Det som skapas idag är ett resultat av vad som tidigare skett. I den här undersökningen problematiserar och resonerar jag kring samtidens kriterier till historiska traditioner inom möbeltapetseraryrket. Primärt rör sig arbetet kring textila ytor och i detta fall möbelklädslar. Inledningsvis ges en kort bakgrund om inspiration och metod. Vidare följer undersökningens huvuddel där bakgrunden, inspirationen och metoden flätas samman med hjälp av frågeställningen: Hur kan man arbeta med ytan inom möbeltapetsering på fler sätt än vad man tidigare gjort och vidareutveckla arbetet med klädsel? Kan man ta tapetserarstilens tankar om dekoration/ytförändring till dagens ideal och i så fall hur?Avslutningsvis redovisas resultatet i undersökningen där metoden samt teknikproblematiken presenteras i form av ett antal slutprodukter. Sedan följer en reflektion kring frågor som uppkommit under arbetets gång.

<p> </p><p>Under våren 2007 var jag på ett föredrag som hölls av Björn Persson, VD i företaget Vilax AB. Föredraget handlade om måttbeställda handsnörda spiralkärnor som företaget använder vid produktion av sängar och möbler till både offentliga och privata kunder. Mitt intresse fångades och jag började fundera på hur tapetserare kan dra nytta av denna teknik. Detta resulterade i att jag praktiserade två veckor hos Vilax AB under hösten 2008.</p><p>Idag använder man denna typ av spiralkärnor tillsammans med moderna material som exempelvis skum, men nog skulle man väl kunna använda dem tillsammans med traditionella material. Detta skulle kunna underlätta resårarbete i en möbel och samtidigt effektivisera tapetserarens arbete. Visst borde man kunna blanda moderna och traditionella material i en möbel. Man kan fråga sig om det är kommersiellt försvarbart att snöra ett resårhus för hand om man kan köpa en färdig måttanpassad spiralkärna.</p><p>Utöver praktiken hos Vilax AB har jag arbetat praktiskt med en äldre Emmafåtölj från slutet 1800-talet. Fåtöljens gamla resårer har tagits bort och ersatts med en måttbeställd handsnörd spiralkärna från Vilax AB som sedan stoppats med traditionella material såsom linnevävar och tagel. Det är detta mitt examensarbete handlar om.</p><p> </p>

<p> </p><p>Idag kommer det in mycket sittmöbler från 1950- och 1960-talet till tapetserarverkstäderna som är stoppade med skumplast och latex. Det kan ofta vara svårt att veta vad man ska göra med dessa möbler. Man kanske ställs inför frågor som; Måste den gamla stoppningen bytas ut helt? Om man kan bevara, hur länge till kommer den gamla stoppningen att hålla innan den bryts ned helt? Går det ens att bevara? Vad har det för betydelse för värdet av möbeln.</p><p>Jag anser att man som möbeltapetserare bör kunna sin historia och känna till material och tekniker som användes under olika tidsperioder. Så jag har därför valt att avhandla stoppade möbler från 1950- och 1960-talet med fokus på de nya material och tekniker som kom att användas under denna tid. Min avhandling omfattar historik från 1950- och 1960-talet, nya material och tekniker som kom under denna period men också tre dokumenterade tapetserararbeten av sittmöbler. Jag ville se hur möbler från ovannämnda period har stoppats från grunden så jag kunde få en närmare uppfattning om materialen som sådant och hur det är att arbeta med dessa.</p><p>1950-talet var ett experimenterande årtionde med en optimistisk tro på nya tekniker och material som kom efter andra världskriget. I Sveriges satsade man på möbelindustrin och dessutom ökade intresset för inredning i de svenska hushållen.</p><p>1960-talet innebar främst nybyggnationer och moderniseringar av befintliga bostäder, vilket kom att öka efterfrågan på möbler skapade för de unga konsumenterna som flyttade hemifrån och skaffade egna boenden. Unga formgivare och konsthantverkare gav sig till känna med starka färger, stora mönster och nya material. De opponerade sig mot det stillsamt eleganta och sökte en friare och mer uttrycksfull form.</p><p>Typiska former för sittmöbler under 1950-talet var organiska, strömlinjeformade och geometriska former. Man strävade efter att ge möblerna ett svävande eller vilande intryck för att uttrycka lätthet. Det tidiga 1960-talet utmärktes mer av enkla, stilrena och funktionalistiska möbler. I slutet av 1960-talet blev möblerna och inredningen fräckare, mjukare, rundare och färggladare.</p><p>Stoppningen i möblerna, som tidigare bestått av kroll och tagel, ersattes av mer och mer av skumgummi och skumplast, medan resårhus ersattes av spiralkärnor (en mängd sammansatta resårer). Det tidigare hantverket ersattes av modultänkande och produktionen rationaliserades. Det handgjorda förlorade i anseende och sågs som omodernt.</p><p> </p>

<p>Mitt intresse för formgivning har varit en bidragande orsak till valet av arbetets inriktning. Att sedan låta barn formge sina drömmöbler föreföll sig mer eller mindre naturligt för mig. Jag har tidigare arbetat som barnskötare med ämnet färg och form. Med min bakgrund kändes det intressant och utmanande med denna projektidé som är att från barns teckningar av en drömmöbel realisera en färdig produkt. Genomförandet av mitt examensarbete började med tre frågeställningar:</p><p>• Hur kan jag leda/iaktta barnen i deras arbete med att skapa sin egen drömmöbel?</p><p>• Hur arbetar jag som möbelhantverkare för att utveckla och bygga barnens drömmöbler på bästa sätt?</p><p>• Hur lyckas jag med projektet?</p><p>För att kunna förverkliga mitt projekt har jag valt att samarbeta med sagolekhuset Junibacken som blev min länk till barnen. Många problem har uppstått men många lösningar har också funnits. Att jag själv har stått för allt arbete från att tillverka möblerna till att vara projektansvarig har på många sätt varit krävande men har också fått mig att ta flera steg framåt i min utveckling som möbelhantverkare. Mitt mål med projektet har varit att återspegla barnens egna bilder av deras drömmöbler och jag tror mig ha uppnått det. Alla sju möbler talar för sig själva och egentligen behöver jag inte säga så mycket om dem.</p>

<p>I detta examensarbete har jag valt att dokumentera och analysera en soffas stoppningshistoria. Soffan, som även kan kallas en färstmanssoffa, är i nyrokokostil och från ca 1870-talet. En kort beskrivning av historiken kring soffan återges samt lite stilhistoria från tiden då den är tillverkad. Jag har valt att ta tillvara på så mycket som möjligt av stoppningen på soffan, en så kallad bevarandetapetsering. Syftet var att dokumentera soffan, vilka material som använts och vilka åtgärder och förändringar som gjorts under årens lopp. Det visade sig att mycket av stoppningen troligen var original. Jag ville se hur mycket som gick att bevara av stoppningen rent funktionellt, skulle det fungera när det var en möbel som skulle användas och var det värt det? Dokumentationen samt det praktiska arbetet som utförts på soffan åskådliggörs på ett strukturerat sätt med text och bilder. Sist kommer ett avsnitt med diskussion kring bevarandetapetsering och avslutningsvis följer analys, resultat och slutsatser.</p>

<p>Detta examensarbete handlar om en gustaviansk soffa från Löfstad slott. Jag vill visa på alla de förändringar en stoppad möbel kan genomgå under 200 år. Vad som är original och vad som senare tillkommit. I alla dessa spår efter renoveringar kan man söka information. Jag fann stolmakarens signatur vilket gjorde det möjligt att åldersbestämma soffans stomme och jag kunde efter noggrann undersökning konstatera att soffans stoppning var betydligt mycket yngre. Syftet var också att restaurera soffan, att klä om den i ett gammalt sidentyg och förse den med nya snörmakerier. I detta arbete var jag bunden till Emilie Pipers önskemål, Löfstad slotts sista ägarinna, att den för alltid skulle se ut såsom den gjorde när hon dog 1926. Vidare redovisas resultatet av mina efterforskningar om soffans historia och dess ägare.</p> / <p>The object of this project is a Gustavian sofa from Löfstad Castle. My aim was to demonstrate the alterations that upholstered furniture can undergo over two hundred years, showing what is original and what has been added at a later date. It is possible to obtain information from all the traces of restoration. In this sofa I found the stamp of the cabinetmaker, which made it possible to date the frame of the sofa. Furthermore, after thorough investigation I was able to determine that the filling of the sofa was much younger than the frame. My purpose was also to restore the sofa to an appearance as close as possible to the state that it had on the death of Emilie Piper, the last owner of Löfstad, in 1926. However, I also had to respect Emilie Piper’s will which stipulated that nothing was to be changed after her death. Finally, I also present my research concerning the history of this Gustavian sofa and its various owners.</p>

Under våren 2007 var jag på ett föredrag som hölls av Björn Persson, VD i företaget Vilax AB. Föredraget handlade om måttbeställda handsnörda spiralkärnor som företaget använder vid produktion av sängar och möbler till både offentliga och privata kunder. Mitt intresse fångades och jag började fundera på hur tapetserare kan dra nytta av denna teknik. Detta resulterade i att jag praktiserade två veckor hos Vilax AB under hösten 2008. Idag använder man denna typ av spiralkärnor tillsammans med moderna material som exempelvis skum, men nog skulle man väl kunna använda dem tillsammans med traditionella material. Detta skulle kunna underlätta resårarbete i en möbel och samtidigt effektivisera tapetserarens arbete. Visst borde man kunna blanda moderna och traditionella material i en möbel. Man kan fråga sig om det är kommersiellt försvarbart att snöra ett resårhus för hand om man kan köpa en färdig måttanpassad spiralkärna. Utöver praktiken hos Vilax AB har jag arbetat praktiskt med en äldre Emmafåtölj från slutet 1800-talet. Fåtöljens gamla resårer har tagits bort och ersatts med en måttbeställd handsnörd spiralkärna från Vilax AB som sedan stoppats med traditionella material såsom linnevävar och tagel. Det är detta mitt examensarbete handlar om.

Detta examensarbete handlar om en gustaviansk soffa från Löfstad slott. Jag vill visa på alla de förändringar en stoppad möbel kan genomgå under 200 år. Vad som är original och vad som senare tillkommit. I alla dessa spår efter renoveringar kan man söka information. Jag fann stolmakarens signatur vilket gjorde det möjligt att åldersbestämma soffans stomme och jag kunde efter noggrann undersökning konstatera att soffans stoppning var betydligt mycket yngre. Syftet var också att restaurera soffan, att klä om den i ett gammalt sidentyg och förse den med nya snörmakerier. I detta arbete var jag bunden till Emilie Pipers önskemål, Löfstad slotts sista ägarinna, att den för alltid skulle se ut såsom den gjorde när hon dog 1926. Vidare redovisas resultatet av mina efterforskningar om soffans historia och dess ägare. / The object of this project is a Gustavian sofa from Löfstad Castle. My aim was to demonstrate the alterations that upholstered furniture can undergo over two hundred years, showing what is original and what has been added at a later date. It is possible to obtain information from all the traces of restoration. In this sofa I found the stamp of the cabinetmaker, which made it possible to date the frame of the sofa. Furthermore, after thorough investigation I was able to determine that the filling of the sofa was much younger than the frame. My purpose was also to restore the sofa to an appearance as close as possible to the state that it had on the death of Emilie Piper, the last owner of Löfstad, in 1926. However, I also had to respect Emilie Piper’s will which stipulated that nothing was to be changed after her death. Finally, I also present my research concerning the history of this Gustavian sofa and its various owners.

I detta examensarbete har jag valt att dokumentera och analysera en soffas stoppningshistoria. Soffan, som även kan kallas en färstmanssoffa, är i nyrokokostil och från ca 1870-talet. En kort beskrivning av historiken kring soffan återges samt lite stilhistoria från tiden då den är tillverkad. Jag har valt att ta tillvara på så mycket som möjligt av stoppningen på soffan, en så kallad bevarandetapetsering. Syftet var att dokumentera soffan, vilka material som använts och vilka åtgärder och förändringar som gjorts under årens lopp. Det visade sig att mycket av stoppningen troligen var original. Jag ville se hur mycket som gick att bevara av stoppningen rent funktionellt, skulle det fungera när det var en möbel som skulle användas och var det värt det? Dokumentationen samt det praktiska arbetet som utförts på soffan åskådliggörs på ett strukturerat sätt med text och bilder. Sist kommer ett avsnitt med diskussion kring bevarandetapetsering och avslutningsvis följer analys, resultat och slutsatser.

Målet med detta examensarbete har varit att presentera ett relevant beslutsunderlag för val av grundstoppningsmaterial till sittmöbler i dagligt bruk.Genom test av hållbarhet och förslitning hos fem olika sitsar med olika stoppningsmaterial och genom blindtester av dessa fem sitsar, före och efter hållbarhets- och förslitningstest, har jämförbara värden, både objektiva och subjektiva upplevelser tagit fram.Det ur alla synvinklar bästa alternativet både med hänsyn till pris, hållbarhet och subjektiv upplevelse av komfort och hållbarhet visades sig vara vulkaniserat tagel.