Genom konsten vill jag fokusera på och utforska sociala relationer och olika former av förtryck, manipulation och motstånd. Jag längtar efter att konsten ska kunna inlemmas i livets alla skeenden för att kritiskt motarbeta binärt tänkande och möjliggöra alternativ till stagnerade mönster.

Denna uppsats behandlar den kristna anarko-primitivismen och dess argument för sin civilisationskritik utifrån Bibeln. Det hävdas att det går att förena kristen tro med anarkism. Det hävdas även att det finns stöd i Bibeln för anarko-primitivism, men att den i paraktiken inte är gångbar. Slutsats framförs att beröringspunkterna mellan Bibeln och anarko-primitivismen gör att dess idéer är rimliga att föra in i det teologiska samtalet.

Moa Martinson var politiskt aktiv syndikalist och feminist, hon debuterade 1933 med Kvinnor och äppelträd och blev en del av den svenska modernismens genombrott, en motröst och en kvinnlig föregångare. I den här uppsatsen gör jag en närläsning av den första delen i debutromanen, “Mor badar”, varvid jag undersöker äppelträdens symboliska funktion, mor Sofis mytiska roll och berättelsens legendartade drag. “Mor badar” handlar om två kvinnor som gör uppror mot samhällets normer i 1800-talets Sverige och fungerar som en sorts urmyt både inuti och utanför texten; den lever vidare hos mor Sofis ättlingar i romanens andra del och gör ett starkt intryck på läsaren. Med utgångspunkt i Bibelns skapelseberättelse, i dialog med Ebba Witt-Brattströms avhandling Moa Martinson – Skrift och drift i trettiotalet och med stöd av historik och artiklar i Pia Laskars bok Anarkafeminism analyserar jag Moa Martinsons text och tolkar den som en feministisk urscen, en påminnelse om ett kvinnornas, eller mänsklighetens, förlorade paradis, eller en framtida vision, en utopi, där människan står i förbund med naturen på ett mera genomgripande, grundläggande, självklart sätt. Mor Sofi blir i denna tolkning en “omedveten anarkist” – en länk i en kedja av tankar och handlingar, individuella och kollektiva, spontana och organiserade, som enligt anarkafeminismen så småningom kommer att leda fram till en omvandling av samhället. På så vis blir “Mor badar” ytterst en berättelse om hopp, en dröm om det goda livet, där den patriarkala, hierarkiska dualism vi har levt med sedan århundraden tillbaka kommer att ersättas av en ny helhetssyn. Splittringen mellan himmel och jord, mänskligt och gudomligt, ande och materia, kvinna och man, ifrågasätts och i stället framträder en vision av skapande, tillit och gemenskap, där förändringsprocessen är det viktiga och kvinnan har modet att leva i samhällets utkant.

This study analyzes the moral dimensions of the polemic rhetorics between the two youth organizations tied to Sweden’s Social Democratic Party in the years 1903–1907, ungsocialisterna, the Young Socialists and ungdemokraterna. the Young Democrats. The examined debate centers around which methods and tactics were best suited to achieve their common goal, the liberation of the workers. Instead of looking at the ideological connotations of their arguments, the study examines which underlying moral assumptions give meaning to the two groups line of reasoning, and how they formulated their own ethical structures in the critique of the other organization. The study positions the debate within the context of the older discussions within the Party about violence as a method in class struggle and also relates it, inter alia, to a broader European framework drawing on the worker movements experiences of the Paris commune in 1871. Results include that both youth organizations considered themselves being bearer of true socialism and that the ethical structure they adhered to was primarily natural and common sense. While the Young Democrats rhetorically created virtues around rationality and science the Young Socialists emphazised a youthfulness associated with an unadulterated feeling and action.

When The Satanic Temple was formed in 2013 they immediately sparked a debate in American media through their political activism. With a Satanic discourse they both confused and angered many people, especially persons from the Christian Right-Wing and other Conservatives. With themselves in focus, they also initiated a debate of what a religion is or should be, after starting to demand religious rights through their activism. The idea of using a Satanic discourse in order to emphasize Left-Wing politics is not a new idea though. Already the Romantic Satanists used a similiar strategy some 200 years ago, and The Satanic Temple is quite vocal about the fact that they see them as forerunners. But traces could also be found in the Anarchistic Satanists of the middle 1800’s and the Feminist Satanists around 1900. This essay shows the inheritence of the political Satanism of the 18- and 1900’s through a discourse analysis of these movements compared with The Satanic Temple. The essay also discusses what defines a religion, viewed through The Satanic Temple’s fight for the status of one and compared to academic research on the subject, mainly the idea of viewing religion as a discourse.

The Swedish arms export has been criticized and heavily covered by the media for many years. The criticism that has often been highlighted concerns an outrage that Sweden exports weapons to autocratic countries. The Swedish arms export has been developing through the years which has led to Sweden being one of the largest arms exports in the world. This has contributed to Sweden gaining a very special position in the world of arms export, where Sweden is a sought-after actor. This study examines why Sweden chooses to export weapons to Saudi Arabia, which is an autocratically ranked country. The investigation is conducted from the perspective of realism. The study aims to provide detailed explanations based on different perspectives within the theoretical framework of realism such as international anarchism, national interest, self interest and balance of power about why Sweden has extensive arms exports to Saudi Arabia. The study shows that even though the Swedish arms export to Saudi Arabia is a paradox with the Swedish ideal, it is inevitable and must be carried out primarily because Sweden, like every nation in the world, must fight for its security and survival.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2007.

<p>This essay is called ”<em>The hunt for anarchists- a study</em> <em>about the police in Stockholm's collection of bandit portrait during the turn of the century 1900</em>”<em> </em>and it is about the criminal category ”Anarchists” who the police in Stockholm used at the turn of the century 1900.  In the archive from the police in Stockholm during the essays time perspective, 1899-1909,  there are about one hundred photographs in the category ”Anarchists”, about half of these pictures have no information besides the names of the people, but the other half, 48 persons, have some information about age, work title and where the person come from. The information showed that the people in the pictures where not from Sweden, and after controlling them in all different kinds of archives I found only ten of them have left any traces in Stockholm. What I realized then was that the people on the pictures are anarchists from different countries in Europe, mostly from Italy, and that the police in Stockholm had these pictures because different police stations around Europe had sent them to the police in Stockholm. The police in Stockholm where on the lookout for fugitive anarchists.</p><p>The literature about the anarchist movement in Italy during this time describe the hard situation for Italian anarchists. The police had persecuted, arrested and executed manyof them so many anarchists had fled abroad. The same was for Russian anarchists after the unsuccessful revolution in 1905. Eight of the ten anarchists of the police photographs who had been in Stockholm where Russians. They were a group who was accused of trying to kill the Russian czar visiting Stockholm in 1909.</p><p>None of the anarchists on the pictures have ever in Stockholm committed a political crime so to find out what a anarchist crime is have not been possible. But the general picture of the anarchists in the photographs is of a man in his 30’s with a working class job, in short: an everyday man.</p>

This essay is called ”The hunt for anarchists- a study about the police in Stockholm's collection of bandit portrait during the turn of the century 1900” and it is about the criminal category ”Anarchists” who the police in Stockholm used at the turn of the century 1900.  In the archive from the police in Stockholm during the essays time perspective, 1899-1909,  there are about one hundred photographs in the category ”Anarchists”, about half of these pictures have no information besides the names of the people, but the other half, 48 persons, have some information about age, work title and where the person come from. The information showed that the people in the pictures where not from Sweden, and after controlling them in all different kinds of archives I found only ten of them have left any traces in Stockholm. What I realized then was that the people on the pictures are anarchists from different countries in Europe, mostly from Italy, and that the police in Stockholm had these pictures because different police stations around Europe had sent them to the police in Stockholm. The police in Stockholm where on the lookout for fugitive anarchists. The literature about the anarchist movement in Italy during this time describe the hard situation for Italian anarchists. The police had persecuted, arrested and executed manyof them so many anarchists had fled abroad. The same was for Russian anarchists after the unsuccessful revolution in 1905. Eight of the ten anarchists of the police photographs who had been in Stockholm where Russians. They were a group who was accused of trying to kill the Russian czar visiting Stockholm in 1909. None of the anarchists on the pictures have ever in Stockholm committed a political crime so to find out what a anarchist crime is have not been possible. But the general picture of the anarchists in the photographs is of a man in his 30’s with a working class job, in short: an everyday man.

Den här uppsatsen undersöker punken och några aspekter av dess visuella identitet. Genom att söka några av dess konsthistoriska rötter finner man att situationism och dadaism ofta nämns som konströrelser med ett uttryck som punken bygger vidare på. Det kan förklaras genom bland annat att Malcom McClaren och Jamie Reid, som låg bakom lanseringen av Sex Pistols, hade en situationistisk bakgrund. Reids arbete med till exempel skivomslag åt Pistols har också lagt grunden för föreställningen om vad punkestetik är. Med analyser av God Save The Queen 1977 och Nowhere Buses 1972 har jag sökt att ge en förklaring till hur de bilderna kan tänkas fungera utifrån en mottagarkontext av frustrerade, arbetslösa ungdomar i slutet av 70-talet. Säkerhetsnålen som en symbol inom punken kan förstås som en kritik av konsumtionssamhället. Den tvetydiga användningen av svastikan på kläder och flygblad är mer svårtolkad, den kan ses utifrån sitt rent provocerande värde eller som att den tillhör en gammal värld och därför är utan betydelse. Från detta har jag följt punkens förgreningar mot en politiskt medveten subkultur där aktivism, anarkistisk teori och D.I.Y.-filosofi är rådande. D.I.Y. (Do It Yourself) är en viktig aspekt av punkens utveckling. Punken påverkar även andra konstnärliga uttryck som syns hos till exempel den samhällskritiske konstnären Banksy. Det går också att se ett kulturhistoriskt intresse för den ursprungliga punken, som nu blivit en del av kulturarvet. Utifrån bland annat den ideologiska förförståelsen som framträder i min undersökning har jag analyserar två verk av den svenska konstnären, och punkmusikern, Ella Tillema. På verket Mitt Hjärta Är En Bomb 2009 har jag lagt en feministisk blick och Den Postapokalyptiska Skapelseberättelsen (Partyt är Över) 2011 har analyserats utifrån en mottagarkontext med förståelse för anarkistisk aktivism, djurrättsfrågor och dess symboler. Punken som subkultur kan förstås som en motkultur och punkestetik som en motestetik. En slutsats som min undersökning leder till är att punkestetik kan ses både som förhållningssätt och som stil, D.I.Y.-aspekten är betydelsefull i båda avseenden. Som förhållningssätt handlar det bland annat om att inte vara en passiv konsument, utan vara delaktig och det blir i sin praktik till en slags samhällskritik. Identitet och tillhörighet är en viktig del av för att förstå punkestetik som stil. Stilen skapas dels utifrån bilder som haft stort genomslag inom subkulturen, till exempel Reids. Dels utifrån en teknisk amatörism, i vissa fall skenbar, som markerar D.I.Y.-praktiken där alla har möjlighet att vara delaktiga. Det är dock min mening att stil och förhållningssätt inte kan särskiljas om man vill förstå vad punkestetik är.