Klimatförändringarna utgör ett allt större hot och för att mildra dem behöver människor mobilisera sig. Idag finns ett växande antal studier kring hur människors psykiska hälsa påverkas direkt och indirekt av klimatförändringarna, liksom kring psykologiska faktorer som hindrar människor från att agera. Färre studier fokuserar på den grupp människor som svarar på klimathotet med aktiv handling. Syftet med den föreliggande studien var att bidra till ökad förståelse av individers upplevelse av att känslomässigt ta in klimathotet och agera på detta. Deltagarna var åtta individer som alla hade gjort större livsförändringar baserat på sin förståelse av klimatfrågan. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa intervjuer och tematisk analys användes som metod för dataanalys. Resultatet belyser svårigheterna relaterade till att leva i två parallella verkligheter – den nya där klimathotet är ytterst reellt och närvarande, och den gamla där det är närmast osynligt. Att leva i skarven mellan de två världarna innebar många gånger att navigera i motstridiga känslor och tankar. Ett viktigt fynd var att relationer påverkades såtillvida att klimatengagemanget kunde leda till såväl ömsesidig distans som oväntad känsla av samhörighet.

Under de senaste åren har en global klimatrörelse intagit gator och torg världen över för att uppmärksamma samhället om klimatförändringarna. I hopp om att få en bättre framtid engagerar sig miljoner människor i diverse klimatgrupper och många av de engagerade är unga individer. I ett samhälle som präglas av individualism och individansvar, vilket Anthony Giddens menar att Västvärlden nu gör, kan det verka rimligt att unga aktivt gör ett val och engagerar sig för sin framtid. Men detta leder i vissa fall till ångest och utbrändhet hos de engagerade vilket varken gynnar individerna själva eller klimatet. Tidigare studier om unga klimatengagerade har gjorts, men mer djupgående studier om de unga individerna inom rörelsen och framförallt deras perspektiv på deras olika engagemang saknas. Syftet med denna uppsats är därför att undersöka hur och varför unga i Sverige engagerar sig för klimatet. Genom intervjuer med sex unga vuxna som engagerar sig i klimatrörelsen har engagemang undersökts och kategoriserats utifrån Max Webers idealtyper över handlingar. Sammanfattningsvis kan det sägas att de unga engagerar sig i klimatorganisationer och utför olika projekt eller är aktivister och utför aktivism. Detta ses som rationellt och som nödvändigt av de unga, då de anser att politiker och makthavare inte lyckats hantera klimatkrisen. Missnöje och oro för framtiden är några av de känslor som ger upphov till engagemang när individerna aktivt väljer att utföra en målrationell eller värderationell handling att engagera sig.

Hur begripliggör vi klimatförändringar? Vi kan varken se, ta på eller höra klimatförändringar. Ändå finns dem onekligen där. Denna studie undersöker hur olika unga vuxna upplever hur det är att vara klimatengagerad inom ramarna för en klimatorganisation, och huruvida de anser sig kunna konkretisera sin förståelse av klimatförändringar genom att kroppsligen vara på plats på strejker, demonstrationer eller genom att engagera sig i till exempel miljöpolitik. Studien undersöker även huruvida de intervjuade upplever att den varma sommaren 2018 var ett exempel på klimatförändringar och om de anser att levd erfarenhet kan bidra till att skapa handlingskraft i klimatfrågan. Med hjälp av teoretiska utgångspunkter formulerade av Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty och Hans-Georg Gadamer besvaras syftet med en fenomenologisk och hermeneutisk infallsvinkel.

Klimatångest är ett begrepp som blivit alltmer aktuellt i och med de pågående klimatförändringarna. Klimatångest kan drabba unga genom en stor oro inför framtiden baserat på klimatförändringarnas konsekvenser. Denna uppsats fokuserar på gymnasieungdomar med klimatångest och hur de agerar på den. Syftet med studien är att se hur denna grupp resonerar kring varför de har klimatångest och varför de agerar på ett visst sätt. Detta ska skapa en bredare förståelse för den generation som drabbats av klimatångest och hur deras engagemang ser ut. För att besvara syftet har en av frågeställningarna varit: vad har skapat unga människors klimatångest? Hur agerar unga för att hantera sin klimatångest? Varför väljer unga med klimatångest att engagera sig på ett visst sätt? Studien bygger på en definition av klimatångest där den kan se olika ut för olika individer, men där det fortfarande kategoriseras som klimatångest. Studien är sedan gjord genom åtta intervjuer med ungdomar som går på gymnasiet i Stockholm respektive Uppsala. Intervjuerna genomfördes enskilt och utgick ifrån en intervjuguide. Den fokuserade på ett antal delområden, som andra samhällsintressen och deras allmänna oro inför framtiden, innan klimatångest samt klimatengagemang behandlades. För att finna samband i respondenternas svar, användes transkribering och sedan kodningsträd för att kunna se de mest relevanta delarna.  Resultatet från studien visade att respondenterna hade en övergripande framtidsoro där klimatångesten var inkluderat som ett område. Oron grundade sig i globala problem som inte primärt drabbar oss i Sverige snabbast, men det ökar otryggheten i världen. Sociala medier var ett viktigt hjälpmedel för de allra flesta. Delvis genom att publicera och dela innehåll samt framför allt ta del av information. Många av respondenterna hade deltagit i större demonstrationer och ansåg det som viktigt att som individ delta i det du tycker är viktigt. De gjorde dock skillnad på sådant engagemang och vara aktiva i en organisation. Där var intresset högst begränsat.

Syftet med studien har varit att undersöka hur män förhåller sig till klimatengagemang i relation till maskulinitet. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med fyra informanter som definierade sig som män. Intervjuerna genomfördes i mars och april 2019. Informanterna upplevde att det fanns en spänning mellan maskulinitet och klimatengagemang när det kom till traditionella könsroller och bemötande från omgivningen. Informanterna upplevde att deras klimatengagemang betraktades som feminint av andra män och de upplevde även att deras klimatengagemang ledde till ett avståndstagande från andra män. Spänningen förstärktes även genom den avsaknad av klimatrelaterade normer som informanterna upplevde. En maskulin aspekt av klimatengagemang som informanterna upplevde var att män tenderar att agera kunskapsbärare samt att det råder en dissonans mellan klimatrelaterade värderingar och maskulint kodade beteenden.