Studiens syfte är att bidra med kunskap om specialpedagogers och förskollärares syn på/ uppfattning av barns delaktighet i förskolan. Tidigare forskning inom området utgår främst från förskollärares syn på delaktighet i förskolan snarare än specialpedagogers uppfattning av barns delaktighet. Eftersom både yrkeskategorierna har en roll inom förskolans utbildningsområde kan det anses vara av relevans att båda rollernas uppfattningar får ta plats, då de i sin yrkesprofession är med och påverkar barnens vardag. Studien har en fenomenografisk ansats där sökandet efter likheter och skillnader i de båda yrkeskategoriernas beskrivningar genomförts med hjälp av enskilda intervjuer av semistrukturerad modell. Den teoretiska utgångspunkten är Jansons (2005) delaktighetsmodell där delaktighet förstås utifrån de sex aspekterna autonomi, engagemang, acceptans, samhandling, tillgänglighet och tillhörighet.Studiens resultat visar att både specialpedagoger och förskollärare beskriver delaktighet i termer av samhörighet och gemenskap samt barns självbestämmande. Resultatet visar också på att arbetet med barns delaktighet i förskolan handlar om att tillgängliggöra barns delaktighet genom anpassningar, vilka ofta villkoras av olika förutsättningar. I studien framgår att anknytningen mellan barn och pedagog är en återkommande faktor i allt arbete med barns delaktighet och den enskilt viktigaste komponenten för att kunna tolka förskolebarns upplevelse av delaktighet i förskolan. Det blir tydligt att det ofta är barnen i behov av särskilt stöd som blir särskilt fokus när barns delaktighet i förskolan diskuteras, eftersom de på många sätt upplevs extra sårbara när det gäller detta.