Paraplybegreppet intellectual capital (IC) innefattar alla former av tillgångar som saknar fysisk substans och som utgör skillnaden mellan ett företags redovisade värde och deras marknadsvärde. Två noterade företag med identiska tillgångar på balansräkningen kan alltså värderas till helt olika priser. Anledningen är att det finns mer abstrakta former av tillgångar som är svåra att kvantifiera och redovisa. I en årsredovisning finns det utrymme för företag att delge information som de anser viktig. Syftet med studien är att redogöra hur svenska företag inom olika branscher rapporterar och kommunicerar förekomsten av IC genom årsredovisningar. Studien baseras på en kvantitativ innehållsanalys. Utifrån resultatet gör vi en ansats att identifiera eventuella mönster inom branscherna och diskuterar om dessa mönster kan förklaras av branschernas olika egenskaper. Den teoretiska modell som används i denna studie utvecklades av James Guthrie. Med hjälp av Guthries kodschema och definitioner för IC identifierar vi skillnader mellan fyra olika branscher inom Sverige. Dessa branscher är läkemedel, IT-konsult, bank samt fastighetsbranschen. IC delas in i tre huvudkategorier, internal capital, external capital och human capital, vilka i sin tur består av ett antal underkategorier. Kategorierna används som begrepp för att representera de tillgångar i verksamheten som inte kan fångas av den traditionella redovisningen. Insamlingen av data gör vi genom en tvärsnittsstudie bestående av ett teoretiskt urval, där vi analyserar fyra företag inom respektive bransch med högst P/B-tal. Resultatet av vår studie leder till slutsatsen att det finns skillnader mellan branscher vid rapporteringen av IC, genom fördelningen mellan olika underkategorier och framförallt i omfattningen av rapporteringen - skillnader som inte alltid är självklara eller uppenbara. Dessa skillnader framträder inte om fokus ligger på antal och fördelningen av de olika kategorier av IC, utan uppkommer vid en djupare nyanserad analys av hur företagen kommunicerar sitt IC. Därför har vi i vår studie presenterat materialet med citat från de olika företagens årsredovisningar, för att belysa hur IC uttrycks samt för att få med dess kontext. Resultatet visar på att svenska företag inom läkemedelsbranschen kommunicerar mest om internal capital och att bank-, It-konsult- samt fastighetsbranschen kommunicerar mest om external capital. Läkemedelsbranschen rapporterar relativt mycket om IC, jämfört med de resterande branscherna. Det största företaget inom respektive bransch är också det som rapporterade mest IC. / The generic term intellectual capital (IC) contains all forms of assets that lacks the aspect of a physical substance and makes the difference between a company’s book value and market value. Two stock-listed companies with identical assets on the balance sheet can thus be valued at notably different share-price. The reason for this is the presence of more abstract forms of assets that are more difficult to quantify and account for. An annual report contains given space for companies to communicate information that they consider important and relevant. The purpose of this paper is to examine how Swedish companies in different sectors report and communicate the occurrence of intellectual capital by analyzing annual reports. The study is based on a qualitative content analysis. Based on the result, we have made an effort to identify any patterns within the sectors and discuss whether these patterns can be explained by the different characteristics of the sectors. The theoretical model used in this study is developed by James Guthrie. With help of Guthrie’s code scheme and definitions for intellectual capital, we examine differences between four different sectors in Sweden. These sectors are pharmaceuticals, IT consultants, banks and the real estate sector. IC is divided into three main categories, which in turn consist of a number of subcategories. The categories are used as a concept to represent the assets in the business that cannot be seized by the traditional accounting. We have collected the data through a cross-sectional study consisting of a theoretical sample, where we analyze four companies within each sector with the highest price to book value. The results from our research lead us to the conclusion differences exists in between the different sectors when it comes to their reporting of intellectual capital, differences regarding the distribution between different subcategories and particularly in the magnitude of the reports. Differences that sometimes do not come across as obvious or self-evident. These differences will not show if one only focuses on how many numbers there are and allocation of the different categories of IC, but arises from a deeper nuanced analysis of how companies communicate their IC. Therefore, in our study, we have presented the material with quotes from the various companies’ deductions, in order to illustrate how IC is expressed and to capture its context. The result shows that Swedish companies in the pharmaceutical sector communicate mostly about internal capital and that the banking, IT consultancy and real estate sector communicates mostly about external capital. The pharmaceutical sector reports relatively much about IC, compared to the remaining sectors. The largest company in each sector is also the one that reported the most IC.