Inom nätverksbranchen finns en strävan att gå från proprietära lösningar till en öppen standard för hård- och mjukvara. En term för detta är Whiteboxing och det innebär att användaren ges möjlighet att plocka ihop komponenter efter behov, och själv välja vilken mjukvara som används. I sin enklaste form byggs en Whiteboxrouter av en konventionell PC med två nätverkskort och en mjukvarubaserad routingapplikation. Företaget ÅF är intresserade av att veta hur Whitebox-lösningar för routrar står sig prestandamässigt i relation till konventionella routerlösningar med Application Specific Integrated Circuit. Detta arbete har undersökt prestandan genom att mäta throughput och goodput hos en Cisco 2911-router, en Whiteboxrouter med mjukvaran pfSense, samt en Whiteboxrouter som körde pfSense virtualiserat på ESXi. Dessutom undersöktes respektive konfigurations prestanda när trafiken skickades över IPsec VPN. För mätningarna användes filöverföringar med FTP och mätprogrammet Iperf3. Målet med arbetet var att skapa ett beslutsunderlag som klargjorde eventuella prestandaskillnader och utarbetade rekommendationer för framtida val av routerlösning. Resultatet visade att vid generell paketförmedling var prestandan mellan routrarna relativt jämn, dock rekommenderas den virtualiserade Whiteboxroutern då den fick det bästa resultatet. När trafiken sedan krypterades med IPsec VPN var det stora prestandaskillnader mellan enheterna. Bäst prestanda fick Whiteboxroutern. Författaren ser en vinning med Whitebox-tekniken i stort då den medger att serverutrustning som ska utrangeras på grund av prestandakrav, istället kan fungera som nätverksutrustning (routrar och brandväggar) och fortsätta användas under en större del av den tekniska livslängden. Detta kan på sikt leda till minskad miljöpåverkan och besparingar för företaget.

This work is focused on the issue of wireless networks according to the IEEE 802.11 standard. The main subject of research is the Rate Adaptation Algorithms (RAA). The work also contains a description of simulation environments NS-3 and OMNeT in terms of adaptation algorithms. At the end of the work there is a summary of wireless network simulations in NS-3 and OMNeT environments and their comparison with the actual measurement of network parameters.