such as intellectual capital – which can be the case for service companies, complexity arises. Immaterial assets are difficult to value, not only for the bank but also for the company which possesses them. Because of difficulties to include some immaterial assets in the company’s accounting, a gap between the company’s market value and declared value emerge. This makes it difficult for banks to form an objective opinion of a company whose assets to a large part consists of immaterial assets. This thesis’ purpose is to answer the question “How do banks take immaterial assets in service companies into consideration when asked to give a credit?” and to bring understanding to how banks take companies’ immaterial assets into consideration in the credit rating and as collaterall. This is achieved through six interviews with bank employees. The result shows that the credit rating is what most banks base their credit decision on, although collateral is also required. Based on the collateral the bank can offer the companies’ different terms of credit. It is preferred by banks that the collateral is somehow connected to the credit and that it’s possible to either sell it on a second hand market or use as a management control measure for the bank. The banks often neglect immaterial assets as collateral because of such difficulties. Half of the interviewees claimed that a credit rating had to be adapted to the service company, and that immaterial assets should be taken into consideration in the credit rating. The result also showed that the interviewees tend to consider immaterial assets as a complement to remaining financial information in the credit rating, rather than on its own.