Northern Sweden, or Norrland, is depicted as a periphery in many areas in Swedish society and the peripheralization is produced and reproduced in media, culture, and news as well as political rhetoric. Karin Smirnoff´s novel Jag for ner till bror is set in a small town in Northern Sweden, making it a relevant object of study for how peripheral representations are reproduced or criticized in literature, which is the aim of this essay. By using established theories concerning centre and periphery, which has been adapted for use in literary analysis by focusing on external as well as internal characterizations, in combination with a method of thematic analysis this essay hopes to answer the questions: What representations of centre and periphery can be found in the text? How does the text represent the Northern small town? And how does the text represent the “närande och tärande”, an established dichotomy in centre and periphery rhetoric? The results of this study show that the novel process these representations in a nuanced way, and critically reproduces them. The main protagonist's struggle with trauma shows an internal periphery and illustrates the depth and nuance of these concepts.

Studien har syftat till att undersöka huruvida Karin Smirnoffs bok Vi forupp med mor från 2019 kan användas i gymnasieundervisningen som exempel på en bok somillustrerar en laestadiansk rörelse i dagens Sverige. Detta har gjorts genom en litteraturstudie,där företeelser i Vi for upp med mor har jämförts med liknande händelser berättat av Maj-LisPalo i hennes bok Sommarsvalor och vintermesar – en bok om att leva i den laestadianskaväckelserörelsen idag från år 2000. Avslutningsvis har det skrivits en diskussion om på vilketsätt boken kan användas i religionsundervisningen på gymnasiet, och vilken eventuellproblematik den kan medföra utifrån Johan Wickströms teori om didaktisk textkompetens ireligionsundervisningen. Studien visar att det finns många likheter mellan Gemenskapen iSmirnoffs bok och den laestadianska rörelsen, men att de skiljs åt i det att Gemenskapenframstår som strängare i flera avseenden. I diskussionen framgår det att det användningen avboken i undervisningen inte bör vara problematisk så länge läraren – tillsammans med eleverna– arbetar medvetet och kritiskt med innehållet.

This essay is an explorative essay of the essence of modern working-class literature. By using Magnus Nilsson's adaption of Lars Furudal's original theory of working-class literature - working class literature for, from and about workers - three novels were examined. These were Pengar på fickan by Asta Olivia Nordenhof, Dagarna, dagarna, dagarna by Tone Schunnesson and Jag for ner till bror by Karin Smirnoff. By examining these three modern novels with Nilssons adaption of Furulands definition of working-class literature the essay's aim is to explore if they can be categorized as modern working-class literature. The answer to the essay's question was ambiugos and can most easily be summarized as: both yes and no. The study found that none of the above novels could easily be categorized as working-class literature according to Furuland’s definition, as none of the novels meets all three criteria. Then again, according to Nilsson’s definition, at least two of the works can be placed within intersections of Furuland’s critera, and thus they can be defined as modern working class literature. However, it is clear, both from the study and Nilsson’s own reasoning, that whether a novel is working-class literature or not is complicated. There is no obvious definition, and as the present day is constantly evolving, it is difficult to draw clear lines about the definition of modern working-class literature.

I den här uppsatsen undersöker jag vilken effekt dialektala inslag har i skönlitteratur. Jag utgår från romanen Jag for ner till bror av Karin Smirnoff (2018) och undersöker vilka dialektala ord och uttryck som finns i romanen samt vilken funktion dessa fyller. Utifrån min analys går det att konstatera att dialektala ord och uttryck finns på olika nivåer av berättelsen, både i dialog mellan karaktärer men också i huvudkaraktärernas egna tankegångar. Det dialektala språket blandas med standardsvenska, vilket gör romanen fullt förståelig även för den som inte har egna erfarenheter av norrländsk dialekt. Det går att konstatera att de dialektala inslagen har flera funktioner i romanen. Bland annat fungerar de dialektala inslagen som gestaltning av karaktärer, föremål och miljöer men de har också viktig funktion som identitetsmarkör. Det dialektala språket som identitetsmarkör syns både i huvudkaraktärens egen identitet och i den kollektiva identitet som skapas bland byborna. För den kollektiva identiteten har dialekten en inkluderande och exkluderande funktion i relationer mellan karaktärer. Ytterligare en viktig språklig identitetsmarkör är det bibliska språket, som förekommer ofta och mycket i romanen, och spelar en viktig roll i huvudkaraktärens sökande efter den egna identiteten.