<p>Stormskador på skog har ökat i omfattning under 1900-talet bland annat på grund av förändringar inom skogsbruket. Stormfälld skog medför ett akut behov av lagring och omhändertagande av stora mängder virke. I brist på landlagringsytor har lagring i sjöar blivit ett alternativ. Sjötimmerlagring kan medföra en betydande miljöpåverkan genom att t.ex. olika näringsämnen lakas ur veden. Kisasjön i Östergötland kommer under perioden 2005 till 2006 att utgöra lagringsplats för upp till 300 000 m3 virke. I studien framkommer genom bl.a. belastningsberäkningar och simuleringar att timmerlagret kommer bidra med en belastning på Kisasjön om ca 750 kg fosfor, ca 3000 kg kväve och drygt 100 kg fenoler. Då lagringen är begränsad till en kortare tidsperiod kan effekterna initialt bli påtagliga men sedan avta förhållandevis snabbt efter att lagringen avslutats. Kisasjön har även tidigare fungerat som lagringsplats för timmer, då under en betydligt längre tidsperiod. Trendanalyser av kväve och fosfor i sjöns utlopp tyder på att sjöns återhämtning efter avslutat lagring då varit förhållandevis långsam.</p>

Stormskador på skog har ökat i omfattning under 1900-talet bland annat på grund av förändringar inom skogsbruket. Stormfälld skog medför ett akut behov av lagring och omhändertagande av stora mängder virke. I brist på landlagringsytor har lagring i sjöar blivit ett alternativ. Sjötimmerlagring kan medföra en betydande miljöpåverkan genom att t.ex. olika näringsämnen lakas ur veden. Kisasjön i Östergötland kommer under perioden 2005 till 2006 att utgöra lagringsplats för upp till 300 000 m3 virke. I studien framkommer genom bl.a. belastningsberäkningar och simuleringar att timmerlagret kommer bidra med en belastning på Kisasjön om ca 750 kg fosfor, ca 3000 kg kväve och drygt 100 kg fenoler. Då lagringen är begränsad till en kortare tidsperiod kan effekterna initialt bli påtagliga men sedan avta förhållandevis snabbt efter att lagringen avslutats. Kisasjön har även tidigare fungerat som lagringsplats för timmer, då under en betydligt längre tidsperiod. Trendanalyser av kväve och fosfor i sjöns utlopp tyder på att sjöns återhämtning efter avslutat lagring då varit förhållandevis långsam.

Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta, Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.

<p>Stormen 2005 drabbade södra Sverige och skövlade nästan 70 miljoner m3 timmer på en natt, varför mycket timmer lagrades i Kisasjön. Syftet med detta arbete är att undersöka om bottenfaunan i Kisasjön påverkats av timmerlagringen genom låga syrehalter och ändrat bottensubstrat. Även den närbelägna Knoppetorpssjön dit Kisasjöns vatten rinner undersöktes. På vardera tio djup under språngskiktet i varje sjö togs fem ekmanhugg. Syreförhållandena mättes vid varje lokal och sedimentet beskrevs. Syrehalten var nära noll vid botten på lokaler djupare än 6 m redan tidigt under sommaren. Totalt fångades 2136 individer fördelade på 10 taxa. Sjöarna innehöll i stort sett samma taxa men antalet individer skiljde. Chaoborus flavicans</p><p>dominerade i Knoppetorpssjön och ökade med djupet, medan de andra grupperna var vanligare på mindre djupt vatten. Oligochaeta dominerade i Kisasjön och minskade med djupet. Chironomini och C. flavicans vara dock något vanligare på djupa bottnar. En tidigare undersökning i Kisasjön visade på liknande artsammansättning. Alla taxa är anpassade till ett liv i syrebrist. Oligochaeta,</p><p>Chironomidae och C. flavicans kan lagra syre för senare bruk. C. flavicans söker dagtid skydd undan fiskpredation nära den syrefria sedimenten, vilket troligen förklarar dess höga antal i Knoppetorpssjön. Lägre antal i Kisasjön kan bero på</p><p>förorenat vatten, kanske oljeutsläpp, medan Oligochaeta kan ha högre toleransnivå. Att det var färre Oligochaeta i Knoppetorpssjön kan bero på mindre mängd organiskt material (bark) där.</p>