No description available.

Den här uppsatsen undersöker punken och några aspekter av dess visuella identitet. Genom att söka några av dess konsthistoriska rötter finner man att situationism och dadaism ofta nämns som konströrelser med ett uttryck som punken bygger vidare på. Det kan förklaras genom bland annat att Malcom McClaren och Jamie Reid, som låg bakom lanseringen av Sex Pistols, hade en situationistisk bakgrund. Reids arbete med till exempel skivomslag åt Pistols har också lagt grunden för föreställningen om vad punkestetik är. Med analyser av God Save The Queen 1977 och Nowhere Buses 1972 har jag sökt att ge en förklaring till hur de bilderna kan tänkas fungera utifrån en mottagarkontext av frustrerade, arbetslösa ungdomar i slutet av 70-talet. Säkerhetsnålen som en symbol inom punken kan förstås som en kritik av konsumtionssamhället. Den tvetydiga användningen av svastikan på kläder och flygblad är mer svårtolkad, den kan ses utifrån sitt rent provocerande värde eller som att den tillhör en gammal värld och därför är utan betydelse. Från detta har jag följt punkens förgreningar mot en politiskt medveten subkultur där aktivism, anarkistisk teori och D.I.Y.-filosofi är rådande. D.I.Y. (Do It Yourself) är en viktig aspekt av punkens utveckling. Punken påverkar även andra konstnärliga uttryck som syns hos till exempel den samhällskritiske konstnären Banksy. Det går också att se ett kulturhistoriskt intresse för den ursprungliga punken, som nu blivit en del av kulturarvet. Utifrån bland annat den ideologiska förförståelsen som framträder i min undersökning har jag analyserar två verk av den svenska konstnären, och punkmusikern, Ella Tillema. På verket Mitt Hjärta Är En Bomb 2009 har jag lagt en feministisk blick och Den Postapokalyptiska Skapelseberättelsen (Partyt är Över) 2011 har analyserats utifrån en mottagarkontext med förståelse för anarkistisk aktivism, djurrättsfrågor och dess symboler. Punken som subkultur kan förstås som en motkultur och punkestetik som en motestetik. En slutsats som min undersökning leder till är att punkestetik kan ses både som förhållningssätt och som stil, D.I.Y.-aspekten är betydelsefull i båda avseenden. Som förhållningssätt handlar det bland annat om att inte vara en passiv konsument, utan vara delaktig och det blir i sin praktik till en slags samhällskritik. Identitet och tillhörighet är en viktig del av för att förstå punkestetik som stil. Stilen skapas dels utifrån bilder som haft stort genomslag inom subkulturen, till exempel Reids. Dels utifrån en teknisk amatörism, i vissa fall skenbar, som markerar D.I.Y.-praktiken där alla har möjlighet att vara delaktiga. Det är dock min mening att stil och förhållningssätt inte kan särskiljas om man vill förstå vad punkestetik är.

The following thesis investigates the British punk movement of the mid-late seventies and suggests that, by performing acts of imaginative re-identification, we may gain greater insights into both the phenomenon of punk and aspects of Jesus’ life, ministry, and teaching despite their axiomatic and sometimes problematic differences. To do this we explore the power of the sartorial creations that the movement adopted and the way in which they conveyed an oppositional protest message and stance. We explore punk graphics and the way in which they could offer a targeted critique of the nation. We look at punk performances and how they confrontationally engaged with their audiences and what they wanted to elicit in return. We reflect on women in punk, punk in Northern Ireland and the relationship between punk and the black community and the degree to which punk exhibited a counter-cultural attitude to relationships. Concluding our look at punk we investigate how society, the authorities and commerce reacted to the movement, before investigating punk as a trans-historical essence. Having explored punk and established imaginative connections we then revisit aspects of Jesus’ life and consider him as a subversive who negated some of the national symbols of Israel, collided with Jewish national authority and reversed many of the nation’s perspectives. We look at the more confrontational nature of Jesus, his use of symbolic physical statements and his interaction with women, teaching on enemies and the way he related to the outcast. We then conclude by showing the degree to which the present-day church has been absorbed into the surrounding culture and explore two instances in post-war theology where there has been a recovery of the more seditious pattern within Jesus’ life before seeing whether there is anything that the church may learn from imaginatively identifying with punk.