To combat anthropogenic climate change and comply with the Paris Agreement, the EU has previously introduced its Emissions Trading System (ETS) and has now also proposed a Carbon Border Adjustment Mechanism (CBAM). While these tools may reduce emissions within the EU, and in some cases, even in other countries, they can also affect European industries in unpredictable and sometimes negative ways. One industry that is currently included in the ETS is the steel industry. While the steel industry has not been signifi cantly affected yet, as the prices for ETS allowances remain relatively low, this is likely to change as the price for allowances rises. By identifying the factors which lead to cost differences between steel manufacturers in European countries through interviews and literature and comparing the costs of two manufacturers with similar production methods, this study aimed to quantify the cost diff erences that arose due to the ETS by constructing a model capable of estimating the cost differences. Furthermore, plausible changes to the ETS were identified and developed into scenarios where the cost differences that occurred between the two companies due to the new circumstances were analyzed. Energy was found to be the biggest cause of differences in cost, followed by transport costs if one company had a location advantage due to being closer to the customer. Historically, the cost of purchasing ETS allowances was nearly negligible. However, when the price of allowances was predicted to increase, the cost difference caused by the ETS grew significantly and became almost as important for competitiveness as energy costs by the 2030s. The scenarios further affected the total cost difference, making it both decrease and increase depending on how the ETS was altered. Depending on how the EU alters the ETS in the future, the steel sectors in some countries might become more competitive, while others might lose financial viability. Great care must therefore be taken when developing the system so that European emissions can continue to decrease without putting companies in certain countries at a severe disadvantage. Furthermore, the CBAM, or other measures, must be put in place if carbon leakage is to be avoided when the prices for ETS allowances rise. / För att motverka klimatförändringar och följa Parisavtalet, har EU introducerat ett system för utsläppshandel (ETS) och föreslagit en gränsjusteringsmekanism för koldioxid (CBAM). Även om dessa verktyg kan minska utsläppen inom EU, och i vissa fall även andra länder, så kan de påverka europeisk industri på ett oförutsägbart sätt. En industri som redan är inkluderad i ETS är stålindustrin. Hittills så har den inte blivit signifikant påverkad, eftersom priserna för utsläppsrätter har varit låga, men detta kan förändras när priserna stiger. Genom intervjuer och en litteraturstudie har faktorerna som leder till kostnadsskillnader mellan ståltillverkare i europeiska länder identifi erats och används till att skapa en modell för kostnadsskillnader. Två tillverkare med liknande produktionsmetoder har sedan jämförts för att kvantifiera kostnadsskillnaderna som beror på ETS. Möjliga förändringar till ETS har även identifierats och utvecklats till scenarier där kostnadsskillnaderna mellan de två tillverkarna som uppstått på grund av de nya förhållandena analyserats. Inköp av energi var orsaken till den absolut största kostnadsskillnaden, följt av transportkostnader då den ena tillverkaren hade en geografisk fördel i närhet till kunden. Historiskt så har kostnaden av att köp autsläppsrätter varit i princip försumbar, däremot så växer kostnadsskillnaden avsevärt när priset för utsläppsrätter ökar, och i början av 30-talet kan de vara nästan lika viktiga som inköp av energi. De identifi erade scenarierna påverkade den totala kostnadsskillnaden ytterligare. När EU vidareutvecklar ETS i framtiden kan konkurrenskraften hos nationell stålindustri både öka och minska. Utvecklingen av systemet bör därför hanteras med stor försiktighet, så att europeiska utsläpp kan fortsätta att minska utan att industrin i vissa länder får en konkurrensnackdel. För att minimera risken för koldioxidläckage när priset på utsläppsrätter stiger, är det är även viktigt att CBAM, eller liknande åtgärder, träder i kraft.

Carbon leakage occurs when globally exposed industries face increased costs, for instance due to stricter climatic policies, while other industries on the global market are not. Although the intention of stricter climate requirements is good, they risk having the opposite effect, as emissions are moved from one country to another. Since the consequences of emissions are the same regardless of where they are caused, the total amount of emissions will remain unchanged, or increase due to transportation or less ambitious climate policies in the new country. In the European Union Emission Trading System (EU ETS), carbon leakage is a present issue, thus there are methods to identify and compensate industries at risk. The main approach of compensation has been to allocate allowances for free. However, the first two trading periods have resulted in a large surplus of allowances, which have caused low prices on carbon emissions. Since the system is now becoming more ambitious, an accurate analysis on carbon leakage is essential. Therefore, the aim of this study is to analyze in what ways these methods can be improved to enable the system to become more ambitious, without risking leakage. The result shows that the procedures used are not specific enough. Numerous reports and studies presented in my study, show that some industries are over compensated, whereas others are under compensated. Today, carbon intensity is one of the main measurements used to identify industries at risk. However, the EU must pay closer attention to the industries that have invested in renewable energy sources (as a result of the EU ETS incentive structure) and consequently have significantly lower carbon dioxide content in their emissions. These industries are also at risk of leakage due to increased total expense. In conclusion, this study shows that the methods used to identify industries at risk can be improved to prevent leakage. When altering them, not only will the analysis be more accurate, but it will also render a more precise allocation of allowances for free for those at true risk.

The European Union Emission Trading System (EU ETS) is the cornerstone of the EU's transition to climate neutrality by 2050. Significant carbon price increases and ambitious changes to the ETS make phase four (2021-2030) uncharted territory. This thesis exploratively investigates how the EU Emission Trading System (ETS) currently affects Swedish firms’ competitive position within the European Union and how these firms respond to the carbon price. This is done through a qualitative approach with a thematic analysis of findings from interviews with nine Swedish firms within the sectors: Combined Power and Heat generation (CHP), Electricity production, Mining & Refining, and Smelting of iron and steel and of ferroalloys. Our findings show unanimous support for the Emission Trading System as an instrument to reduce carbon emissions, yet significant differences in each firm's response to the carbon price. Uncertainty related to future price development is found to cause difficulties in pricing among firms within the CHP sector. In contrast, firms with free allocation of EU Allowances have limited financial impact. Across the board, the ETS drives clean technology innovation by making fossil technology less appealing. Nonetheless, two instances of competitive losses stemming from system design were recognised: 1) Swedish CHP producers bear emission costs that other European producers do not, as a result of Sweden’s opt-in of the CHP sector, potentially causing carbon leakage within the EU; 2) The maintained division between the manufacturing of iron pellets (NACE 07.10) and sinter (NACE 24.10) keeps benchmarks for sinter high, resulting in less incentive for abatement efforts within EU. This thesis adds to the existing literature by identifying skewness in the harmonisation of the EU ETS and investigating signals to which the firms respond. / Europeiska unionens system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) är hörnstenen i EU:s övergång till klimatneutralitet till 2050. Betydande koldioxidprishöjningar och ambitiösa förändringar av ETS innebär att fas fyra (2021-2030) är outforskat territorium. Denna avhandling undersöker explorativt hur EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS) för närvarande påverkar svenska företags konkurrensposition inom EU och hur dessa företag reagerar på koldioxidpriset. Detta görs genom ett kvalitativt angreppssätt med en tematisk analys av resultat från intervjuer med nio svenska företag inom sektorerna: Kraft och Värmeproduktion (CHP), Elproduktion, Gruvindustrin, samt Smältning av järn och stål samt ferrolegeringar. Våra resultat visar enhälligt stöd för systemet för handel med utsläppsrätter som ett instrument för att minska koldioxidutsläppen, men ändå betydande skillnader i varje företags svar på koldioxidpriset. Osäkerhet relaterad till framtida prisutveckling visar sig orsaka svårigheter i prissättningen bland företag inom kraftvärmesektorn. Medan företag med gratis tilldelning av EU-utsläppsrätter har begränsad ekonomisk inverkan. Överlag driver ETS ren teknologiinnovation genom att göra fossil teknik mindre tilltalande. Icke desto mindre erkändes två fall av konkurrensförluster till följd av systemdesign: 1) Svenska kraftvärmeproducenter bär utsläppskostnader som andra europeiska producenter inte, som ett resultat av Sveriges val av kraftvärme-sektorn, vilket potentiellt orsakar koldioxidläckage inom EU; 2) Den bibehållna uppdelningen mellan tillverkning av järnpellets (NACE 07.10) och sinter (NACE 24.10) håller riktmärkena för sinter högt, vilket resulterar i mindre incitament för minskningsinsatser inom EU. Denna avhandling kompletterar den befintliga litteraturen genom att identifiera skevheter i harmoniseringen av EU ETS och vilka styrsignaler som företagen reagerar på.