In this phenomenographic study of social workers’ experiences regarding working with perpetrators of intimate partner violence (IPV), three focus areas were covered; causes of the use of violence in IPV relationships, effective strategies in the work with perpetrators of IPV, and the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships. The experiences regarding causes of use of violence in intimate partner relationships comprised own experiences of abuse from IPV, mental health causes, toxic masculinity, and childhood negligence. These described causes were connected to a structural perspective, a structural societal perspective, a social psychologic perspective, and an individual psychologic perspective. The experiences regarding effective strategies in the work with perpetrators of IPV comprised the establishment of a good work alliance with the perpetrator, to acknowledge the perpetrator’s person, and to promote the perpetrator’s full undertaking of the responsibility for the violence. Lastly, the experiences regarding the perpetrators’ justification of their use of violence in their intimate partner relationships comprised shifting of the responsibility for the violence, impuissance, and an undertaking of the responsibility for the violence. The justification of the violence was connected to how the perpetrators did not want to identify themselves as perpetrators of IPV. / I denna fenomenografiska studie av socialarbetares uppfattning om arbetet med utövare av våld i nära relation speglas tre områden; orsaker bakom våldsutövande, verksamma strategier i arbetet med våldsutövare samt våldsutövares rättfärdigande av sitt våldsutövande. Uppfattningarna kring orsaker bakom våldsutövare innefattade erfarenheter av våldsutsatthet, påverkan av psykisk ohälsa, maskulinitetsfällan och försummelse i barndomen. Rötterna till dessa orsaksförklaringar kunde ses i kopplingar till strukturellt perspektiv, strukturellt samhällsperspektiv, socialpsykologiskt perspektiv samt individualpsykologiskt perspektiv. De uppfattningar som lyftes gällande strategier informanterna har i arbetet med våldsutövare innefattade en betoning av att etablera en god arbetsrelation med våldsutövaren, att bekräfta våldsutövaren som person och att främja ansvarstagande. Informanterna beskrev en balansgång där etablerande av en tillitsfull allians med våldsutövaren är avgörande, samtidigt som det är av största vikt att lyckas förhålla sig fördömande gentemot de handlingar våldsutövaren utfört. Slutligen handlade uppfattningarna bland informanterna kring våldsutövarnas rättfärdigande av sitt våldsanvändande om ansvarsförskjutning, maktlöshet samt ansvarstagande återspeglas. Våldsutövarna tenderade enligt informanterna att förlägga ansvaret utanför sig själva och uttrycka en upplevelse av maktlöshet inför det egna våldsutövandet. Informanternas uppfattningar uttryckte att våldsutövarnas rättfärdigande var ett tecken på det starka motstånd de bar mot att acceptera sig själva som våldsutövare.

Given the social importance of understanding violence and why it is applied, this study offers a thorough discussion on antifascists actions and perceptions in relation to violence. While previous research has examined antifascism, a substantial understanding of the concept and justification of violence through individual frames has fallen short. With the objective to contribute to the field of peace and conflict through theoretical approaches in the discipline of sociology, this study aims to contribute to decreasing this gap. With the help of Erving Goffman’s Framing Analysis, previous research, and thematic analysis, this study accounts for the individual perceptions and meanings ascribed to social situations and violence within anti-fascism. By conducting eight semi-structured interviews with individuals who identify themselves as active antifascists, this study has been able to demonstrate the importance of recognising the subjective understanding of violence as a means for an antifascist goal. Indeed, the antifascist perceptions are highly individual, where the mere notion that is agreed upon is that fascism has to be countered. While certain individuals justify violence for an antifascist purpose, it is framed as self-defence – but that violence is justified for the greater aim of antifascism, is not proved as a commonality. / Med den sociala vikten av att förstå våld och varför det tillämpas, har denna studie ämnat att bidra med en djupgående diskussion om antifascistiska handlingar och uppfattningar i relation till våld. Även om tidigare forskning har undersökt antifascism, saknas det en grundlig förståelse för konceptet och rättfärdigandet av våld genom individuella ramar. Med syftet att bidra till området för fred och konflikt genom teoretiska angrepp inom sociologins disciplin, syftar denna studie till att minska detta gap. Med hjälp av Erving Goffmans ramanalys, tidigare forskning och tematisk analys, har denna studie kunnat redogöra för individuella uppfattningar och den inneboende meningen som tillskrivs sociala situationer och våldsamma handlingar. Genom att genomföra åtta semistrukturerade intervjuer med individer som identifierar sig som aktiva antifascister har denna studie kunnat belysa vikten av att uppmärksamma de subjektiva förståelserna av våld som ett medel för ett antifascistiskt ändamål. De antifascistiska uppfattningarna är individuella, och den gemensamma uppfattningen som enar antifascister är att fascism måste motverkas. När våld är rättfärdigat av dessa individer är det inom ramen av självförsvar, men att våld är rättfärdigat för det större antifascistiska syftet, är bevisligen inte en konsensus.