Idag kommer det in mycket sittmöbler från 1950- och 1960-talet till tapetserarverkstäderna som är stoppade med skumplast och latex. Det kan ofta vara svårt att veta vad man ska göra med dessa möbler. Man kanske ställs inför frågor som; Måste den gamla stoppningen bytas ut helt? Om man kan bevara, hur länge till kommer den gamla stoppningen att hålla innan den bryts ned helt? Går det ens att bevara? Vad har det för betydelse för värdet av möbeln. Jag anser att man som möbeltapetserare bör kunna sin historia och känna till material och tekniker som användes under olika tidsperioder. Så jag har därför valt att avhandla stoppade möbler från 1950- och 1960-talet med fokus på de nya material och tekniker som kom att användas under denna tid. Min avhandling omfattar historik från 1950- och 1960-talet, nya material och tekniker som kom under denna period men också tre dokumenterade tapetserararbeten av sittmöbler. Jag ville se hur möbler från ovannämnda period har stoppats från grunden så jag kunde få en närmare uppfattning om materialen som sådant och hur det är att arbeta med dessa. 1950-talet var ett experimenterande årtionde med en optimistisk tro på nya tekniker och material som kom efter andra världskriget. I Sveriges satsade man på möbelindustrin och dessutom ökade intresset för inredning i de svenska hushållen. 1960-talet innebar främst nybyggnationer och moderniseringar av befintliga bostäder, vilket kom att öka efterfrågan på möbler skapade för de unga konsumenterna som flyttade hemifrån och skaffade egna boenden. Unga formgivare och konsthantverkare gav sig till känna med starka färger, stora mönster och nya material. De opponerade sig mot det stillsamt eleganta och sökte en friare och mer uttrycksfull form. Typiska former för sittmöbler under 1950-talet var organiska, strömlinjeformade och geometriska former. Man strävade efter att ge möblerna ett svävande eller vilande intryck för att uttrycka lätthet. Det tidiga 1960-talet utmärktes mer av enkla, stilrena och funktionalistiska möbler. I slutet av 1960-talet blev möblerna och inredningen fräckare, mjukare, rundare och färggladare. Stoppningen i möblerna, som tidigare bestått av kroll och tagel, ersattes av mer och mer av skumgummi och skumplast, medan resårhus ersattes av spiralkärnor (en mängd sammansatta resårer). Det tidigare hantverket ersattes av modultänkande och produktionen rationaliserades. Det handgjorda förlorade i anseende och sågs som omodernt.

Mitt intresse för formgivning har varit en bidragande orsak till valet av arbetets inriktning. Att sedan låta barn formge sina drömmöbler föreföll sig mer eller mindre naturligt för mig. Jag har tidigare arbetat som barnskötare med ämnet färg och form. Med min bakgrund kändes det intressant och utmanande med denna projektidé som är att från barns teckningar av en drömmöbel realisera en färdig produkt. Genomförandet av mitt examensarbete började med tre frågeställningar: • Hur kan jag leda/iaktta barnen i deras arbete med att skapa sin egen drömmöbel? • Hur arbetar jag som möbelhantverkare för att utveckla och bygga barnens drömmöbler på bästa sätt? • Hur lyckas jag med projektet? För att kunna förverkliga mitt projekt har jag valt att samarbeta med sagolekhuset Junibacken som blev min länk till barnen. Många problem har uppstått men många lösningar har också funnits. Att jag själv har stått för allt arbete från att tillverka möblerna till att vara projektansvarig har på många sätt varit krävande men har också fått mig att ta flera steg framåt i min utveckling som möbelhantverkare. Mitt mål med projektet har varit att återspegla barnens egna bilder av deras drömmöbler och jag tror mig ha uppnått det. Alla sju möbler talar för sig själva och egentligen behöver jag inte säga så mycket om dem.

I denna uppsats kommer jag att fördjupa mig i en teknik som används inom möbeltapetsering och som kallas pocketspring. Inom detta område finns det väldigt lite litteratur och genom mitt arbete hoppas jag få fylla på med mera kunskap. Jag kommer att fördjupa mig i några av de frågor jag ställt mig under arbetets gång och eftersom jag känner väldigt positivt inför detta arbetssätt så vill jag försöka skapa en text som gör att fler skall våga testa på denna teknik. Det som intresserat mig är fördelarna kring en pocketspringmetod men även var jag anser att svårigheterna ligger samt funderingar kring hur eller om man kan skriva en manual som funkar att följa från början till slut.

Denna uppsats beskriver delar av processen med mitt examensarbete, somäven är ett gesällarbete. Fokus ligger på klädseltekniker med olika typer avmaterial så som läder och textil. Med utgångspunkt i mitt gesällarbeteundersöker jag hur klädseltekniker inom yrket möbeltapetsering går till idagoch hur det har sett ut över tid.Med en kunskapsteoretisk bakgrund har jag undersökt likheter och skillnadergällande klädselarbete med olika material och huruvida dessa kan beskrivaspå ett pedagogiskt och kunskapsförmedlande sätt, så att det kommer till nyttaför kommande generationer av tapetserare.Genom litteraturstudier, intervjuer och experiment har jag både praktiskt ochteoretiskt försökt identifiera gemensamma grundtankar hos erfarna tapetseraregällande klädselarbete och dokumenterat detta på ett trovärdigt sätt. Uppsatsen är uppdelad i två större delar där den första delen berör denhistoriska aspekten av klädseltekniker och hur det har utvecklats över tid. Den andra delen beskriver praktiska experiment rörande klädsel av möbler ikombination med min gesällmöbel. Detta för att validera och synliggörakunskapen och kunna presentera den på ett trovärdigt sätt.Tillvägagångssättet redovisas i text och bilder. Uppsatsen avslutas med endiskussion gällande behovet och nyttan i att hantverkskunnandet gällandeklädseltekniker inom tapetsering dokumenteras och värdet i att föra dettavidare in i framtiden.