Bakgrund Narkotikamissbruk är den vanligaste dödsorsaken bland ungdomar i Europa och i Sverige beräknas över 500 människor varje år dö till följd av narkotikarelaterade orsaker. Definitionen av ett tungt narkotikamissbruk är att en person, en eller flera gånger, injicerat narkotika under en 12-månadersperiod eller missbrukat narkotiska preparat dagligen under de senaste fyra veckorna. I dagsläget beräknas cirka 29 500 personer i Sverige ha ett tungt narkotikamissbruk. Injektionsmissbrukare riskerar att smittas av blodburna infektioner, såsom hiv och hepatit C, på grund av delning av kontaminerade injektionsverktyg. Sprututbytesprogram implementerades i Sverige år 1986 och har som syfte att minska spridning av blodburna infektioner. På sprututbytesprogrammen har sjuksköterskorna en central roll där de utför hälsofrämjande åtgärder riktade mot injektionsmissbrukarna. Syfte Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av arbetet på sprututbytesprogram i Sverige. Metod Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer. Nio sjuksköterskor deltog i studien och samtliga sprututbytesprogram i Sverige fanns representerade. Intervjuerna spelades in på band, transkriberades ordagrant och analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Det framkom att sjuksköterskorna upplevde samhällets bemötande av sprututbytesprogrammet delat mellan förespråkare och motståndare. Sjuksköterskorna ansåg sprututbytesprogrammet betydelsefullt i det preventiva arbetet mot blodburna infektioner med tanke på de hälsofrämjande åtgärderna sjuksköterskorna utförde. Sjuksköterskorna framhöll att de upplevde att samspelet mellan dem och injektionsmissbrukarna var positivt men att de, i arbetet med sprututbytesprogrammen, också ibland erfor etiska och moraliska dilemman. Dessa dilemman kunde upplevas betungande för sjuksköterskorna vilket ledde till behov av stöd från kollegor och/eller genom professionell handledning. Slutsats Sjuksköterskorna på sprututbytesprogram har en positiv inställning till sitt arbete då de motverkar ohälsa hos injektionsmissbrukarna genom hälsofrämjande åtgärder. Vid arbetet på SUP upplever sjuksköterskorna etiskt och moraliskt utmanande situationer som leder till känslomässigt engagemang. Trots dessa utmanande situationer upplever sjuksköterskorna att samspelet mellan dem och injektionsmissbrukarna generellt är välfungerande. Sjuksköterskorna framhöll att de får stöd av varandra i arbetsgruppen. Utöver arbetsgruppens stöd fanns hos vissa sjuksköterskor behov av professionell handledning.

Bakgrund Intravenöst drogmissbruk har ökat under de senaste årtiondena. Mellan 2008–2011 uppskattades cirka 8000 intravenösa drogmissbrukare i Sverige. Ett komplement till beroendesjukvården är sprututbytesprogram (SUP), vilket i Sverige etablerades i Lund 1986. Idag finns nio SUP i Sverige, dit intravenösa drogmissbrukare kan vända sig för att byta använda nålar och verktyg mot sterila, vilket kan leda till minskad smittspridning av blodburna infektionssjukdomar. Förutom distribution av rena nålar och verktyg kan SUP erbjuda olika vårdkontakter. Syfte Syftet med denna studie var att ta reda på ifall SUP kan vara en ingång till vården för intravenösa drogmissbrukare i Sverige, om sjuksköterskors upplevelser av att arbeta på SUP samt om sjuksköterskorna upplever att SUP leder till en ökad tillit till vården hos intravenösa drogmissbrukare. Metod Studien var en kvalitativ intervjustudie. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor verksamma på SUP deltog. Intervjuerna spelades in och analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat Samtliga sjuksköterskor ansåg sitt arbete meningsfullt och förtroendegivande. De upplevde att SUP var en trygghet för de intravenösa drogmissbrukarna, vilka ofta saknar vårdkontakter. Resultatet visade även att SUP i flera fall blev en första vårdkontakt samt skapade känsla av tillit och förtroende för de intravenösa drogmissbrukarna. Slutsats Vår slutsats av studien var att intravenösa drogmissbrukare hade försämrade vårdkontakter på grund av bristande tillit till vården, någonting SUP arbetar aktivt med att förbättra. SUP möjliggör tillit till vården hos intravenösa drogmissbrukare, tack vare vårdpersonals professionella arbetssätt genom att bemöta och behandla alla likvärdigt samt genom att verka öppensinnat och fördomsfritt.

Injektionsmissbrukare kan ses som en avvikande grupp från samhället. Målgruppen besitter en problematik som inte bara är svår att leva med, utan även att ta sig ur. Målgruppen väg ur den typen av livssituation omfattas många gånger inte bara av en aktör, utan av flera aktörers ansvarsområde. Injektionsmissbrukare får inte alltid ett bra bemötande i kontakt med myndigheter, och att synen på gruppens problematik skiljer sig åt mellan aktörer. Det fanns ett intresse att undersöka hur anställda inom socialtjänst och sprututbytesprogram, två centrala aktörer i arbetet med målgruppen, upplevde målgruppen. Vidare ämnade studien undersöka vilka attityder och förståelser dessa anställda hade i sitt arbete med målgruppen.   Insamlingen av det empiriska materialet utfördes med hjälp av intervjuer med professionella på socialtjänst och sprututbytesprogram. Intervjumaterialet analyserades utifrån tidigare forskning i ämnet och med utgångspunkt i stämplingsteorin och begreppet doxa. Studien visade på att intervjupersonerna var medvetna om målgruppens roll i samhället och vad missbruksproblematik innebär för den enskilda individen. De hade en bild över hur dessa individer bör bemötas för att nå ett gott resultat. Individerna upplevdes ha identifierat sig med sitt missbruk under en längre tid. Utifrån studien kunde slutsatserna dras att det är viktigt att bemöta injektionsmissbrukare på ett annat sätt än hur individen ofta blir bemötta i samhället, för att personen ska kunna ändra sitt beteende. Det fanns en upplevelse hos intervjupersonerna att samverkan var viktigt i arbetet med målgruppen, men att det sällan var något som fungerade bra. Intervjupersonerna visade att det fanns problematik när det kom till ansvarsfördelningen och att det var viktigt att socialarbetare som arbetar med målgruppen, besitter rätt kunskap för målgruppens problematik.

Bakgrund Personer som injicerar droger uppsöker vården mindre frekvent än övriga befolkningen men löper ökad risk för ohälsa utifrån olika riskbeteenden såsom att dela injektionsmaterial och bruka olagliga substanser. Ohälsa som uppkommer kopplat till injicering av droger orsakar lidande hos individen samt stora kostnader för sjukvården. Förmåga att ta hand om egenvård påverkar möjligheten att bibehålla hälsa och inkluderas i samhället. Syfte Att utforska hur egenvård uppfattas av personer som injicerar droger samt vilket behov av vård dessa personer ger uttryck för. Metod Kvalitativ intervjustudie med explorativ ansats. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 12 personer som besökte sprututbytesmottagningen vid Karolinska universitetssjukhuset i Stockholm. Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat Analysen resulterade i tre kategorier: Önskan om att bibehålla hälsa trots substansbrukssyndrom, Behov av specifik kompetens och personcentrerad vård och Behov av specifik vård och säkra miljöer. I kategorin Önskan om att bibehålla hälsa trots substansbrukssyndrom beskrivs att egenvård uppfattas som att använda droger säkert och att i övrigt upprätthålla en god fysik och psykisk hälsa. I kategorin Behov av specifik kompetens och personcentrerad vård framkom att specifik omvårdnadskompetens och kunskap om substansbrukssyndrom inom hälso- och sjukvården efterfrågas. I kategorin behov av Specifik vård och säkra miljöer beskrivs att personer som injicerar droger efterfrågar tillgång till vård anpassad efter de specifika behov och hälsorisker som droganvändning medför.  Slutsats Egenvård uppfattas som att bibehålla hälsa genom att injicera droger på ett säkert sätt, minska riskbeteende samt att undvika att exkluderas från samhället genom att ta hand om utseende, hygien och sträva mot en meningsfull vardag. Respondenterna uttrycker behov av personcentrerad vård, värdigt bemötande samt kompetens avseende droganvändande hos vårdpersonal. En personlig och kontinuerlig kontakt ses som essentiellt för att förbättra upplevelsen av vård hos denna målgrupp. / Background People who inject drugs are less able to access healthcare than the general population, but are at increased risk of illness related to risk behaviors such as sharing injection equipment and use of illegal substances. Illness caused by injection drug use is related to individual suffering as well as increased health care costs. The ability to perform self-care affects the ability to maintain health and being included in society. Aim The aim was to explore how self-care is percieved by people who inject drugs, as well as the needs of healthcare expressed by these individuals.  Method Qualitative interview study with explorative design. Semi structured interviews were conducted with 12 people visiting a needle exchange clinic at the Karolinska University Hospital in Stockholm, Sweden. The interviews were analyzed using content analysis. Results The analysis resulted in three categories: A wish to maintain good health despite substance use disorder, Need for specific competence and patient-centered care and Need for specific care and safe environments. The category A wish to maintain good health despite substance use disorder showed that self-care was perceived as using drugs in a safe way and to maintain a good physical and mental health overall. The category Need for specific competence and patient-centered care describes a wish for specific nursing skills and increased knowledge of substances use disorders within the health care system. The category Need for specific care and safe environments demonstrate that people who inject drugs are requesting access to healthcare adjusted to their specific needs and health risks. Conclusions The respondents perceive self-care as maintaining health by injecting drugs safely, reduce risk behavior and avoid being excluded from society by caring for appearance, hygiene and striving for a meaningful life. The respondents in this study express the need for person-centered care, dignified treatment and drug use expertise within the health care system. An individual and continuous contact at the needle exchange clinic is essential to improve the experience of health care for these individuals.