published_or_final_version / abstract / toc / Linguistics / Master / Master of Arts in Applied Linguistics

Thesis (M.A.)--University of Hong Kong, 2000. / Includes bibliographical references (leaves 104-108).

Thesis (M.A.)--Memorial University of Newfoundland, 2001. / Bibliography: leaves 124-135.

Thesis (M.S.)--West Virginia University, 2007. / Title from document title page. Document formatted into pages; contains v, 61 p. : ill. (some col.). Includes abstract. Includes bibliographical references (p. 45-46).

Background and Literature: Technology is slowly but surely finding its way into the therapy room. As such, it is moving from the position of being used to aid therapy, such keeping notes on a computer, to being used to facilitate therapy such as online counselling. The sub-type of online counselling known as internet relay chat is a form of counselling that relies solely upon text alone; having no visual or audial cues to aid the therapy and is what this study focuses on. The therapeutic use of self is a difficult concept to define even 55 years after being first introduced. It is a concept that pervades all therapeutic approaches in some way and can be referred to as the planned use of personality, insights, perceptions, and judgments as part of the therapeutic process. It is therefore an important part of therapeutic work with five types of use of self being identified in the literature: use of personality, use of belief system, use of relational dynamics, use of anxiety and use of self-disclosure. However, prior to completing this study it was unknown as to how this core skill could be translated to internet relay chat. Methodology: Eight participants provided transcripts from 20-minute long internet relay simulated counselling sessions. These sessions were part of a training exercise with participants being students from the University of Manchester who were practising online counselling with each other. This study was a mixed-methods study following an explanatory sequential design. The first quantitative stage was a directed content analysis that coded the transcripts for therapeutic uses of self. The second stage was a qualitative grounded theory analysis that analysed semi-structured interviews that looked at the reasons behind why the uses of self from the first stage were used and their perceived impact. Findings: The directed content analysis found that therapeutic uses of self could indeed be translated within this medium with 53 occurrences of self-disclosure, 45 uses of relational dynamics and 15 uses of personality. There were no examples of use of belief system or use of anxiety within this study. The grounded theory analysis resulted in 463 open codes, which were organised under the core category of therapeutic use of self online. This was succeeded by 7 axial codes which were, Conducting Research, Context of Internet Relay chat, Impact of Using Uses of Self, Patterns of Behaviour, Reasons for Using Uses of Self or Not, Therapeutic Use of Self and Impact of Training Exercise. Discussion and Conclusions: The use of self differed from the way it is reported to be used in the participant's face-to-face work and the compensatory techniques used proved similar to those found in the existing literature. It is recommended that that this is a useful exercise for trainee counselling psychologists to undertake as part of their training. This holds value as not all participants knew what a therapeutic use of self was, despite their importance within therapy. It is also beneficial due to the shift in communication we as a society are experiencing.

<p>Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur vanligt förekommande smilisen är generellt på en chatt och vilka sorter som används. Som ett komplement till detta vill jag även ta reda på om enskilda personer använder många smilisar och hur många sorter dessa representerar.</p><p>Först redogör jag för tidigare forskning på området och då främst när det gäller ickeverbala signaler och deras motsvarande chattstrategier. Dessutom kategoriserar jag smilisar generellt efter orientering, föreställning, funktion och variation och får på detta sätt en grund att stå på i materialanalys och diskussion. Som motivering till mitt materialval har jag även placerat in olika chattar i tre olika kategorier: parinriktade, gruppinriktade och virtuella världar.</p><p>Mitt material består av sju dagars loggar från IRC-kanalen #Sweden och omfattar sammanlagt 16582 faktiska inlägg. För att inte påverka resultaten har jag insamlat detta i rollen som spion.</p><p>Det jag kommer fram till är att smilisar förekommer i 14,5 % av inläggen. Dessa är orienterade både som liggande och stående med en klar övervikt på den förra. Alla tre föreställningar är representerade men föremål och händelser står bara för 1 % av totalen. Även samtliga funktioner används men bara i orienteringen liggande. Slutligen har också variationen av de liggande smilisarna visat sig vara stor.</p><p>Resultaten komna ur analyser av tre chattare visar sig vara ett bra komplement. En mycket aktiv chattare visar sig endast använda ett fåtal smilisar av ett mycket litet antal sorter. Mindre aktiva chattare använder däremot en större andel smilisar.</p><p>Smilisen har alltså visat sig vara ett vanligt och ett värdefullt komplement till den reella texten. Den liggande smilisen är till synes helt klart användbarast då den är både enkel att skriva och lätt att förstå. Jag tycker mig också ana att de smilisar som används oftast kan förknippas med genrestilen medan de som endast förekommer sällsynt snarare är tecken på personlig stil.</p><p>Slutligen argumenterar jag för chattens och sålunda också smilisens fortsatta överlevnad.</p>

Cette thèse porte sur la dynamique sociotechnique à l'oeuvre dans le développement d'un dispositif de chat via Internet: l'Internet Relay Chat (IRC). Elle montre qu'il est constamment co-construit par un ensemble d'actants humains et non humains organisés en réseaux sociotechniques appelés « réseaux IRC », parmi lesquels on ne peut distinguer de façon nette les usagers et les concepteurs du dispositif. La thèse s'attache à comprendre les modalités et les mobiles de cette co-construction. Située à l'intersection de deux champs d'étude: la sociologie de l'innovation -dans la perspective des Science & Technology Studies (STS)- et les études sur la communication médiatisée par ordinateur (CMO), notre problématique s'inscrit dans le sillage d'apports théoriques récents qui font valoir que le rôle des usagers dans la construction des dispositifs avait été sous-estimé, en particulier dans le cas des artefacts numériques, qui semblent offrir une plus grande «plasticité» à l'usage. Alors que l'idée d'un usager non seulement acteur, mais aussi contributeur des dispositifs techniques est de plus en plus fréquemment mise de l'avant aujourd'hui, nous constatons que la nature de cette contribution est souvent limitée au contenu. Le cas de l'IRC est intéressant en ce qu'il donne à voir la contribution des usagers à la structure même du dispositif. La recherche s'appuie sur un cadre conceptuel issu de trois approches théoriques en STS : la construction sociale des technologies, la théorie de l'acteur-réseau et le modèle « écologique » des mondes sociaux. Ces trois approches sont mises à contribution pour fournir les éléments d'une théorie de la co-construction qui, par rapport aux modèles classiques de l'innovation, redistribue la capacité d'agir entre les acteurs du développement d'un dispositif sociotechnique. Ainsi, les rôles de concepteur et d'usager s'avèrent être eux-mêmes co-construits dans le processus. Les concepts de communauté de pratique et d'arène d'habileté technique sont mobilisés pour expliquer les ressorts sociaux de l'engagement des acteurs dans cette co-construction. Au plan méthodologique, la recherche est une étude de cas portant plus spécifiquement sur la genèse et le développement de deux des principaux réseaux IRC: EFnet et Undernet. L'objet d'étude spécifique est constitué d'une série de controverses survenues entre 1990 et 2001 et ayant abouti à des sauts qualitatifs dans l'évolution de ces réseaux. Les méthodes mobilisées sont principalement l'analyse de discours et l'ethnographie en ligne, combinées aux techniques d'enquête sur les controverses sociotechniques propres aux STS. Concrètement, le protocole d'enquête a consisté en trois points: a) observation en ligne; b) étude de contenu et analyse de discours portant sur un corpus de documentation disponible sur le Web ainsi que sur les archives de quatre listes de discussion et de deux forums Usenet; et c) entretiens en ligne synchrones et asynchrones avec une douzaine d'acteurs clé du développement de l'IRC. Tandis que l'identification de moments critiques dans le développement du dispositif a permis de repérer des controverses et événements structurants, c'est leur analyse qui a fait ressortir la notion de service comme clé pour comprendre les modalités de coconstruction du dispositif. Entendu initialement dans son sens courant (lié à la notion d'usager au sens de client), le service s'est peu à peu «traduit» sous la forme de programmes de plus en plus élaborés jusqu'à constituer des boîtes (presque) noires: les «robots» (bots) officiels ou services IRC. Sur EFnet, ce processus a été longtemps inhibé voire réprimé. Mais les usagers ont développé leurs propres réponses aux lacunes que comportait le protocole technique originel, notamment en créant leurs propres bots pour protéger leurs canaux. Par contraste, les promoteurs d'Undemet ont voulu se démarquer d'EFnet en plaçant le service aux usagers et l'implication de l'usager dans le dispositif au coeur de leur projet. Sur Undemet, le channel service est un concept hybride: c'est un service au sens organisationnel, et un service au sens technique de bot. Le flou définitionnel entourant la notion de service dans le discours des acteurs de l'IRC révèle son statut d'objet-frontière autour duquel s'articulent des «philosophies» du chat parfois divergentes au point de creuser des frontières techniques entre réseaux IRC et, par là même, entre communautés de pratique du chat. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : innovation technique, communication médiatisée par ordinateur, dispositif de chat, co-construction, objet-frontière

Although internet chat is a significant aspect of many internet users’ lives, the manner in which participants in quasi-synchronous chat situations orient to issues of social and moral order remains to be studied in depth. The research presented here is therefore at the forefront of a continually developing area of study. This work contributes new insights into how members construct and make accountable the social and moral orders of an adult-oriented Internet Relay Chat (IRC) channel by addressing three questions: (1) What conversational resources do participants use in addressing matters of social and moral order? (2) How are these conversational resources deployed within IRC interaction? and (3) What interactional work is locally accomplished through use of these resources? A survey of the literature reveals considerable research in the field of computer-mediated communication, exploring both asynchronous and quasi-synchronous discussion forums. The research discussed represents a range of communication interests including group and collaborative interaction, the linguistic construction of social identity, and the linguistic features of online interaction. It is suggested that the present research differs from previous studies in three ways: (1) it focuses on the interaction itself, rather than the ways in which the medium affects the interaction; (2) it offers turn-by-turn analysis of interaction in situ; and (3) it discusses membership categories only insofar as they are shown to be relevant by participants through their talk. Through consideration of the literature, the present study is firmly situated within the broader computer-mediated communication field. Ethnomethodology, conversation analysis and membership categorization analysis were adopted as appropriate methodological approaches to explore the research focus on interaction in situ, and in particular to investigate the ways in which participants negotiate and co-construct social and moral orders in the course of their interaction. IRC logs collected from one chat room were analysed using a two-pass method, based on a modification of the approaches proposed by Pomerantz and Fehr (1997) and ten Have (1999). From this detailed examination of the data corpus three interaction topics are identified by means of which participants clearly orient to issues of social and moral order: challenges to rule violations, ‘trolling’ for cybersex, and experiences regarding the 9/11 attacks. Instances of these interactional topics are subjected to fine-grained analysis, to demonstrate the ways in which participants draw upon various interactional resources in their negotiation and construction of channel social and moral orders. While these analytical topics stand alone in individual focus, together they illustrate different instances in which participants’ talk serves to negotiate social and moral orders or collaboratively construct new orders. Building on the work of Vallis (2001), Chapter 5 illustrates three ways that rule violation is initiated as a channel discussion topic: (1) through a visible violation in open channel, (2) through an official warning or sanction by a channel operator regarding the violation, and (3) through a complaint or announcement of a rule violation by a non-channel operator participant. Once the topic has been initiated, it is shown to become available as a topic for others, including the perceived violator. The fine-grained analysis of challenges to rule violations ultimately demonstrates that channel participants orient to the rules as a resource in developing categorizations of both the rule violation and violator. These categorizations are contextual in that they are locally based and understood within specific contexts and practices. Thus, it is shown that compliance with rules and an orientation to rule violations as inappropriate within the social and moral orders of the channel serves two purposes: (1) to orient the speaker as a group member, and (2) to reinforce the social and moral orders of the group. Chapter 6 explores a particular type of rule violation, solicitations for ‘cybersex’ known in IRC parlance as ‘trolling’. In responding to trolling violations participants are demonstrated to use affiliative and aggressive humour, in particular irony, sarcasm and insults. These conversational resources perform solidarity building within the group, positioning non-Troll respondents as compliant group members. This solidarity work is shown to have three outcomes: (1) consensus building, (2) collaborative construction of group membership, and (3) the continued construction and negotiation of existing social and moral orders. Chapter 7, the final data analysis chapter, offers insight into how participants, in discussing the events of 9/11 on the actual day, collaboratively constructed new social and moral orders, while orienting to issues of appropriate and reasonable emotional responses. This analysis demonstrates how participants go about ‘doing being ordinary’ (Sacks, 1992b) in formulating their ‘first thoughts’ (Jefferson, 2004). Through sharing their initial impressions of the event, participants perform support work within the interaction, in essence working to normalize both the event and their initial misinterpretation of it. Normalising as a support work mechanism is also shown in relation to participants constructing the ‘quiet’ following the event as unusual. Normalising is accomplished by reference to the indexical ‘it’ and location formulations, which participants use both to negotiate who can claim to experience the ‘unnatural quiet’ and to identify the extent of the quiet. Through their talk participants upgrade the quiet from something legitimately experienced by one person in a particular place to something that could be experienced ‘anywhere’, moving the phenomenon from local to global provenance. With its methodological design and detailed analysis and findings, this research contributes to existing knowledge in four ways. First, it shows how rules are used by participants as a resource in negotiating and constructing social and moral orders. Second, it demonstrates that irony, sarcasm and insults are three devices of humour which can be used to perform solidarity work and reinforce existing social and moral orders. Third, it demonstrates how new social and moral orders are collaboratively constructed in relation to extraordinary events, which serve to frame the event and evoke reasonable responses for participants. And last, the detailed analysis and findings further support the use of conversation analysis and membership categorization as valuable methods for approaching quasi-synchronous computer-mediated communication.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur vanligt förekommande smilisen är generellt på en chatt och vilka sorter som används. Som ett komplement till detta vill jag även ta reda på om enskilda personer använder många smilisar och hur många sorter dessa representerar. Först redogör jag för tidigare forskning på området och då främst när det gäller ickeverbala signaler och deras motsvarande chattstrategier. Dessutom kategoriserar jag smilisar generellt efter orientering, föreställning, funktion och variation och får på detta sätt en grund att stå på i materialanalys och diskussion. Som motivering till mitt materialval har jag även placerat in olika chattar i tre olika kategorier: parinriktade, gruppinriktade och virtuella världar. Mitt material består av sju dagars loggar från IRC-kanalen #Sweden och omfattar sammanlagt 16582 faktiska inlägg. För att inte påverka resultaten har jag insamlat detta i rollen som spion. Det jag kommer fram till är att smilisar förekommer i 14,5 % av inläggen. Dessa är orienterade både som liggande och stående med en klar övervikt på den förra. Alla tre föreställningar är representerade men föremål och händelser står bara för 1 % av totalen. Även samtliga funktioner används men bara i orienteringen liggande. Slutligen har också variationen av de liggande smilisarna visat sig vara stor. Resultaten komna ur analyser av tre chattare visar sig vara ett bra komplement. En mycket aktiv chattare visar sig endast använda ett fåtal smilisar av ett mycket litet antal sorter. Mindre aktiva chattare använder däremot en större andel smilisar. Smilisen har alltså visat sig vara ett vanligt och ett värdefullt komplement till den reella texten. Den liggande smilisen är till synes helt klart användbarast då den är både enkel att skriva och lätt att förstå. Jag tycker mig också ana att de smilisar som används oftast kan förknippas med genrestilen medan de som endast förekommer sällsynt snarare är tecken på personlig stil. Slutligen argumenterar jag för chattens och sålunda också smilisens fortsatta överlevnad.

Målet med denna uppsats är att dela och undersöka 31 språkgenrer med hjälp av en klusteranalys. Hypotesen är att modernare genrer sprungna ur den senaste digitala utvecklingen är mer lika talspråk trots att de är skrivna. Av detta kommer resultaten från genrerna SMS, Supersynkron chatt och Chattforum att lyftas fram i studien. För att besvara frågeställningen används fem hierarkiska metoder Average-, Complete- och Single-Linkage, Centroid, Ward´s och en icke-hierarkisk metod. Uppsatsen tar avstamp i tidigare forskning från Biber (1988), Jonsson (2013) och Berber (2014) där även datamaterial för alla genrerna förutom SMS hämtas ifrån. Resultaten från de olika metoderna skiljer sig något åt varvid Single-Linkage inte bedöms vara relevant för studien. Inledningsvis stämmer den uppsatta hypotesen. Vid en djupare analys visar det sig att de tre genrerna inte bara är väldigt olika de 28 andra genrerna utan även skiljer sig åt sinsemellan. För att förklara varför behövs en viss lingvistisk förståelse och till det används både tidigare forskningsresultat och bakgrundsfakta om genrerna. Skillnaderna kan bl.a. troligtvis förklaras av att personerna som för konversationerna har olika slags relationer till varandra och att chattarna respektive SMS används för olika ändamål.