<p>Syftet med studien är att undersöka hur naturvetenskap blir synlig i kommunikation kring naturvetenskapliga aktiviteter i förskolan. Vi har funnit få studier som behandlar naturvetenskapsdidaktik i förskolan och vår ambition med studien är att fylla en del av denna lucka. Vi har under tre dagar filmat en förskolas temaarbete kring vattnets kretslopp. Materialet har sedan kategoriserats utifrån tre huvudkategorier: social kontext, vetenskaplig fokus och kommunikativt förhållningssätt. Det naturvetenskapliga innehållet som kommuniceras i förskolan hålls på en väldigt grundläggande nivå baserad i vardagsspråket. Vetenskapliga begrepp nämns i förbifarten och ges ingen förklaring, däremot synliggörs de relevanta sammanhang. Naturvetenskapen blir en integrerad del i förskolans arbete, i detta fall i form av ett tema, och huvudaspekten hamnar på värnandet om naturen, solens farliga strålning och odling av frön. Den sociala kontexten hamnar därmed någonstans mellan vardag och vetenskap. Pedagogerna använder sig ofta av ett auktoritärt förhållningssätt vid introduktioner och för att komma vidare i ett resonemang, men är samtidigt lyhörda och bjuder in barnen till samtal så att fler röster får höras.Pedagogerna lyckas få med naturvetenskapliga aspekter i sina genomgångar med barnen och deras experimenterande och konstruerande ger barnen ett begripligt sammanhang som ger en bättre förståelse för det som presenteras. Det naturvetenskapliga innehållet fokuserar det praktiska tillvägagångssättet samt beskrivningar av kretsloppet. Pedagogerna använder sig av modeller eller bilder i böcker för att uppnå önskad effekt. Naturvetenskapliga förklaringar till kretslopp är ovanliga och belyser t.ex. att solen är viktig men inte varför. Naturvetenskapliga generaliseringar i form av kopplingar till vetenskapliga teorier och lagar förekommer inte utan istället sker generaliseringar genom att pedagogen kopplar kretslopp till andra liknelser såsom klockan som förväntas vara kända av barnen sedan tidigare. Slutsatsen blir att naturvetenskapligt innehåll blir synligt i dessa aktiviteter i förskolan, men på ett annorlunda sätt än i skolämnet naturvetenskap. Kopplingen till läroplan är tydlig då pedagogerna genom sina förfaranden inbjuder barnen till nya sätt att förstå sin omvärld.</p>

Preschool is an important social arena for children. This might be the first time that children find themselves in a larger social context and create their first peer-relations. The aim of this study was to examine children’s peer-relations with particular focus on the acts of social exclusion and inclusion, and how children use different strategies to exclude and include each other. Another aim was to investigate how both verbal and non-verbal communication is used in these processes. This study has an ethnographic approach, and the use of video observation as a method enabled us to capture the children’s everyday interactions at preschool. Our results show that children use a number of different strategies to exclude other children that seek access to an ongoing activity to protect the interactional space that they already share. We have seen how children claim access to objects and space, how they say no without explanations, how they tell each other they are not friends and how they refer to arbitrary rules. We have also seen how the children ignore those that seek access to the activity, how they create lies and how they move away from the current location. Children’s interaction with each other is to a large extent about sorting and organizing their peer-relations, and communication is very important in this process. The verbal and non-verbal communication is used to organize the acts of inclusion and exclusion and these acts are important parts of the organization of children’s peer-relations.

Syftet med denna studie är att undersöka förskolebarns användande av surfplattan, dels undersöks vilka lärandeprinciper som kan kopplas till detta användande dels vilka applikationer som erbjuds och används av barnen.   Studien genomfördes på en förskola tillsammans med en grupp barn och deras förskollärare. För att besvara studiens forskningsfrågor, används videoobservation när barnen arbetar med surfplattan i en förskola, där en förskollärare specifikt hade ett intresse att arbeta med surfplattor. Det empiriska materialet består av sammanlagt två timmars videoobservationer. Videoobservationerna sammanställdes och analyserades utifrån tidigare forskning samt utifrån Gees (2005) lärandeprinciper.   Resultatet visar att på denna förskola används surfplattan som ett pedagogiskt verktyg. De applikationer på surfplattan som barnen erbjuds att spela på ska bland annat bidra till barnens språkliga utveckling samtidigt som det även finns en idé från förskolläraren om samarbete och turtagning mellan barnen i spelaktiviteterna. Resultatet visar även att lärandeprinciper som observerats vid barns datoranvändande av Gee (2005) även iakttagits i detta examensarbete när barn spelat på en surfplatta. I alla tre aktiviteter har lärandeprinciper som interaction, risk taking, situated meanings och performance, before competence iakttagits. Vilka anses bidra till en vidare förståelse till vad surfplattan kan understödja och synliggöra i vad barnen lär sig när de arbetar med en surfplatta.

<p>De senaste åren har det författats ett flertal rapporter som visar att svenska elevers kunskaper i matematik sjunker.  Som en följd av det har klassrummet varit i blickfånget för att studera kommunikationen mellan pedagoger och elever under matematiklektioner. Syftet med föreliggande studie var att ge ytterligare en pusselbit till den bilden, genom att beskriva hur kommunikationen gestaltas under två lektioner. Den epistemologiska synen grundar sig i det sociokulturella perspektivet och studien genomfördes med inspiration av en socialkonstruktionistisk inriktning. Empiri har samlats in genom videoinspelade observationer och för att ge ytterligare tyngd i studien, intervjuades även de två klasslärarna. Urvalet av klasserna skedde genom ett kombinerat strategiskt- och bekvämlighetsurval.  Resultatet visar att den muntliga kommunikationen kan gestaltas på olika sätt och att det är lärarna i egenskap av pedagogiska ledare som styr hur den utformas. Slutsatsen var att det inte är mängden kommunikation utan kvaliteten i den samma som är avgörande för om elever utvecklar förståelse inom ämnet matematik.</p>

De senaste åren har det författats ett flertal rapporter som visar att svenska elevers kunskaper i matematik sjunker.  Som en följd av det har klassrummet varit i blickfånget för att studera kommunikationen mellan pedagoger och elever under matematiklektioner. Syftet med föreliggande studie var att ge ytterligare en pusselbit till den bilden, genom att beskriva hur kommunikationen gestaltas under två lektioner. Den epistemologiska synen grundar sig i det sociokulturella perspektivet och studien genomfördes med inspiration av en socialkonstruktionistisk inriktning. Empiri har samlats in genom videoinspelade observationer och för att ge ytterligare tyngd i studien, intervjuades även de två klasslärarna. Urvalet av klasserna skedde genom ett kombinerat strategiskt- och bekvämlighetsurval.  Resultatet visar att den muntliga kommunikationen kan gestaltas på olika sätt och att det är lärarna i egenskap av pedagogiska ledare som styr hur den utformas. Slutsatsen var att det inte är mängden kommunikation utan kvaliteten i den samma som är avgörande för om elever utvecklar förståelse inom ämnet matematik.

Syftet med vår undersökning var att titta på hur pedagoger förhåller sig till barn i matsituationer. Eftersom vi är intresserade av genus så valde vi specifikt att inrikta oss på hur pedagogen förhåller sig till pojkar och flickor vid matsituationen. Undersökningen har genomförts med hjälp av två videoobservationer av måltiden. När dessa var gjorda och vi skulle analysera filmerna tog vi hjälp av olika metoder för att komma fram till ett resultat. Vi började med att göra ett kontaktschema för att se hur pedagogen riktade sin uppmärksamhet. Därefter skrev vi ned de situationer vi ansåg hade med genus att göra, för att sedan använda situationerna för att göra en kvalitativ tabell som innehöll vad pedagogen sa, gjorde och barnens reaktion på detta. För att kunna sammanställa de två observationstillfällena så gjorde vi en mind-map där vi sammanfogade de situationer som hörde ihop. Resultatet visar att det som står i litteratur inte alltid överensstämmer med verkligheten. Det som framgår i litteraturen är att pojkar är mer dominanta och får mer tillsägelser än flickorna som är mer tillbakadragna och tysta, vilket vi inte tycker stämmer. I våra observationer är det pojken som leder de flesta av samtalen men skillnaden från litteraturen är att han inte får några tillsägelser utan dessa tilldelas flickorna. Något som vi inte trodde skulle ha någon betydelse var hur pedagogen såg till flickorna, men även här såg vi en stor skillnad. Vid olika tillfällen så gör pedagogen skillnad på flickorna och ger olika förklaringar med olika tonlägen. Den uppfattning vi har fått av litteraturen är att författarna har varit kritiska i texten. Vad det verkar så belyser litteraturen oftast det negativa i situationen istället för det positiva. Detta medför att resultatet och analysen av vår undersökning kan uppfattas som negativ medan vi i själva verket endast har belyst det vi sett med hjälp av litteraturen. Vi kan inte säga att pedagogen gör rätt eller fel men med hjälp av litteraturen kan vi säga att det pedagogen gör är mer eller mindre bra.

Studiens syfte var att beskriva och analysera pedagogers samtal med barn vid måltidssituationer i förskolan. För att besvara studiens syfte gjordes videoobservationer av pedagoger och barn vid tre luncher och tre mellanmål. Materialet transkriberades i sin helhet och analyserades kvalitativt och kvantitativt. I uppsatsen behandlades det sociokulturella synsättet på lärande och behaviorismen samt internationell och nationell forskning som beskrev måltidssamtal utifrån olika synvinklar. Tillsammans användes detta som verktyg i analysen av de resultat som framkommit ur observationerna. Under de måltider som undersöktes identifierades sex kategorier av samtal: samtal som rör här och nu, samtal om saker som har hänt och ska hända i förskolan, samtal som har med tiden utanför förskolan att göra, samtal om känslor och empati, samtal som handlar om fantasier och samtal om ämnen som kan uppfattas som genanta. Ungefär 30 procent av samtalen startades av pedagogerna och resterande samtal initierades av barnen. När det gällde antal inlägg i samtalen stod pedagogerna för nästan hälften av inläggen. Som grupp initierade pojkarna fler samtal än flickorna, medan antal inlägg i samtalen dominerades av flickorna. Studien visade att alla barn bemöttes på ungefär samma sätt i samtalen med pedagogerna. Undersökningen visade även att de pedagoger som observerades tog tillvara på måltidssituationerna som ett forum för samtal.

Denna studie antar en sociokulturell ansats och har som syfte att undersöka hur barn och pedagoger musicerar tillsammans i den pedagogiska verksamheten. Genom videoobservationer på en mångkulturell förskola med två medverkande förskollärare, en barnskötare och 16 barn i åldrarna 1½- 3 år har mina frågeställningar undersökts. Det som tydligt framkommer i denna studie är att musik i någon form används varje dag i den undersökta förskolans verksamhet och att sången är den aktivitet som framträder starkast. Resultaten visar att pedagogerna använder sig av olika kulturella redskap under musikaktiviteterna, t.ex. kroppsspråk och språk. Studien visar att även barnen använder sig av kulturella redskap under musikaktiviteterna såsom blickar, imitation och kroppsspråk. De äldre barnen förstärker också sitt budskap genom sitt verbala språk. Studien visar även synliga resultat på att barns spontana musicerande kan hämmas genom pedagogers styrning.

Denna kvalitativa studie avser att bidra till den samlade kunskapen om vilka olika typer av resonemang elever i årskurs sex kan använda sig av när de löser matematikproblem. Det fokuserade matematiska området är algebra och specifikt har resonemang om, och förståelse av, likheter och likhetstecken studerats. Resultaten visar att eleverna använde sig av kreativa matematiska resonemang (KMR) och imitativa resonemang (IR) i ungefär lika stor utsträckning. I de fall där KMR användes kom eleverna i samtliga fall fram till en korrekt lösning på problemet och i de fall där IR användes kom de fram till felaktiga slutsatser i alla fall utom två. Resultaten indikerar att en relationell förståelse av likhetstecknet är förknippat med KMR och en instrumentell förståelse framför allt med IR. Resultaten i den här studien indikerar även att känslor kan vara starkt förknippade med prestationsförmågan. Med en matematikundervisning som fokuserar relationell förståelse kan man således ge eleverna större möjlighet att lyckas vilket kan öka deras självtillit och prestationer.

<p>Studiens syfte var att beskriva och analysera pedagogers samtal med barn vid måltidssituationer i förskolan. För att besvara studiens syfte gjordes videoobservationer av pedagoger och barn vid tre luncher och tre mellanmål. Materialet transkriberades i sin helhet och analyserades kvalitativt och kvantitativt. I uppsatsen behandlades det sociokulturella synsättet på lärande och behaviorismen samt internationell och nationell forskning som beskrev måltidssamtal utifrån olika synvinklar. Tillsammans användes detta som verktyg i analysen av de resultat som framkommit ur observationerna. Under de måltider som undersöktes identifierades sex kategorier av samtal: samtal som rör här och nu, samtal om saker som har hänt och ska hända i förskolan, samtal som har med tiden utanför förskolan att göra, samtal om känslor och empati, samtal som handlar om fantasier och samtal om ämnen som kan uppfattas som genanta. Ungefär 30 procent av samtalen startades av pedagogerna och resterande samtal initierades av barnen. När det gällde antal inlägg i samtalen stod pedagogerna för nästan hälften av inläggen. Som grupp initierade pojkarna fler samtal än flickorna, medan antal inlägg i samtalen dominerades av flickorna. Studien visade att alla barn bemöttes på ungefär samma sätt i samtalen med pedagogerna. Undersökningen visade även att de pedagoger som observerades tog tillvara på måltidssituationerna som ett forum för samtal.</p>