Med våra kroppar som verktyg mäter vi rummet, beräknar stabilitet, skala, riktning. Arkitektur stimulerar våra sinnen och skapar förutsättningar för rörelse. Koreografi är en komposition av rörelser. Koreografi är också att bestämma hur en eller flera personer ska röra sig. Mitt projekt undersöker hur arkitektur koreograferar kroppen och hur jag som inredningsarkitekt därmed kan agera koreograf i mitt arbete. / We use our bodies as tools to measure space, stability, scale and direction. Architecture stimulates our senses and sets a stage for movement. Choreography is a composition of movements. Choreography is also deciding how people move. My project investigates in what way architecture choreographs the body and how I as an interior architect can act choreographer in my work.

Musik och rörelser har sedan urminnes tider varit nära bundna via dansen, men detta sambandet har för det mesta varit endimensionellt i den mening att en eller fler människor som reagerar till musik eller ljud av något slag. Här har vi sett att det finns ett intressant rumsligt, interaktivt och sinnligt utforskande att göra. Via ambisonics, en teknik för att panorera ljud i tre dimensioner och en Kinect kamera har vi utforskat vad som sker när en vänder på detta sambandet och låter ljudet reagera till människans rörelse istället. Men här finns mer att utforska än bara sambandet mellan musik och dans. En av de för oss mest intressanta delarna har varit hur det går att utveckla en ljudinstallation där ljuden som spelas upp motsvarar rörelserna som skapar dem. Med sensory ethnography som perspektiv har vi under ett antal workshops tillsammans med personer med en bakgrund inom dans och uppträde undersökt vilken roll kinestesi och agens har i detta möte mellan rörelse och ljud. Vad vi funnit utifrån diffrakterande analys är hur agens, förkunskap och precision spelar stor roll för upplevelsen av kontroll i en installation som våran; men även hur rumsligt utforskande och lekfullhet kan träda fram när ovannämnda kriterier uteblir. / Music and motion have shared an intimate connection through dance since ages past, however this bond has for the most part been one dimensional in the sense that people are the ones reacting to music. This connection is something we have found intriguing to explore through the aspects of interactivity, spaciousness and sensory experience. Using ambisonics, a technology used to recreate three dimensional sound fields and a Kinect camera, we have sought out to investigate what happens if you reverse this connection and let audio react to a person's movement instead. There is however more to this than just the bond between dance and music. One of the more interesting aspects has been how an audio installation can be developed to play back audio that corresponds to the movements that generate them. We have through the usage of sensory ethnography as our exploratory perspective enacted a number of workshops where we, together with people with a background in dance and performance, investigated the role that kinaesthesia and a person's sense of agency has in this interconnection of motion and sound. What we have found is how agency, precognition and precision plays a vital role in how well the sense of control is experienced in an installation such as ours; but also how a more spacious and playful exploration can emerge when the above mentioned criterias are absent.