Docktorsavhandling--Uppsala universitet, 2008. / Bibliogr. p. 323-342.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2008.

Akademisk avhandling--Humanistiska fakulteten--Lund, 1992.

Thesis (doctoral)--Universitet i Lund, 1992. / Extra t.p. with thesis statement inserted. Summary in English (p. 404-[406]). Includes bibliographical references (p. 394-400) and index.

No description available.

I en hermeneutisk metod analyseras Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen (2011) med syftet att porträttera och analysera protagonisterna, Lillemor och Babba, i förhållande till identitet som kvinna och författare. I diskussionen urtolkas en möjlig medveten intention med verket, som rör såväl genus och feminism som identitetsskapande. De båda protagonisterna utgör ett gemensamt författarskap, där deras personligheter smälter samman. Det är uppenbart att Lillemor, i flera anseenden, agerar Babbas ansikte utåt och att Babba fungerar som Lillemors kreativa begåvning. Ur ett feministiskt perspektiv påverkas deras förhållande av ett misogynt tillstånd, som samtidigt är oundvikligt för att nå framgång. En generell signifikans ligger i ett författarperspektiv, där denna som individ är personlighetskluven befäst i ett disharmoniskt tillstånd. Författarskapet är uppsplittrat i kropp och själ, där sociala normer styr kraven och där kvinnans utseende har en avgörande roll.

I denna kvalitativa uppsats har jag fokus på kvinnors sexualitet och hur samhällets normer påverkar och begränsar kvinnor i utövandet av deras sexualitet. Data kommer från Kerstin Thorvalls bok ”Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig” (2000) där hon som huvudkaraktär i boken berättar om sina sexuella möten med män och hur hon upplever detta samt hur samhället och andra individer bemöter henne och särskilt då hennes sexualitet.Teoretiska utgångspunkter i uppsatsen är Gayle Rubins sexuella värdehierarkier samt Judith Butlers och Lena Gemzöes tankar om genus och genusdualism. Även begreppet skam används med hjälp av teoretikerna Norbert Elias och William McDougall.Vad uppsatsen visade på var att Thorvall i vissa fall upplevde sig begränsad i utövandet av sin sexualitet på grund av de rådande normerna om kvinnors sexualitet i samhället. Men man kunde även se att dessa normer inte alltid fungerar som ett absolut avgörande i hennes handlingar vilket visar på att normer inte alltid har fullt inflytande över individers handlingar. Vad man även kunde se var att normer kring kvinnors sexualitet begränsas utifrån normer om ålder, promiskuitet, otrohet, casual sex med mera samt att kvinnors och mäns sexuella beteende bedöms olika utifrån deras kön.

'Skin-Deep' Impressions: Somatic Sense in an Age of Simulated Significance illuminates a variety of bodily modes of expression, ranging from body-art and popular body-fixation, over body-mutilation, body-play, and self-mutilation, to psycho-somatic patterns of behaviour. The question governing the work concerns the extent to which the physical orientation, currently characterizing our society, is to be considered a productive response to the so-called "crisis of representation." / A reading of Kerstin Ekinan's novel Blackwater (1996) is woven into and through the body of the work, indicating the shortcomings of theoretical understanding, the limitations of literary analysis, and the strength of literary narrative with respect to the issue in question. The distinction traditionally drawn between fashionable, transgressive and pathological ways of turning toward the body no longer holds. The blurring of the boundaries between self-making and self-destruction opens for a rather unexplored field of possibilities. / 'Skin-Deep' Impressions takes as its point of departure the claim made by some postmodern thinkers, that the cultural climate in the Western part of the world has turned "schizophrenic." The enthusiasm with which the arrival of the "schizo" has been received, ironically and tragically, is out of touch with reality. The suggestion emerging from my work is that the bodily phenomenon serves as a request for the reinstitution of more common frames of reference. The focus on the texture of the flesh, on physical wounds, and on the experience of physical pain, is viewed not as a manifestation of a general sense of victimization but rather, as the manifestation of a need to reinvent forms of representation allowing for the realization of emotionally intense and often ambiguous experience. The violent turn toward the body, finally, is viewed as a collective means of coping with the social unconscious, that is with the guilt associated with the crimes committed in the name of progress in the Western world. In this manner, physicality comes to substitute for what is lacking, namely a more suitable metaphysics. Paradoxically then, body-fixated subjects, commonly perceived as being self-absorbed and asocial may in fact represent a most serious attempt at introducing respect for other living beings in a culture characterized by an increasingly split between notions of humanity and conditions of living.

No description available.

No description available.