<p>Utvecklingen går mot att företags andel immateriella tillgångar av de totala tillgångarna ökar och därmed dess betydelse. Immateriella tillgångar saknar fysisk substans och uppfattas som svårbedömda vid värdering. Frågan hur dessa svårbedömda tillgångar ska värderas och om de överhuvudtaget ska aktiveras i balansräkningen har diskuterats livligt de senaste åren. Vissa anser att immateriella tillgångar bör redovisas i balansräkningen för att ge en rättvisande bild av företaget och att modeller bör utvecklas vidare för att möjliggöra en aktivering av tillgångarna. Andra anser att en aktivering kan vara ofördelaktigt för företaget, exempelvis har det i ett experiment framkommit att redovisning av immateriella tillgångar ses som en svaghet.</p><p>Skivbolag bygger sin verksamhet till stor del på immateriella tillgångar. Det faktum att skivbolag har monopol på sitt inspelade material och att utrymme för egna bedömningar finns vad det gäller värdering av tillgångar gör dessa intressanta att undersöka.</p><p>Studiens syfte är att beskriva redovisningspolicys för skivbolagens unika immateriella tillgångar musikkataloger och skivkontrakt samt om det finns skillnader mellan dem. Undersökningsobjekten är EMI, Bertelsmann, Universal, Edel, Warner, Univision och Sony. Studien har en kvalitativ ansats och utgår till störst del från sekundär data då bolagens årsredovisningar undersöks.</p><p>Författarna har kommit fram till att skivbolagen generellt är försiktiga vid aktivering och värdering av musikkataloger och skivkontrakt. Den tillgång som aktiveras av alla bolag samt anses vara den viktigaste är musikkataloger. Aktiverings- och värderingspolicys skiljer sig i övrigt mer eller mindre mellan bolagen. Bland annat är det endast tre bolag som aktiverar hela skivkontrakt, tre bolag som aktiverar förskott till artister och ett som aktiverar utgifter för mastertapes (inspelningskostnader).</p>

<p> </p><p>Redovisningen är anpassad efter den gamla ekonomin och fyller därför inte dagens behov av redovisad information. Istället för att endast redovisa företagets materiella tillgångar behöver bland annat kunskapsföretag presentera osynliga tillgångar vilka utgör en stor del av företagens värde. Detta så kallade intellektuella kapital behöver framhävas i företagens finansiella rapporter för att intressenter ska kunna göra en rättvis bedömning av företaget. Problem uppstår vid värdering och redovisning av intellektuellt kapital eftersom begreppets definition är otydlig och därför uppfattas olika av olika personer. Problem uppstår även eftersom det inte finns några allmänt etablerade principer för hur värderingen och redovisningen ska gå till. Frågan är då hur olika företag har uppfattat begreppet och hur de har valt att presentera detta i sina rapporter. Syftet är att identifiera vilken information företag presenterar om intellektuellt kapital vid tre olika tidpunkter. Studien syftar också till att beskriva på vilket sätt företag valt att framhäva denna information. Resultatet visar att 17 av 32 företag inte har ändrat sin redovisningsteknik under en nioårsperiod. Bland resterande företag har valet av redovisningsteknik förändrats över tid. En skillnad är att de företag som år 1999 presenterade intellektuellt kapital genom en modell, har till år 2007 valt att ändra redovisningsteknik. Detta motiveras med att det antingen blivit för kostsamt för företaget eller att företaget fortfarande arbetar med modellen internt men har valt att inte presentera den i offentliga rapporter. Resultatet visar även att det är främst information om medarbetarna som presenteras i företagens rapporter. Det kan ses både vid jämförelse av företag sinsemellan och inom ett företag över tid. Att medarbetarna får ta störst plats kan bero på att de är grundstenen till de övriga delarna av det intellektuella kapitalet, och företagen vill därför framhäva att de innehar denna tillgång.</p><p> </p>

<p> </p><p>Dagens ekonomi är i mycket större utsträckning än tidigare inriktad mot tjänst och kunskapsintensiva organisationer, vilket har lett till en genomgripande strukturell förändring, det immateriella kapitalet är på väg att konkurrera ut de fysiska kapitalen. Därför är det viktigt att synliggöra denna förändring och anpassa redovisningen för att kunna skapa väl fungerade arbetsmetoder för företagen. Målet med redovisning är att redovisningen skall ge en rättvisande bild av företagets finansiella ställning. Vilka tillgångar som skall redovisas i balansräkningen för att ge en så rättvisande bild som möjligt är en svår fråga.</p><p>Ett företags tillgångar kan vara både materiella och immateriella. Kraven för att få aktivera en utgift som en immateriell tillgång i balansräkningen är hårda. I och med att kraven är hårda för vad som får aktiveras under rubriken immateriella tillgångar i balansräkningen, kan inte intellektuellt kapital i form av personalens kompetens redovisas i balansräkningen.</p><p>Uppsatsen syftar till att se vilka möjligheter företagen har för att kunna redovisa det intellektuella kapitalet och vilka modeller som skulle kunna bli aktuella utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper. Med utgångspunkt från syftet har vi utfört en kvalitativ undersökning där vi har studerat teorier som berör intellektuellt kapital, tillgångar och redovisningsprinciper. Därefter analyserar vi tre stycken modeller för redovisning av det intellektuella kapitalet. Vår uppfattning efter studien är att om det skall vara möjligt att inkludera företagens intellektuella kapital i det enskilda bolagets externa rapportering utan att bryta mot gällande redovisningsprinciper, måste det finnas en enhetlig redovisningsstandard. Detta för att företagen skall kunna jämföras med varandra. Att utforma en enhetlig standard anser vi är problematiskt. Tvinga företagen att följa en enhetlig standard och föra in det intellektuella kapitalet i redovisningen skulle bli både kostsamt för företagen och alltför komplext. Det skulle också behövas göra allt för stora antaganden i denna standard för att det intellektuella kapitalet skulle kunna redovisas på ett tillförlitligt sätt.</p><p>En stor anledning till att det intellektuella kapitalet inte går att redovisa är för att värdet inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Detta anser vi inte bara gäller det intellektuella kapitalet utan av även andra tillgångar som ska värderas till verkligt värde. Därför är vi kritiska mot värdering till verkligt värdet när det gäller alla grupperingar av tillgångar och är istället förespråkare för en redovisning som bygger på historiska kassaflöden.</p><p> </p><p> </p>

<p>SAMMANDRAG</p><p>Ämne: Företagsekonomi, Magisteruppsats, 15 poängHandledare: Cecilia Lindholm</p><p>Titel: Redovisning av intellektuellt kapital i IT- och industribranschen – en studie av årsredovisningar</p><p>Syfte: Syftet med denna uppsats var att undersöka hur tio svenska börsnoterade företag i IT- och industribranschen redovisade sitt intellektuella kapital, med utgångspunkt från Sveibys (1997) uppdelning av det intellektuella kapitalet i intern struktur, extern struktur och humankapital. Avsikten var även att undersöka huruvida det fanns något samband mellan redovisningen av det intellektuella kapitalet och de utvalda företagens market-to-book value, och hur detta samband i så fall såg ut.</p><p>Teori: Studien byggde i stor utsträckning på Sveibys (1997) modell kring identifierandet av det intellektuella kapitalet. Vidare har Guthrie et al. (2004) samt Abeysekeras (2008) definiering av det intellektuella kapitalet till stor del använts för att operationalisera Sveibys (1997) modell.</p><p>Metod: 2008 års årsredovisningar från tio svenska börsnoterade företag har insamlats, och sedan analyserats med hjälp av innehållsanalys. Detta har genomförts med utgångspunkt från bland annat Brennans (2001) metod för kvantifiering av det intellektuella kapitalet.</p><p>Empiri: Företagens market-to-book value sträckte sig från 7,3 % till 92,2 %. Alla tio företag redovisade intellektuellt kapital kopplat till de tre undersökta variabler och i båda branscherna gavs den externa strukturen det största utrymmet. I IT-branschen lades därefter lika stort fokus på den interna strukturen samt humankapitalet, emedan industribranschen lade större fokus på den interna strukturen.</p><p>Slutsats: Studien visade på att mest fokus lades på den externa strukturen, både i IT- och industribranschen, vilket sammanfaller med tidigare studier. IT-branschen visade tendenser till ett klarare samband mellan market-to-book value och redovisningen av det intellektuella kapitalet än industribranschen, där storleken på företaget verkade vara en mer betydande faktor.</p><p>Nyckelord: Intellektuellt kapital, innehållsanalys, intern struktur, extern struktur, humankapital</p>

<p>Den här studien har haft som avsikt att undersöka hur redovisning av intellektuellt kapital rapporteras av de fyra största bankerna i Sverige. Vi beskriver och analyserar vilka indikatorer bankerna fokuserar på i redovisningen av intellektuellt kapital. Vi har gjort en kvalitativ undersökning genom att analysera den icke-finansiella delen i årsredovisningar från Handelsbanken, SEB, Swedbank och Nordea från åren 1998, 2003 och 2008. Vi har valt att kategorisera intellektuellt kapital efter MERITUM’s definitioner av human-, struktur- och relationskapital. Resultatet av studien visar att redovisningen inte följer någon enhetlig standard för redovisning av intellektuellt kapital. Det presenteras mycket information men fokuseringen ligger på enstaka indikatorer. Detta gör att redovisningen blir svår att jämföra. Studien visar att bankerna fokuserar mest på indikatorerna kompetensutveckling, rutiner, policies, företagskultur och kundrelationer.</p>

<p>Under senare år har det från många håll hävdats att redovisningen är föråldrad och ger en felaktig bild av företagens värde. Kritiker menar att det inte finns någon koppling mellan ett företags redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta beror främst på att redovisningen inte beaktar det intellektuella kapitalet. Intellektuellt kapital består bland annat av humankapital, varumärke, patent, kundrelationer och informationssystem. Då ett varumärke kan anses vara en betydande tillgång i sig vill vi avskilja det från det intellektuella kapitalet och behandla det separat.</p><p>Uppsatsens syfte är att undersöka hur intellektuellt kapital och varumärke kan aktiveras som tillgångar i Föreningen Uppsalaekonomernas redovisning och vilka monetära värden det skulle ge. Vi avser även att undersöka vad en aktivering skulle kunna ha för nytta för föreningen.</p><p>Värdet på det intellektuella kapitalet i föreningen analyseras genom Skandianavigatorns fem fokuseringsområden, där humanfokus konstateras vara det mest centrala. Monetära värden på intellektuellt kapital och varumärke tas fram genom egna värderingsmodeller, och värdena uppskattas till 9 523 895 kronor respektive 1 949 500 kronor när man värderar dem separat. I balansräkningen justeras posterna däremot ner till 8 767 645 kronor respektive 1 193 250 kronor för att dubbelräkning inte ska ske. Nyttan med aktiveringen anser vi är relativt stor. Höga tillgångar kan tänkas ge en positiv bild av föreningen, vilket gör att företag kan bli villiga att satsa mer pengar i den. Det är också ett kvitto för beslutsfattarna i föreningen på det värde medlemmarna och varumärket har, vilket gör att de lättare kan avgöra hur stora satsningar som bör göras. Slutligen tycker vi att en utökning av redovisning är användbar för att kunna göra jämförelser med andra ekonomföreningar och mellan föreningens olika verksamhetsår.</p>

For several years I have, from a management control perspective, followed the development and application of several popular management models, for example, the knowledge management, balanced scorecard, and intellectual capital models. This thesis, comprising four papers and an extended covering paper, contributes to the management control field by discussing and problematizing management models and how they describe humans by means of measurement. This thesis thus does not emphasize the various possibilities for measurement, but rather how measurement is becoming important and what measurement processes might accomplish. Confidence in measurements is great, and the literature often argues for their importance. Furthermore, there is extensive discussion of what factors should be measured and how they should be measured. However, adages such as ‘What gets measured gets managed’ are rarely discussed or problematized. The dream of better visualizing humans in organizational management models is sometimes expressed in powerful terms, both poetic and dreamlike. If only humans were better visualized, the value-creation process would become more understandable, benefiting everyone and burnishing the image of the good organization. However, it sometimes seems as though this initial dream has become blurred, and measurement per se has tended to overshadow the initial vision. In that case, management models become not just tools, means to attaining the dream, but gradually become ends in themselves. There seems to be a contradiction between the idea of visualizing humans in organizational management models and the results of these models. Paradoxically, these management models are not necessarily making people visible – as was intended; rather, the risk is that they may actually make people less visible, or even invisible. Humans have become bare numbers, and where there is no feedback to ‘flesh and blood’ (i.e., humans), measurements risk losing their purpose. The question remains whether humans are actually made more visible by the measurements used in ‘new’ management models, or whether organizations risk rendering humans invisible and reducing them to objects.

Bakgrund: Företag värderas till mångdubbelt deras bokförda värde. Det intellektuella kapitalet kan inte värderas i företagens balansräkningar utan får bland annat lyftas fram i företagens årsredovisningar. Syfte: Syftet med denna uppsats var att jämföra vad företag i IT- och industribranschen redovisar om sitt IC-kapital år 1999 jämfört med år 2008. Ambitionen var även att kunna fastställa vilka faktorer som styr utvecklingen av IC-redovisningen. Avgränsningar: Jag har studerat företag på Large- och Mid Cap. Small Cap har exkluderats därför att många företag är relativt små och nyintroducerade på marknaden och saknar tio år gamla årsredovisningar. Metod: Jag har använt mig utav en innehållsanalys vid sökning i årsredovisningarna för att få fram ett statistiskt underlag och kunna fånga innehållet i årsredovisningarna. Resultat, slutsatser: Industribranschens IC-redovisning har förändrats till att mer likna IT-branschens IC-redovisning. IT-branschen är ledande när det gäller IC-redovisning och det finns tendenser som visar att företag ändrar sin redovisning utifrån förändrade förväntningar på dem. Förslag till fortsatt forskning: Undersöka hur konjunkturförändringar påverkar mängden redovisad IC-information.

Under senare år har det från många håll hävdats att redovisningen är föråldrad och ger en felaktig bild av företagens värde. Kritiker menar att det inte finns någon koppling mellan ett företags redovisade värde och dess marknadsvärde. Detta beror främst på att redovisningen inte beaktar det intellektuella kapitalet. Intellektuellt kapital består bland annat av humankapital, varumärke, patent, kundrelationer och informationssystem. Då ett varumärke kan anses vara en betydande tillgång i sig vill vi avskilja det från det intellektuella kapitalet och behandla det separat. Uppsatsens syfte är att undersöka hur intellektuellt kapital och varumärke kan aktiveras som tillgångar i Föreningen Uppsalaekonomernas redovisning och vilka monetära värden det skulle ge. Vi avser även att undersöka vad en aktivering skulle kunna ha för nytta för föreningen. Värdet på det intellektuella kapitalet i föreningen analyseras genom Skandianavigatorns fem fokuseringsområden, där humanfokus konstateras vara det mest centrala. Monetära värden på intellektuellt kapital och varumärke tas fram genom egna värderingsmodeller, och värdena uppskattas till 9 523 895 kronor respektive 1 949 500 kronor när man värderar dem separat. I balansräkningen justeras posterna däremot ner till 8 767 645 kronor respektive 1 193 250 kronor för att dubbelräkning inte ska ske. Nyttan med aktiveringen anser vi är relativt stor. Höga tillgångar kan tänkas ge en positiv bild av föreningen, vilket gör att företag kan bli villiga att satsa mer pengar i den. Det är också ett kvitto för beslutsfattarna i föreningen på det värde medlemmarna och varumärket har, vilket gör att de lättare kan avgöra hur stora satsningar som bör göras. Slutligen tycker vi att en utökning av redovisning är användbar för att kunna göra jämförelser med andra ekonomföreningar och mellan föreningens olika verksamhetsår.

Utvecklingen går mot att företags andel immateriella tillgångar av de totala tillgångarna ökar och därmed dess betydelse. Immateriella tillgångar saknar fysisk substans och uppfattas som svårbedömda vid värdering. Frågan hur dessa svårbedömda tillgångar ska värderas och om de överhuvudtaget ska aktiveras i balansräkningen har diskuterats livligt de senaste åren. Vissa anser att immateriella tillgångar bör redovisas i balansräkningen för att ge en rättvisande bild av företaget och att modeller bör utvecklas vidare för att möjliggöra en aktivering av tillgångarna. Andra anser att en aktivering kan vara ofördelaktigt för företaget, exempelvis har det i ett experiment framkommit att redovisning av immateriella tillgångar ses som en svaghet. Skivbolag bygger sin verksamhet till stor del på immateriella tillgångar. Det faktum att skivbolag har monopol på sitt inspelade material och att utrymme för egna bedömningar finns vad det gäller värdering av tillgångar gör dessa intressanta att undersöka. Studiens syfte är att beskriva redovisningspolicys för skivbolagens unika immateriella tillgångar musikkataloger och skivkontrakt samt om det finns skillnader mellan dem. Undersökningsobjekten är EMI, Bertelsmann, Universal, Edel, Warner, Univision och Sony. Studien har en kvalitativ ansats och utgår till störst del från sekundär data då bolagens årsredovisningar undersöks. Författarna har kommit fram till att skivbolagen generellt är försiktiga vid aktivering och värdering av musikkataloger och skivkontrakt. Den tillgång som aktiveras av alla bolag samt anses vara den viktigaste är musikkataloger. Aktiverings- och värderingspolicys skiljer sig i övrigt mer eller mindre mellan bolagen. Bland annat är det endast tre bolag som aktiverar hela skivkontrakt, tre bolag som aktiverar förskott till artister och ett som aktiverar utgifter för mastertapes (inspelningskostnader).