Syftet med den här studien var att undersöka hur speciallärare och specialpedagoger i grundsärskolan arbetar för att utveckla elevers möjlighet till kommunikation. Metoden som valdes för studien var kvalitativa fokussamtal och intervjuer. Samtalen har fokuserat på informanternas egna upplevelser och erfarenheter av kommunikation i grundsärskolan. Fokussamtalen och intervjuerna bearbetades, strukturerades stegvis och kopplades sedan till studiens syfte. Utifrån materialet skapades ett tvärvetenskapligt perspektiv på kommunikation utifrån filosofiska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter. I resultatet framkom att alla speciallärare och specialpedagoger använder sig av många olika undervisningsformer och medel, bland annat AKK-verktyg, för att utveckla elevernas kommunikation. De såg en god lärmiljö som en förutsättning för att eleverna ska kunna utveckla sin kommunikation. I en god lärmiljö såg de sig själva som centrala för att realisera en kommunikativ lärmiljö. Informanterna visade på kompetens och medvetenhet, förmåga att tolka elevernas intentioner för en jämställdhet i dialogen. Informanterna visade en relationskompetens som går i linje med Buber (2004) som menade att det behövs en realfantasi för att en äkta dialog ska kunna ske. Arbetssättet ska vara lek- och lustfyllt och baserat på delaktighet. Anpassningar, trygghet, tillit, bli sedd, utformning av dagen, struktur över dagen, tillåtande klimat och bemötande är vad informanterna lyfte fram som faktorer som skapar en lärmiljö som utvecklar elevers möjlighet till kommunikation. Vårt resultat var samstämmigt med vad tidigare forskning visat, att läraren har en betydelsefull roll i att engagera eleverna och en helhetssyn, runt eleven är viktig för att utveckla elevers kommunikation.