Ekmark, Therese (2018). Kommunikativa initiativ hos barn med språkstörning och barn med typisk språkutveckling i styrd och fri aktivitet. Speciallärarprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Syftet med studien är att undersöka hur barn i förskoleklass med språkstörning tar kommunikativa initiativ i en styrd och två fria aktiviteter, jämfört med barn med typisk språkutveckling. Videoobservationer av två fria och en styrd aktivitet har tillämpats för att i så naturliga sammanhang som möjligt kunna urskilja vilka kommunikativa initiativ barnen tar. Materialet har transkriberats och analyserats med initiativ-responsanalys (IR) och samtalsanalys (CA). Resultaten visar att barnen med språkstörning tar fler initiativ vid styrd aktivitet och gärna söker sig till en vuxen i närheten.

Denna studie behandlar tio invandrarkvinnors möte med dramapedagogiska metoder i deras lärande av svenska språket. I studien har jag genomfört fyra dramapedagogiska möten med tio invandrarkvinnor i åldersgruppen 50-70 år under våren 2010. Syftet med denna studie är att undersöka om pedagogiskt drama kan stimulera invandrarkvinnors kommunikativa kunskaper i svenska språket genom dramaövningar och att analysera vilka faktorer som har haft betydelse för detta. Jag har i studien använt mig av aktionsforskning som är ett kvalitativt tillvägagångssätt att påverka ett utvecklingsarbete genom praktiska experiment. I studien har jag varit både ledare och deltagande observatör. Jag har även använt mig av en kvalitativ fokusgrupp där deltagarna reflekterade och diskuterade utifrån fyra öppna frågor. Resultatet baseras på deltagande observation, den dramapedagogiska processen och fokusgruppintervjun. Vid sammankomsterna använde jag mig av dramaövningar med huvudfokus på det kommunikativa berättandet. Materialet är indelat i fyra kategorier, Initiativ, fantasi, användning av kunskap och gruppens betydelse. Kategorierna har utarbetats genom observationer, litteraturen och de teoretiska begreppen. Slutsatser som jag har kommit fram till i min undersökning är att de gemensamma gruppövningarna gav större möjligheter för invandrarkvinnorna att ta kommunikativa initiativ än vad de tycktes ha i parövningarna. Det kommunikativa flödet var även större i de gemensamma gruppövningarna och deltagarna hade större möjlighet att delta utifrån sina språkliga premisser, eftersom ansvaret fördelades. De gemensamma berättarövningarna bidrog i högre grad till att kommunikationen drevs framåt än i de övningarna där formen och innehållet ställde högre krav på en individuell kommunikativ förmåga.