<p>Avsikten med arbetet är att undersöka om Junibackens sätt att rekrytera i grupp (det vill säga flera kandidater och flera representanter från företaget vid samma tillfälle) är tillämpningsbart i rekryteringsprocessen av traineer på ICA och då i vilken utsträckning. Att rekrytera i grupp har fått allt större utrymme och metoden har gett positiva effekter. På Junibacken har man lyckats sänka personalomsättningen och samtidigt få medarbetarna mer delaktiga och engagerade. ICA använder det vanliga förfarandet vid rekrytering av traineer. (det vill säga en kandidat och en rekryterare alternativt en kandidat och flera representanter från företaget). Rekrytering till denna typ av tjänst är annorlunda i jämförelse med tillsättning av en vanlig tjänsteman på grund av att man vid rekrytering av traineer letar efter en person som är gångbar inom flera olika områden och som har en speciell potential. Med denna bakgrund anser jag att arbetets syfte är relevant och intressant.</p><p>För att kunna göra detta genomförde jag två fallstudier, dels på Junibacken, som rekryterar i grupp och dels på ICA, som använder det vanliga sättet vid rekrytering av traineer. För att få en bredare förståelse för hur rekryteringsprocesserna såg ut på respektive företag intervjuade jag personer med stor inblick inom området: personalansvariga på respektive företag samt en anställd på Junibacken och en blivande trainee på ICA.</p><p>Som teoretisk ram använde jag mig av relevant litteratur som behandlar rekryteringsprocessen. Jag har även använt mig av artiklar som ett komplement till litteraturen för att få en djupare förståelse och bredd.</p><p>Genom undersökningen kom jag fram till att Junibackens sätt att rekrytera på till viss del är tillämpningsbart vid rekryteringsprocessen av traineer på ICA, då främst när det gäller medarbetarnas engagemang och delaktighet i urvalsprocessen. De kan till exempel inneha en informativ roll eller medverka i beslutsprocessen av vem som ska få tjänsten. Jag tror inte att det är lämpligt att genomföra intervjuer med flera kandidater samtidigt.</p>

<p>Mitt intresse för formgivning har varit en bidragande orsak till valet av arbetets inriktning. Att sedan låta barn formge sina drömmöbler föreföll sig mer eller mindre naturligt för mig. Jag har tidigare arbetat som barnskötare med ämnet färg och form. Med min bakgrund kändes det intressant och utmanande med denna projektidé som är att från barns teckningar av en drömmöbel realisera en färdig produkt. Genomförandet av mitt examensarbete började med tre frågeställningar:</p><p>• Hur kan jag leda/iaktta barnen i deras arbete med att skapa sin egen drömmöbel?</p><p>• Hur arbetar jag som möbelhantverkare för att utveckla och bygga barnens drömmöbler på bästa sätt?</p><p>• Hur lyckas jag med projektet?</p><p>För att kunna förverkliga mitt projekt har jag valt att samarbeta med sagolekhuset Junibacken som blev min länk till barnen. Många problem har uppstått men många lösningar har också funnits. Att jag själv har stått för allt arbete från att tillverka möblerna till att vara projektansvarig har på många sätt varit krävande men har också fått mig att ta flera steg framåt i min utveckling som möbelhantverkare. Mitt mål med projektet har varit att återspegla barnens egna bilder av deras drömmöbler och jag tror mig ha uppnått det. Alla sju möbler talar för sig själva och egentligen behöver jag inte säga så mycket om dem.</p>

Mitt intresse för formgivning har varit en bidragande orsak till valet av arbetets inriktning. Att sedan låta barn formge sina drömmöbler föreföll sig mer eller mindre naturligt för mig. Jag har tidigare arbetat som barnskötare med ämnet färg och form. Med min bakgrund kändes det intressant och utmanande med denna projektidé som är att från barns teckningar av en drömmöbel realisera en färdig produkt. Genomförandet av mitt examensarbete började med tre frågeställningar: • Hur kan jag leda/iaktta barnen i deras arbete med att skapa sin egen drömmöbel? • Hur arbetar jag som möbelhantverkare för att utveckla och bygga barnens drömmöbler på bästa sätt? • Hur lyckas jag med projektet? För att kunna förverkliga mitt projekt har jag valt att samarbeta med sagolekhuset Junibacken som blev min länk till barnen. Många problem har uppstått men många lösningar har också funnits. Att jag själv har stått för allt arbete från att tillverka möblerna till att vara projektansvarig har på många sätt varit krävande men har också fått mig att ta flera steg framåt i min utveckling som möbelhantverkare. Mitt mål med projektet har varit att återspegla barnens egna bilder av deras drömmöbler och jag tror mig ha uppnått det. Alla sju möbler talar för sig själva och egentligen behöver jag inte säga så mycket om dem.

Avsikten med arbetet är att undersöka om Junibackens sätt att rekrytera i grupp (det vill säga flera kandidater och flera representanter från företaget vid samma tillfälle) är tillämpningsbart i rekryteringsprocessen av traineer på ICA och då i vilken utsträckning. Att rekrytera i grupp har fått allt större utrymme och metoden har gett positiva effekter. På Junibacken har man lyckats sänka personalomsättningen och samtidigt få medarbetarna mer delaktiga och engagerade. ICA använder det vanliga förfarandet vid rekrytering av traineer. (det vill säga en kandidat och en rekryterare alternativt en kandidat och flera representanter från företaget). Rekrytering till denna typ av tjänst är annorlunda i jämförelse med tillsättning av en vanlig tjänsteman på grund av att man vid rekrytering av traineer letar efter en person som är gångbar inom flera olika områden och som har en speciell potential. Med denna bakgrund anser jag att arbetets syfte är relevant och intressant. För att kunna göra detta genomförde jag två fallstudier, dels på Junibacken, som rekryterar i grupp och dels på ICA, som använder det vanliga sättet vid rekrytering av traineer. För att få en bredare förståelse för hur rekryteringsprocesserna såg ut på respektive företag intervjuade jag personer med stor inblick inom området: personalansvariga på respektive företag samt en anställd på Junibacken och en blivande trainee på ICA. Som teoretisk ram använde jag mig av relevant litteratur som behandlar rekryteringsprocessen. Jag har även använt mig av artiklar som ett komplement till litteraturen för att få en djupare förståelse och bredd. Genom undersökningen kom jag fram till att Junibackens sätt att rekrytera på till viss del är tillämpningsbart vid rekryteringsprocessen av traineer på ICA, då främst när det gäller medarbetarnas engagemang och delaktighet i urvalsprocessen. De kan till exempel inneha en informativ roll eller medverka i beslutsprocessen av vem som ska få tjänsten. Jag tror inte att det är lämpligt att genomföra intervjuer med flera kandidater samtidigt.

This thesis examines the translation of culture-specific phenomena in children’s literature with a theoretical framework based on “translation studies”. In the translation of children’s literature, translators generally choose translations that brings the content closer to the target culture, creating an “acceptable” translation. At the same time, these choices distance the translation from the culture of the original text. The opposite, translations which remain faithful to the original, are called “adequate” with the terminology of translation studies.This thesis presents the result of the parallel reading of the original Madicken på Junibacken, a children’s book written by famous Swedish author Astrid Lindgren, and the Italian version, Martina di Poggio di Giugno, translated by Fiorella Onesti and Isabella Fanti (Salani, Gl’Istrici, 2003). During the reading of the two books, the phenomena specific to the Swedish language culture (realia, in translation studies’ terminology) were collected, listed, grouped according to type of realia (names of persons and places, food, idiomatic expressions, songs and games) and the translation strategy used. The grouping according to translation strategy took as its starting point the ten strategies described by Osimo (2008). The analysis confirmed the initial hypothesis that Martina di Poggio di Giugno would be, like many other translations of children’s books, an “acceptable” translation. A complimentary analysis of corresponding realia in two other translations of Astrid Lindgren books, the Italian versions of Pippi Longstocking and Bill Bergson, Master Detective, showed that one realia can be translated in different ways, leading to different results. The translations in the second phase of the analysis were deemed as slightly less “acceptable” and therefore closer to equivalence with the original texts.