<p>Värdet av ett konstverk på auktionsmarknaden kan bestämmas av ett antal faktorer såsom marknad, trender, smak mm. Även begreppen aura och konstnärens kanonisering kan spela en stor roll för värdet. Syftet med uppsatsen är att ge en inblick i hur aura och kanonisering kan påverka värdet av konst. Det är troligt att det inte finns någon tidigare forskning i större utsträckning som har inriktat sig på detta specifika problem.</p><p>Tillvägagångssättet är att uppsatsen inleds med en genomgång av begreppen aura och kanonisering samt en kort analys av hur konstvärdering går till i praktiken. Därefter analyseras tre verk, som har sålts till ett lågt pris på kvalitetsauktion i Stockholm, med avseende på konstnärens kanonisering och verkets aura för att försöka utröna hur detta har påverkat värderingen.</p><p>De tre verken är Carl Johansson, <em>Strandlandskap i aftonljus</em>, Dirck van Baburen (hans efterföljare) <em>Dryckesbroder</em> samt Edv. Stengel, <em>Hamnbild i månsken</em>.</p><p>Kanon har här definierats som en "kändislista" över väl etablerade konstnärer. Den klassiska kanon bygger på tanken att kvaliteten hos konst objektivt kan bestämmas. Det finns emellertid ett högst subjektivt element i konsten som kan beskrivas som verkets aura. Denna kan beskrivas som det element som finns i ett original men inte i en kopia, dess historia, slitage mm. Till detta hör även konstnärens uttryck av något sinnligt och estetiskt som förmedlar en upplevelse när man betraktar verket.</p><p>Slutsatsen är att de tre analyserade verken med låg aura och låg kanonisering har sålts till ett förhållandevis lågt pris. Ett av de analyserade verken hade en kanoniserad konstnär (Carl Johansson) men det räckte inte till för att ge en högre värdering.</p>

Värdet av ett konstverk på auktionsmarknaden kan bestämmas av ett antal faktorer såsom marknad, trender, smak mm. Även begreppen aura och konstnärens kanonisering kan spela en stor roll för värdet. Syftet med uppsatsen är att ge en inblick i hur aura och kanonisering kan påverka värdet av konst. Det är troligt att det inte finns någon tidigare forskning i större utsträckning som har inriktat sig på detta specifika problem. Tillvägagångssättet är att uppsatsen inleds med en genomgång av begreppen aura och kanonisering samt en kort analys av hur konstvärdering går till i praktiken. Därefter analyseras tre verk, som har sålts till ett lågt pris på kvalitetsauktion i Stockholm, med avseende på konstnärens kanonisering och verkets aura för att försöka utröna hur detta har påverkat värderingen. De tre verken är Carl Johansson, Strandlandskap i aftonljus, Dirck van Baburen (hans efterföljare) Dryckesbroder samt Edv. Stengel, Hamnbild i månsken. Kanon har här definierats som en "kändislista" över väl etablerade konstnärer. Den klassiska kanon bygger på tanken att kvaliteten hos konst objektivt kan bestämmas. Det finns emellertid ett högst subjektivt element i konsten som kan beskrivas som verkets aura. Denna kan beskrivas som det element som finns i ett original men inte i en kopia, dess historia, slitage mm. Till detta hör även konstnärens uttryck av något sinnligt och estetiskt som förmedlar en upplevelse när man betraktar verket. Slutsatsen är att de tre analyserade verken med låg aura och låg kanonisering har sålts till ett förhållandevis lågt pris. Ett av de analyserade verken hade en kanoniserad konstnär (Carl Johansson) men det räckte inte till för att ge en högre värdering.

Denna uppsats undersöker hur den svenska konstnären Greta Knutson historiskt sett har kanoniserats i relation till sitt förhållande med den kände dadaisten Tristan Tzara och den franska surrealiströrelsen under 1920- och 1930-talet. Knutson hade en lång och produktiv karriär och uppsatsens intention är att flytta fokus från de tidiga dagarna i Paris med surrealisterna till hennes senare konstnärliga period, räknad från slutet på 1960-talet fram till hennes död 1983. Min tes är att en radikal stilförändring då skedde till ett, paradoxalt nog, mer surrealistisk konstnärligt uttryck. Med hjälp av Griselda Pollock och det teoretiska begreppet ”kanonisering” ifrågasätts varför denna senare period i stort har gått förbi konsthistorien och hur Knutsons relation till surrealismen sett ut. Genom en formalistisk analys presenteras därefter verken La Surprise, Feu dans la maison och Det stulna brevet, vilka är representativa för Knutsons senare konstnärliga period. / This essay examines how Swedish born artist Greta Knutson has been historically canonised in reference to her relationship with the famous Dadaist Tristan Tzara and the French surrealist movement of the 1920’s and 1930’s. Knutson had a long and productive career and the overall purpose of my essay is to change focus from the early days in Paris with the Surrealists into her later artistic period, counted from the late 1960’s until her death in 1983. It is claimed here that she then made a radical change of style into, paradoxically, a more surrealistic artistic expression. Through Griselda Pollock and the term “canonisation” I’m exploring and questioning why Knutson’s later career has gone unnoticed in art history and I’m also looking at Knutson’s relation to surrealism. Through a formalistic analysis the artworks La Surprise, Feu dans la maison and Det stulna brevet are presented, which are representative for Knutson’s later artistic period.

In hierdie studie word ondersoek ingestel na die rolspelers in die Afrikaanse literêre sisteem wat tot kanonisering aanleiding gee. Die literêre sisteem word gekarteer deur die publikasies, resepsie daarvan en openbare debatte daaroor vir die tydperk 2000–2009 te ondersoek. Daar word aandag gegee aan die uitgewersbedryf; mediapraktyke; literêre pryse; vertalings; bloemlesings; literatuurgeskiedenisse; skryfskole; verwerking van literêre werke vir film en die uitvoerende kunste; die impak wat die sensuurwetgewing op die status van skrywers en die bedryf gehad het; leeskringe en ’n aantal kleiner rolspelers soos boeksubsidies, biblioteke, literêre tydskrifte, skrywersverenigings en literêre toerisme. Daar word verder ook aandag gegee aan die wyse waarop hiërargieë in die sisteem tot stand kom, kanonisering bewerkstellig word, knelpunte in die magspel tot uiting kom in veral openbare debatte, en die wyse waarop eksterne faktore op die sisteem inspeel. Die studie wys op die fyn netwerk wat onstaan as verbande tussen verskillende rolspelers in die literêre sisteem van nader ondersoek word. / Thesis (PhD)--University of Pretoria, 2013. / gm2013 / Information Science / unrestricted

Thesis (MA (Afrikaans and Dutch))--University of Stellenbosch, 2003. / AFRIKAANSE OPSOMMING: Die doelstelling met hierdie studie is om die verskyning en ontvangs van Afrikaanse dig-debuutbundels teen die millenniumwending met behulp van die polisisteemteorie te bestudeer. Dié teorie behels dat die literatuur as 'n sisteem tussen ander sisteme in die samelewing beskryf word. In hierdie geval word die sisteemgrens tot die Afrikaanse poësie beperk. Die resepsies van die ses debuutbundels wat in 1999–2000 verskyn het en wat vir die Ingrid Jonker-prys in aanmerking geneem is, word ondersoek. Binne die polisisteemverband word 'n studie onderneem na die marginalisering van die Afrikaanse poësie; dít terwyl die poësie as sodanig reeds 'n gemarginaliseerde genre is. Dié marginalisering is grootliks die gevolg van ekonomiese oorwegings – hoofstroomuitgewers dink twee maal daaroor voordat hulle 'n digbundel uitgee, veral 'n debuutdigbundel. Terwyl die poësie in die orale vorm toenemend gewild blyk te wees, is daar nie veel publikasie-moontlikhede vir debuutdigters nie. Hierdie toestand gaan veral die opkomende digters nadelig tref. In hoofstuk 1 word 'n uiteensetting van die studie gegee. Die stand van sake in die Afrikaan-se poësiesisteem teen die millenniumwending word voorlopig beskryf. Die doel van die navorsing, die afbakening van die studie-objek en die hoofstukindeling van die tesis word uiteengesit. Hoofstuk 2 bied 'n uiteensetting van die polisisteemteorie, wat gegrond is op die werk van die Russiese Formaliste. Verder word aandag bestee aan 'n omskrywing van die poli-sisteem, die struktuur van die polisisteem en die toepassingsmoontlikhede van die teorie. 'n Teoretiese oorsig van kanonisering in die literatuur word in hoofstuk 3 onderneem. In dié hoofstuk word die verskillende definisies van die konsep kanon gegee, die verskillende soorte kanons en die proses van kanonvorming word bespreek. Laastens word die invloede van kanonisering vermeld. Die Afrikaanse literêre veld is die fokuspunt in hoofstuk 4, waar die poësie as gemargina-liseerde genre, die voorkoms van die Afrikaanse poësieveld, die Ingrid Jonker-prys en die rol van die uitgewer bespreek word. Die vraag na die afwesigheid van die "nuwe stemme" in die letterkunde word ook ondersoek. Die toekoms van die Afrikaanse poësie word verder onder die soeklig geplaas. In hoofstuk 5 word 'n studie onderneem van die resepsies van die ses debuutbundels van 1999–2000. Die resensent as kritikus en die taak van resensente word eerstens ondersoek. Kwalitatiewe en kwantitatiewe ondersoeke word onderneem ten einde na te gaan welke van die debutante moontlik die kanondrempel kan oorsteek. In die slothoofstuk, hoofstuk 6, word die bevindinge van die ondersoek saamgevat ten einde die gesprek oor die Afrikaanse poësie verder te voer. Verdere moontlike navorsingsterreine word uitgestippel. / ENGLISH ABSTRACT: The aim of this study is to examine the publication and reception of first volumes of poetry at the end of the twentieth century by means of the polysystem theory. This theory maintains that literature should be considered as a system within other systems in society. In this case the systemic boundary is limited to Afrikaans poetry. The reception of six first volumes of poetry that appeared between 1999 and 2000 and were taken into account for the Ingrid Jonker Prize is investigated. A study is made of the reception of Afrikaans poetry within the polysystemic context and in the light of the fact that poetry is already a marginalised genre. This marginalisation is largely the result of economic pressures – mainstream publishers think twice before publishing a volume of poetry, especially a first volume. While poetry, particularly oral poetry, seems to be increasingly popular, there are few publishing opportunities for new poets. This situation is going to affect especially upcoming poets negatively. Chapter 1 gives an outline of the study. The state of affairs in the Afrikaans poetry system at the end of the twentieth century is described briefly. The aim of the research, the delimitation of the field of study, and the organisation of the chapters of the thesis are set out. Chapter 2 offers an explanation of polysystems theory, which has its foundations in Russian Formalism. The chapter also describes the structure of a polysystem and discusses the possible applications of the theory. Chapter 3 presents a theoretical overview of the process of canonisation in literature. Different definitions of the concept of the canon are given and the process and effects of canonisation are considered. Chapter 4 focuses on Afrikaans literature, including discussion of poetry as a marginalised genre, the future of Afrikaans poetry, the Ingrid Jonker Prize, and the role of the publisher. The issue of the absence of "new voices" in literature is also investigated, as well as the future of Afrikaans poetry. Chapter 5 examines the reception of six first volumes of poetry between 1999 and 2000. The reviewer as literary critic and the function of reviewing are considered first. Qualitative and quantitative studies are undertaken in order to determine which of the first volumes might be incorporated into the canon. Chapter 6 draws together the findings of the investigation in order to extend the discussion on Afrikaans poetry. Possible areas of research are suggested.