<p> </p><p>Idag använder sig företag till viss del av externa värderare. Detta gör de för att öka förtroendet för deras egna interna värderingar. Delvis visar det att internvärdering inte kan anses vara lika objektiv som extern, men också mer sparsamt för företagen. Företagen kan exempelvis välja ut 20 % av deras totala förvaltningsfastigheter som har internvärderats, för att låta en extern värderare också göra en värdering. Dessa 20 % har företagen själva valt ut. Vem säger att resterande 80 % är objektivt värderade, när dem endast blivit internvärderade? Självklart så sparar företag pengar på att internvärdera, men samtidigt lämnas det luckor till att övervärdera för egen vinning.</p><p>Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för objektivitetsdilemmat inom förvaltningsfastighetsbranschen. Tanken är att upplysa om detta problem.</p><p> För värderings frågor inom förvaltningsområdet vill författarna få svar på två frågor:</p><p>Påverkas objektiviteten beroende på vem som utför värderingen av fastigheten?</p><p>Finns det utrymme för subjektiva värderingar vid internvärdering?</p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p>

Idag använder sig företag till viss del av externa värderare. Detta gör de för att öka förtroendet för deras egna interna värderingar. Delvis visar det att internvärdering inte kan anses vara lika objektiv som extern, men också mer sparsamt för företagen. Företagen kan exempelvis välja ut 20 % av deras totala förvaltningsfastigheter som har internvärderats, för att låta en extern värderare också göra en värdering. Dessa 20 % har företagen själva valt ut. Vem säger att resterande 80 % är objektivt värderade, när dem endast blivit internvärderade? Självklart så sparar företag pengar på att internvärdera, men samtidigt lämnas det luckor till att övervärdera för egen vinning. Uppsatsens syfte är att skapa förståelse för objektivitetsdilemmat inom förvaltningsfastighetsbranschen. Tanken är att upplysa om detta problem.  För värderings frågor inom förvaltningsområdet vill författarna få svar på två frågor: Påverkas objektiviteten beroende på vem som utför värderingen av fastigheten? Finns det utrymme för subjektiva värderingar vid internvärdering?

Harmonisering av redovisningsprinciper mellan länder inom EU har försökt uppnås under lång tid och från och med 2005 har det blivit obligatoriskt för noterade företag inom EU att tillämpa IFRS och IAS vid årsbokslut. En av IAS standarder är IAS 40 – Förvaltningsfastigheter där företag som innehar förvaltningsfastigheter kan välja att värdera sina fastigheter antingen enligt anskaffningsvärdemetoden eller verkligtvärdemetoden. Dock väljer de flesta företag att följa IFRS rekommendation, att värdera till verkligt värde. När företag väljer att värdera enligt verkligtvärdemetoden kan värdering ske antingen internt inom företaget eller externt med hjälp av externa värderingsmän. Syftet med vår studie är att undersöka hur svenska och brittiska företag värderar sina förvaltningsfastigheter (internt/externt) och om det råder harmonisering mellan länderna och varför de valt att värdera som de gör. Vår studie innefattar 15 svenska företag och 48 brittiska företag som är noterade på respektive börs och redovisar förvaltningsfastigheter i sin årsredovisning. Vi har valt att använda oss utav en metodkombination av både kvantitativa och kvalitativa metoder för att kunna uppfylla vårt syfte. Undersökningen visade att de svenska och brittiska företagen föredrar olika värderingsmetoder när de värderar förvaltningsfastigheter. I Storbritannien var det tydligt att den externa metoden föredras medan i Sverige var både metoderna populära. Detta pekar på att det inte råder harmonisering vid värdering av förvaltningsfastigheterna i Storbritannien och Sverige efter införandet av IAS 40.