Bakgrund Intravenöst drogmissbruk har ökat under de senaste årtiondena. Mellan 2008–2011 uppskattades cirka 8000 intravenösa drogmissbrukare i Sverige. Ett komplement till beroendesjukvården är sprututbytesprogram (SUP), vilket i Sverige etablerades i Lund 1986. Idag finns nio SUP i Sverige, dit intravenösa drogmissbrukare kan vända sig för att byta använda nålar och verktyg mot sterila, vilket kan leda till minskad smittspridning av blodburna infektionssjukdomar. Förutom distribution av rena nålar och verktyg kan SUP erbjuda olika vårdkontakter. Syfte Syftet med denna studie var att ta reda på ifall SUP kan vara en ingång till vården för intravenösa drogmissbrukare i Sverige, om sjuksköterskors upplevelser av att arbeta på SUP samt om sjuksköterskorna upplever att SUP leder till en ökad tillit till vården hos intravenösa drogmissbrukare. Metod Studien var en kvalitativ intervjustudie. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor verksamma på SUP deltog. Intervjuerna spelades in och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Samtliga sjuksköterskor ansåg sitt arbete meningsfullt och förtroendegivande. De upplevde att SUP var en trygghet för de intravenösa drogmissbrukarna, vilka ofta saknar vårdkontakter. Resultatet visade även att SUP i flera fall blev en första vårdkontakt samt skapade känsla av tillit och förtroende för de intravenösa drogmissbrukarna. Slutsats Vår slutsats av studien var att intravenösa drogmissbrukare hade försämrade vårdkontakter på grund av bristande tillit till vården, någonting SUP arbetar aktivt med att förbättra. SUP möjliggör tillit till vården hos intravenösa drogmissbrukare, tack vare vårdpersonals professionella arbetssätt genom att bemöta och behandla alla likvärdigt samt genom att verka öppensinnat och fördomsfritt.

Syftet med denna systematiska litteratursstudie var att undersöka hur personer med hepatit C upplever mötet med sjukvården. / The aim of this systematic literature review was to explore how persons with Hepatitis C experience the encounters with health care settings.

Background: Drug use is a public health problem associated with increased mortality, morbidity and lack of contact with healthcare. Stigmatization and discrimination surround drug use. Harm reduction aims to improve health without coercive measures to become drug-free in collaboration with people who inject drugs. Harm reduction is evidence-based, cost-effective and reduces the spread of infectious diseases. Needle exchanges provide information about drug-related risks and offer protection against this.  Aim: The aim was to describe experiences of harm reduction in needle exchanges in people who inject drugs.  Method: A qualitative literature study was carried out according to Polit and Beck's nine-step model. 11 articles were included and analyzed thematically according to the model of Braun and Clarke.  Results: The main finding is that people who inject drugs experience that needle exchanges offer knowledge and enable harm reduction. Needle exchanges are a place of health promotion for people who inject drugs.  Conclusion: How people who inject drugs experience the services and what makes them return is important knowledge for harm reduction to reach more people. Continued research is needed on how needle exchanges can reach more people who inject drugs. / Bakgrund: Drogbruk är ett folkhälsoproblem förenat med ökad dödlighet, sjuklighet och bristande kontakt med hälso- och sjukvård. Stigmatisering och diskriminering omgärdar drogbruk. Skadereduktion syftar till att förbättra hälsan utan tvingande åtgärder rörande drogfrihet. Skadereduktion är evidensbaserat, kostnadseffektivt och minskar spridningen av smittsamma sjukdomar. Sprututbyten ger information om drogrelaterade risker och erbjuder skydd mot dessa.  Syftet: Att beskriva erfarenheter av skadereduktion vid sprututbyten hos personer som injicerar droger. Metod: En kvalitativ litteraturstudie enligt Polit och Becks niostegsmodell. Elva artiklar inkluderades och analyserades tematiskt enligt modell av Braun och Clarke. Resultat: Huvudfynd är att personer som injicerar droger upplever att sprututbyten erbjuder kunskap och möjliggör skadereduktion. Sprututbyten är en plats för hälsopromotion för personer som injicerar droger.  Slutsats: Hur personer som injicerar droger upplever erbjuden skadereduktion vid sprututbyten och vad som får dem att återkomma är betydelsefull kunskap för att skadereduktion ska nå fler. Fortsatt forskning behövs om hur sprututbyten kan nå fler personer som injicerar droger.

Syre transporteras i kroppen från lungorna till vävnader bundet till hemoglobin i erytrocyter. Specifikt i hemoglobin är det järnatomen som binder syret. För att det ska bildas erytrocyter är det nödvändigt med järn, folsyra och vitamin B12. Brist på dessa leder till anemi.  Anemi drabbar ca 1/3 av världens befolkning. Det definieras som minskning av friska erytrocyter och leder till att kroppens vävnader inte får tillräckligt med syre. Den vanligaste formen av anemi orsakas av järnbrist. Järnbrist förekommer i två former: absolut eller funktionell. Absolut järnbrist är centralt i detta arbete och innebär låga eller tomma järnförråd som kan leda till järnbristanemi. Denna sker vid bland annat ökat behov, minskat upptag av järn från födan, malabsorption eller kroniska blödningar. Ungefär 1,2 miljarder människor i världen idag har järnbristanemi. De vanligaste symtomen är huvudvärk, blek hud, trötthet och dyspné. Under graviditeten så tredubblas järnbehovet för att kunna försörja moderns ökande blodvolym och erytrocyter, tillväxten av fostret samt placentan och för att kompensera för blodförlusten vid förlossningen. Har man låga eller tomma järnförråd innan graviditeten så riskerar man järnbristanemi. Järnbristanemi hos gravida ökar risken för prematur födsel, låg födelsevikt och missfall. Risken för mödradödlighet har en direkt korrelation med järnbrisanemins svårighetsgrad. Om järnbristanemi lämnas obehandlad så har det nyfödda barnet en ökad risk att själv drabbas av järnbristanemi och det kan även ha en negativ påverkan på barnets kognitiva utveckling. Vid behandling av järnbristanemi ges i första hand oralt järn men vid svårare fall så ges intravenöst järn. Syftet med studien var att jämföra effektivitet och säkerhet av intravenös och oral järn-administration vid järnbristanemi i samband med graviditet och postpartum hos kvinnor. Metoden som används går ut på flera sökningar på Pubmed där sex kliniska studier som passar frågeställningen valdes ut för arbetet. Resultatet från alla dessa artiklar pekar på att intravenös behandling av järnbristanemi är mer effektiv på att öka Hb värden och järndepåer med ökad följsamhet och mindre antal biverkningar. Av det testade preparaten gav järnkarboxymaltos mest lovande resultat. Trots att arbetet hade flera begränsningar som kunde ha förbättrats genom att använda fler homogena kliniska studier så gynnade resultaten från alla sex studier den intravenösa behandlingen över den orala behandlingen. Dock borde alla gravida kvinnor ta oralt järntillskott tidigt i förebyggande syfte, redan under den första trimestern för att undvika utveckling av järnbristanemi. Intravenöst järn bör användas som sista utväg vid svårare typer av anemi, malabsorption samt för att öka följsamheten. / Oxygen is transported in the body from the lungs to tissues while bound to hemoglobin in erythrocytes. Specifically in hemoglobin it is the iron atom that binds the oxygen. Synthesis of erythrocytes place iron, folic acid and vitamin B12. A lack of these compounds leads to anemia. Anemia affects about 1/3 of the world's population. It is defined as lower-than-normal levels of healthy erythrocytes and deprives the body's tissues of oxygen. The most common form of anemia is caused by iron deficiency. Iron deficiency occurs in two forms, absolute or functional iron deficiency. Absolute iron deficiency is central for this study. Absolute iron deficiency implies low or empty iron storages which can cause iron deficiency anemia. This occurs in the event of, among other factors, increased demand for iron, reduced iron content in the food, malabsorption or chronic bleedings. Approximately 1.2 billion people have iron deficiency anemia worldwide. The most common side effects are headache, paleness, fatigue and dyspnea. During pregnancy the need for iron triples to be able to support the mother's increase of blood plasma, erythrocytes, the growth of the fetus and the placenta and to compensate for the blood loss during childbirth. If you have low or empty iron stores before pregnancy, you are at risk for iron deficiency anemia. Iron deficiency anemia in pregnant women increases the risk of prematurity, low birth weight and miscarriage. The risk of maternal mortality has a direct correlation with the severity of iron deficiency anemia. If iron deficiency anemia is left untreated, the newborn has an increased risk of suffering from iron deficiency anemia and also a negative impact on the cognitive development. When treating iron deficiency anemia, oral iron is the primarily treatment but in more severe cases intravenous iron is given. The objective of this study was to compare the efficacy and safety of intravenous and oral iron treatment for iron deficiency anemia in pregnancy and postpartum women. The method used consists of several searches on Pubmed where six clinical studies that fit the aim of this report were chosen. The results from all these articles indicate that intravenous treatment of iron deficiency anemia is more effective at increasing Hb values ​​and iron storages with increased compliance and fewer side effects. The iron preparation that was most promising was ferric carboxymaltose. Although this study had several limitations that could have been improved by using more homogeneous clinical studies, the results from all six studies favored the intravenous treatment over the oral treatment. However, all pregnant women should take oral iron supplements early on as a preventive measure in the first trimester to avoid developing iron deficiency anemia. Intravenous iron should be used as a last resort in more severe types of anemia, malabsorption and to increase compliance.

Bakgrund: Långvarigt drogbruk leder till negativa fysiologiska och psykologiska konsekvenser. Samsjuklighet, stigmatisering och abstinens är några anledningar till att patientgruppen fortsätter sitt drogbruk. Droginjicering är en av orsakerna till att blodsmittor sprids i samhället. Sprututbytesprogrammet är riktat till personer med intravenöst drogberoende och erbjuder remittering, sprututbyte, samtalskontakt och antidotpreparat. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelse av skadereduktion och påverkan påriskbeteende genom deltagande på sprututbytesprogrammet. Metod: En allmän litteraturstudie utgjordes av tio kvalitativa originalartiklar som analyserades tematiskt. Resultat: Tre huvudteman och sex subteman identifierades. Minskat riskbeteende med subtema egenvårdsförmåga och hjälp från flera håll. Ökad relationsbyggnad med subtema hälsofrämjande verksamhet och vårdmötet. Begränsade resurser med subtema fortsatt stigmatisering och när drogberoendet tar överhand. Slutsats: Sprututbytesprogrammet ökarkunskapen om riskbeteende, egenvårdsförmågan och hälsofrämjande livsstilsförändringar. Behandling, utbildning och en känsla av trygghet är viktiga komponenter för konsekvent deltagande på Sprututbytesprogrammet. Verksamheten ökar självkänslan hos patientgruppen till skillnad från annan hälso- och sjukvård och bidrar till att minska sociala klyftor mellan patientgruppen och övriga samhället. Fortsatt stigmatisering och strukturella hinder gör patientgruppen skör vilket belyser behovet av vidare forskning och utbildning för att kunna möta deras vårdbehov. / Background: Addictive disorders lead to negative physiological and psychological consequences. Comorbidity, stigmatization and abstinence are reasons for continued drug use. Intravenous drug use contributes to the spread of blood-borne diseases. The needle-exchange program targets intravenous drug users and offers referrals, needle-exchange, counselling and naloxone. Aim: The purpose was to describe patients' experience of harm reduction and the impact on risk behavior through participation in the syringe exchange program. Method: A literature study based on ten original qualitative articles that were thematically analysed. Result: Three main themes and six sub-themes were identified. Positive life-style change with sub-themes self-care ability and help from different directions. Relationship building with sub-themes health-promotion operations and care meeting. Limited resources with sub-themes continued stigmatization and when drug addiction takes over. Conclusion: Needle-exchange increase patients’ knowledge of risk behaviour, self-care, and positive life-style changes. Treatment, education, and safety are components for continued participation. The program increases self-esteem, and helps reduce the social divide between people with drug addiction and the rest of society. Our research revealed that there are obstacles to consider. Continued stigma and structural barriers make the patients fragile, which highlights the need for continued research and education to be able to meet their care needs.